Skrivit kolumn. Varit missnöjd med min oförmåga att frambringa energi. Fått allt-hopar-sig-och-samlas-på-hög-för-att-jag-är-oförmögen-ångest. Ryckt upp mig efter att ha läst att Underbara Clara lider av samma sega skitapati och gav mig ett smart sätt att tackla den på. Brett mackor. Hämtat pojkar och soon to be fjortis-flicka. Kört som en dåre ut till stallet. Tagit in 5 hästar, mockat, fodrat, sopat. Njutit av att känna apatikroppen röra sig och svettas. Njutit mer av att se fjortisen flyga fram på ponnyn som jag genom ett intuitivt öga lyckades köpa billigt för att den var bångstyrig men som nu beter sig som en jävla vinnare på alla de tänkbara sätt och vis. Mjukaste hästhjärtat, vackraste hästsjälen. Bångstyrigheten borta.  Även i min själ. Ätit Pommes och truckermacka.  Skällt på pojkar som efter chokladbollsintag gick bananas i ridhusets café. Återvänt till stallet. Kvällsfodrat 9 hästar. Lyssnat sjukt högt på musik i bilen. Saknar musiken. Ska köpa ett piano. Ta hem min gitarr. Det ska jag fan göra och apatikroppen kan ta och dra något gammalt över sig till förmån för vildare, varmare, mer lustfylld inställning till livet. Den ska kasta sig över livet eftersom livet är en stor härlig tårta. Ok!