Gulp. På tisdag den 23/9 sänds den första delen i vår dokumentärserie Djävulsdansen.  Can´t wait. Ska bli så spännande.

I går och i dag har jag min första skoldagar. Vilken lyx! Tänk att vi i Sverige inte bara har några av världens bästa universitet och högskolor. De är gratis också! Vilken skatt fritt fram för vem som helst att ösa ur. Vilken lycka. Att möta människor i kris heter kursen och vi har så spännande föreläsningar att se fram emot. I morgon kommer psykologen Renate Grønvold Bugge och pratar om Kris- och katastrofarbete bl.a. i samband med händelserna i Oslo och Utöya.

I övrigt var jag helt slut efter ytterligare en dag av press. Toscapäron, hemgjord vaniljsås, mammas lasagne och en kväll framför tv´n. Såg andra avsnittet av Tidsjaken. Ej godkänt tyvärr. Danska Noll koll på ungarna var däremot rätt underhållande.

de senaste dagarna.

Försöker smälta att de fick 13 procent. Kan inte, orkar inte, är för chockad för att frammana kämparglöd nog att stolt ansluta mig till de 87 procenten som gillar olika, som värnar asylrätten, som förstår att Sverige blir rikare av invandring och mångkultur och blicka framåt. Än.

Jag måste liksom förstå att detta är verklighet. Och begripa varför.

Den här texten av en nybliven SD-väljare gjorde att det klarnade en del. Konkreta problem som de andra partierna inte lyckats lösa. Den vanliga människans yrke och liv som sjabblats bort i ett alliansstyrt Sverige.

Jag förstår också att Jimmie Åkesson och SD är skickliga retoriker som lyckats ”omdefiniera” begreppet rasism i sitt partiprogram. De har lagt till meningar som döljer vad de egentligen står för och gör det svårt för för gemene man att se rasismen, nationalismen och antifeminismen som de facto genomsyrar hela deras politik. De har med lögner maskerat sina verkliga åsikter och ställningstaganden för att framstå som ett gäng liberala humanister som ändå värnar den ”lilla” ”vanliga” människan. De kör så hårt och öppet med dubbelmoral att inte ens en flodhäst kan missa det.  Här är bara ett exempel på SD´s ”ulv i fårakläder”-stil:

I SD´s partiprogram står nu till exempel att läsa:  Helt central för oss är också FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna. Partiet tar starkt avstånd ifrån diskriminering av människor på grundval av kön, religiös och politisk tillhörighet eller etnisk bakgrund.

I själva verket är SD kritiska till hela FN. Så här skrev Kent Ekeroth i ett blogginlägg för några år sedan: ”FN är passé. Det är en kolossal byråkrati, kapad av diverse diktaturer och islamistiska stater; korrupt, ineffektiv och rent av kontraproduktiv. Släng den organisationen på soptippen – skapa något nytt där endast ria demokratier får ingå.”

Börjar man läsa på lite, så ser man att hela SD består av den här typen av motsägelser och dubbla budskap. Jimmie lyckades också mer än väl med konststycket att få folk att på ett ”mänskligt” sätt tro att det är Sveriges alltför generösa invandring (han kallar det ”massinvandring” och att den är ett allvarligt hot mot den svenska nationen) som har ätit upp vår välfärd. Att det är en gigantisk hop arbetslösa invandrare som inte är intresserade av att assimileras som lever gott på svenskens hårt hoparbetade skattekronor. De onda och de goda. Invandrarna och svenskarna. Årets största lögn. Och så många gick på den.

Fuck supervalet  2014.

I morgon blir jag student på Teologiska Högskolan. ”Att möta människor i kris” heter kursen, och det ska bli så sjukt intressant. Förhoppningsvis tar jag också mina resttentor under hösten och kan plocka ut min filmag. Då ska jag ha fest.

Snälla, snälla, snälla gå och rösta om du inte redan har gjort det.

Det här valet känns ödesmättat. Det gjorde det visserligen för fyra år sedan också. Men vi står redan inför ett faktum att rasism har blivit en stor del av svensk politik. Var tionde svensk spås rösta på SD. Ett parti med som präglas av uppenbar ohederlighet och dubbelmoral, och vars ledare som en sista hälsning på valdagen till medierna säger ”– Rösta på oss så att vi kan satsa på välfärden i stället för på fortsatt stor asylinvandring”. Ändå vill det här partiet hävda att de inte har rasistiska åsikter, att de har rensat i leden, att de är inkluderande för alla. 

Kändes vackert att se våra båda kvällstidningarna ta tydligt avstånd på löpsedlarna i dag. Viktigt att våga göra det. Att vägra normalisera SD´s politik. Att inte acceptera deras åsikter och tiga för att de har hängt med så länge nu och har medvind för tillfället.

för tillfället. Bara rullar på liksom. Jobbar på. Rutiner, rutiner, rutiner. Var är galenskapen? Längtar efter den i bland. Längtar efter att bara packa väskan och dra. Klättra Kilimanjaro (när ebolan lugnat ner sig), glida runt på Manhattan, ta ett tåg från Grand Central Station och åka tvärs över USA, Hawaii, Påskön, Peru, Bali, Australien, Tokyo, Indien och Peking. Transsibirika järnvägen…Längtar efter resandet. Typiskt när just resande är det jag inte kan ägna mig åt just nu. Omöjlig längtan. Lite grann story of mig life tyvärr…

Kom just från inspelning av Wellness där min proffsiga vän Josefin Crafoord intervjuade mig och Sofia Gravesen om att vara bonusförälder. Min kolumn i ämnet har ju spridits som en löpeld, så det behövs verkligen luftas. Det blev ingen cat fight dock, bara ett bra snack!

Nu ska jag packa fotbollskläderna och bege mig mot mellansonens träning. Drar på mig själv ett par sporty tights och ser om jag kan förmå mig själv till en jogg i spåret. Kanske kan lindra min världslängtan.

I dag har en facebookstatus som  50-åriga Stockholmsbon Jens Edgren skrev delats över 2000 gånger. I inlägget berättar Jens om hur han låter en bulgarisk tiggare hjälpa honom att måla en brygga. Jens, som enligt egen utsago alltid brukar ge tiggare pengar, hade inga kontanter på sig och ville hjälpa mannen bäst han kunde. Han tog med sig den bulgariska mannen till lantstället och de hjälptes åt att måla bryggan och röja sly. Efteråt fick mannen 500 kronor. Jens Edgren hyllas nu samstämmigt på Facebook. Känner mig jävligt kluven till att instämma i hyllningskörerna. Jag förstår å ena sidan verkligen Jens. Att vilja göra något direkt och konkret åt detta outhärdliga lidande som vi nu för tiden ställs inför så fort vi ska in och handla mjölk. Samtidigt är det naturligtvis fullständigt ohållbart i längden att låta extremt fattiga och utsatta människor jobba svart, utan försäkringar, utan skydd, utan rättigheter. Om vi börjar ge de här fattiga eu-medborgarna svarta jobb så riskerar vi att göda en svart, samvetslös, cynisk marknad liknande den som tyvärr redan blomstrar med de papperslösa som befinner sig i vårt land.

Jag skrev en kolumn som publicerades i fredagens blad. Den handlade om att våra kloka barn ser strukturer som resten av samhället väljer att blunda för. Som att endast en och en halv av de åtta partiledarna i de stora partierna är kvinnor. Gudrun Schyman tyckte inte min dotter att man kunde räkna in, eftersom FI inte än så länge har gått förbi 4 procentsspärren. 1, 5 kvinna = Anni Lööf och Åsa Romson. Resten gubbar: Jonas Sjöstedt, Stefan Löfven, Gustav Fridolin, Jimmie Åkesson, Göran Hägglund, Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt. Har jag fel här? Har jag missat någon? Har nämligen fått horder av mail med skäll för att jag har GLÖMT Annie Lööf. ”Herregud, du har feeeeeeel, du har glömt Annie Löööööööf” skriker min inbox till mig när jag öppnar den. Nej, jag har inte glömt Annie Lööf. Det var Gudrun som inte räknades enligt barns glasklara logik. 4 procent och över annars kan man ju börja räkna med Djurens partis ordförande också liksom…

Den här veckan har varit fullbokad från morgon till kväll. Det har flutit på bra, jag har fått allt som skulle göras gjort med glädje, men för första gången på länge känner jag att jag bara vill stänga ner alla skärmar, inte formulera ett ord, inte stå för något, inte tycka, inte berätta, inte återge. Vill bara vara.  Tur att det är fredag och att helgen ska bli varm och vacker och att det är fixardagar i stallet som gör att jag inte ens av misstag kan glida in i skärmläge eller småjobb. Nu ska jag krypa ner i mina nytvättade lakan och läsa. Så glad att jag hittat tillbaka till mina älskade böcker. Bokslukande och småbarn är ingen lyckad kombo. Men nu så, när min yngsta är fem så tillåts jag läsa ostört igen. Natti natti.

Vet inte om ni har hängt med i cirkusen kring det valprogram som Belinda Olsson och Janne Josefsson gör. Om inte, så kan ni ändå ha behållning i att läsa Johan Cronemans eminenta sammanfattning av vad som hände i förra vecka. Läs och njut!

Jag har som ett parallelliv som pågår ute på fälten, under träden, på stigarna under den klara himlen. Ett liv där  asparna viskar vackra sånger, där älgarna betar med sina kalvar, rävar dricker i den lilla sjön och ormvråkar svävar ljudlöst ovan. Mitt i detta vackra glider jag runt på min guldfärgade quarter som en indian. Kalla mig gärna tönt – men min själ skulle ta mig fan skrumpna om jag inte fick ta del av allt det här makalöst vackra som givits oss.

I dag är jag så stolt över bästa, finaste, grymmaste Linnéa Krantz som gick vidare i Idol. Linnéa som är typ världens bästa handbollspelare, bästa storesyrran och tydligen också en grym sångerska är så värd detta!!!  Till råga på allt är hon en del av familjen Kranz som på det mest ödmjuka och fantastiska sätt delar sitt öde med oss i Djävulsdansen.

Grattis Linnéa!

Japp, där fick ni min helg i extremt kort version.

Galet rolig Kristallen-gala i fredags.

Galet jobbig lördagsmorgon som dock kunde botas med galet härlig ridtur.

På söndagen när alla vätskor var i balans igen gick vi ut hårt med bowlingkalas, flytthjälp hos brorsan, extremstäd,  en fin söndagmiddag på Hos och avslutningsvis kanske den bästa fotbollsmatchen jag någonsin sett mellan PSG och St Etienne. Zlatan Ibrahimovich, vilken Gud han är!!!!

Nu: Sova!