Dagens!

Ann har inte fött någon bebis, det var bara en ”hinnsvepning” som ägde rum och ingenting annat. I morgon ska vi ses på SVT och läsa in speakar till dokumentärerna. Shit, känner mig nästan lite besviken. Gick liksom på det. Tolkade in mer än vad som sas.

Har varit i stallet hela kvällen. Älskade, underbara stallet. Har ändå blivit varse hur mycket tid stallet tar från annat den senaste tiden. Museum, utställningar, promenader, spontanitet. Allt har sin tid, och just nu känner jag ändå att det är så värt det. Stallet versus the rest.

Sitter och jobbar på mitt favvocafé Il Caffé. Skriver fakturor, skickar reportageidéer och dricker grönt thé, när jag plötsligt ser på fejjan att min älskade, finaste, bästa Ann Söderlund är på väg in till BB (tror jag, ”nu är det dags” har hon skrivit och postat en bild på sig själv där hon ser jävligt kläckningsfärdig ut).  Äntligen kommer Bobbo till världen!!! Peppen är total!!!

Förövrigt har Gabriella Bark varit i farten igen och skrivit detta unkna men roliga på Nyheter24.  Alltså hon ÄR humor. Det måste man ge henne.  ”Stängd plånbok=stängda ben”. Hahaha.

Satt i 4:ans morgonsoffa i morse och diskuterade lycka och ålder. Sifo har nyligen gjort en undersökning som visar att man är som lyckligast efter 60 och mår som sämst mellan 20-29. Jag, Amelia Adamo och Stefan Einhorn snackade loss. Resultatet av undersökningen förvånar mig inte det minsta. Jag tror nämligen att vi pumpas så hårt från det att vi är barn med bilden av lycka som något vi kan köpa. Lyckan är, tror vi, likställd med konsumtion och att infogas i mallen som mammon vill ha in oss i. Och den villfarelsen verkar ta ca 60 år att genomskåda.  Vi i 35 års åldern har fullt upp att dubbelarbeta. Barn, jobb, barn, jobb, mer jobb. Och en jävla massa förväntningar på att ännu mer konsumtion. Nya hus, inredningar, resor, bilar, mm, mm, mm, som vi ändå inte hinner njuta av för att vi måste jobba ännu mer för att ha råd med standardhöjningen. Inte så mycket plats för lycka. I 20- 29 års åldern är man ju så jävla lost och konstant pressad för att man tror att man måste ha allt det där i mallen för att sen kunna uppnå lycka. Ekorrhjul. Tänk om en lyckades fostra sina barn till att låta bli att gå in i den här onda cykeln. Det vore lycka för mig!

Fick arslet ur och pallrade mig i väg på ett fantastiskt vinyasa flow-pass. Fokus på vridningar och stabilitet. Så skönt. Kände mig stark, vilket lite kom som en överraskning. Har ju inte yogat regelbundet på länge och när jag haft uppehåll tidigare så brukar jag vara som en utvattnad trasa efter ett pass. Hästarna och all ridning gör mig stark!

Efter yogan sprang jag som en dåre längs söders gator och hann med nöd och näppe köpa mig en biljett tiil Wes Andersons Grand Budapest Hotel som visades på Victoria, min favvobio. Helvetevilken film! ÄLSKADE DEN!

Nöjd och glad i kropp och kultursinne ligger jag nu här och glor på en massa katter som trasslat till det med barnleksaker. Måste skratta lite innan jag somnar ju…

Heldag av firande. Tårta, paket och ballonger. Ett folktomt, ljuvligt blomstrande Skansen fyllt av djurungar (note-to-self: Skansen gör sig bäst en vardageftermiddag i maj.) Avslutningsvis en alltid lika god middag på resaturang Hos. Igor, min älskade pojke.

I dag vill jag också stolt uppmärksamma min duktiga kompis Isabella Iverus som lyft upp den horribla berättelsen om svenska Alexandra som fick sin barn omhändertagna i ett moralpaniskt Norge. Läs här.

Min kropp har så vackra minnen av den femte maj. Dagen då värkarna satte i gång för åtta år sedan. Dagen innan min älskade Igor kom till jorden. Den femte maj är magisk, en högtidsafton enligt mitt kroppsminne. Nu ska jag ge mig ut på en liten presentjakt. Städa lägenheten fint och beställa en tårta till kärleksbarnet som i enighet med traditionen skall firas med dunder och brak och sång på morgonkvist. Åh vad jag älskar den pojken.

Jag fick ju ett föl av Micke för snart fyra år sedan. Ett oinridet quartersto som jag i dag, efter fyra års konsekvent och fantastisk guidning från underbara NH-gurun Katrin Nyman, kan rida helt utan sadel och träns. Frihet, kommunikation, tillit, ledarskap och kärlek.

Nu ska denna fantastiska kvinna ha kurs på det franska slottet Chateau Garreau och slumpar ut några av platserna nästan gratis!!!! Ni som vill lära känna er själva med hjälp av yoga, hästar och fullmånen: ÅK!!!!

Min sons lag utklassade motståndarna i vårens första match. Herregud vilken glädjeyra. Vilket spel. Vilken pepp. Tjatet efter fotbollsplan har givit frukt! Passade även på att ta en powerwalk upp och ner för Hammarbybacken. Så vackert att se vår stad från ovan.

I övrigt har jag ätit asiatiskt precis hela dagen. Yam wun sen till lunch och Ho´s fantastiska tofu i svart bönsås. Ni som aldrig har ätit på Ho´s i Hornstull, gör det bums. Bästa rätterna är deras Dumplings, Vattenkokt fisk (inte ens i närheten av vad namnet antyder, så skit i just namnet), ”Mammas kyckling” (torrfriterad kyckling), samt den gudomliga tofun jag nämnde ovan.

Nu har vi läst saga och jag ska kolla första avsnittet av Game of Thrones. Vet att jag är stenålderssen med detta, men det är något som har tagit jävligt emot som nu av någon aledning har släppt.

Jake Gyllenhal och Ann Hathaway. Fin men superklychig liten film på 4:an nyss. Tacos, ostbågar och Gingerale. Brutalt trött efter en dag på skolfest och tre vändor till fotbollsplan. Mina barn tjatar hål i mitt huvud angående denna fotbollsplan. Från morgon till kväll. Börjar känna mig så satans trött på att ledsaga dem dit och sen sitta och glo på en bänk i två timmar. Aldrig vill de gå hem, och så fort jag ändå lyckats släpa med dem, börjar tjatet igen. Gah.

Mitt kvarter kryllar av människor och jag har blandade känslor inför detta. Så klart kul med sommarvibes och glädje, mindre kul att bo i en enda stor fest. Så mycket alkohol, fimpar och spyor en löningshelg som denna. Så många höga uppsluppna röster. Yiihaa. Inte så yiihaa.

Jag och Ann Söderlund har spelat in en podd i hop. Loppipodden. Lyssna här!