En av mina första kolumner här i Aftonbladet handlade om sexturismen och de sajter där män utbyter tips och erfarenheter med varandra om prostituerade. I dagens ETC finns en ledare skriven av Andreas Gustavsson på samma tema här. Fantastiskt viktig text som ger den där svindelkänslan av att hela världen ta mig fan kommer att rasa snart. Den måste liksom rasa när människor börjar betrakta varandras kroppar som varor. Eller människor och människor. Män är det vi talar om. Män vill köpa kroppar som de kan göra lite som de vill med. Och tro mig  det handlar inte om sexlust. Det handlar om att köpa sig känslan av makt. Hur reproduceras okejandet av detta? Det undrar jag verkligen. Hur fostrar man pojkar som senare i livet tycker sig ha rätt att köpa makt över kvinnokroppar?  Om någon av mina söner i vuxen ålder skulle bli sexköpare/sexturist så skulle jag känna mig så fullständigt värdelös. Så pass misslyckad som morsa. Ett så pass totalt misslyckat föräldraskap att jag vore minde värd än en amöba.

Det slår mig att det måste finnas hemliga rum utöver chattforum där män reproducerar och lär varandra om prostitution. Jag har i alla fall aldrig hört män  öppet diskutera bordelltips med varandra (tack och lov). Var sker det? Vem lär man sig av?