2014 var Hästens år. Det borde ha varit ett fantastiskt, magiskt år och var det på vissa sätt, men det var också ett år som gjorde ont. Det gör ont att växa. Att ömsa skinn. Förändring är inte alltid behaglig. Den tar på krafterna. På hösten kom den stora orkeslösheten rullande och jag har så svårt med den. Kan inte bara unna mig ide och vila utan att känna mig värdo. Nu ber jag för att kraften kommer åter. Tycker redan att det känns att ljuset har vänt. Att vi går mot ljusare dagar. Har också något slags sug efter att jobba. Efter möten. Efter visioner och drömmar. Geten, I´m all yours, ska bara kolla på några avsnitt av min nya favvoserie först bara!