Vår ute i dag. Grus på asfalten. Talgoxar. Envisa snödroppar som inte låter sig tuktas av snöblandat regn. Hängen på björken.

Det var så hoppfullt. Allt i dag. Hämtade min son tidigt och vi sprang över kyrkogården upp mot Mosebacke för att hämta den lille och jag hade samma känsla i mig som när jag var 11 år och livet så direkt och okomplicerat enkelt. Vi skrattade och tävlade och han stannade vid ett buskage och pekade på några små nyss ur marken uppträngda gulsippor. Där stod vi en lång stund i någon slags vårvördnad och bara njöt av några solstrålar som – hör och häpna – värmde.

I bland räcker det att bara titta på mina barn för att jag ska fyllas av kärlek som liksom bubblar som sockerdricka i tinningarna och hjärtat. Hela mitt blod förvandlas till kärlek i de stunderna.

Vi gick hem med en inte lika vårsprallig femåring som bara tjatade om sin Iphone hela tiden, blev sur för att jag inte hämtade honom i bil och lyckades tjata till sig en mutbulle på vägen hem.

Sen blev jag av någon anledning brutalt sugen på torskrygg och var tvungen att bjuda över mamma för att slippa äta fisk ensam. Pankobakad torskrygg, hemgjord remouladsås, sallad på brysselkål, broccoli, paprika, tomater och hackad mandel och så mandelpotatis förstås. I sin enkelhet förbannat gott. Avslutade med tårta framför två avsnitt av Morran och Tobias som samtliga i familjen krampar till. Massiv magmuskelvärk nu med andra ord.



Badmington, skridskor, ridning. Massiv träningsvärk över allt.

Bra möten. Bra jobb. Bra gung överlag. Älskar att inte behöva hetsa upp familjen om morgnarna.

Känner mig piggare nu. Inte samma zombiekänsla som förra veckan. Det är alltid så här när ljuset kommer. Jag blir liksom alldeles överrumplad och paff. Inte redo för uppväxling när fåglarna drar i gång med sin sång. Känns liksom som om jag precis varvat ner, gått i ide, och så ska man upp och ut igen. Vårtrötthet. Vårdepp. Men så vänder det och allt känns bättre.

Vi såg Paddington i dag också. Mycket söt liten film. Och så åt vi lammfärsbiffar och potatisgratäng. I morrn blir det jättespindeln med de 26 marmoräggen på Moderna. Älska Louise Bourgeois. Älska hennes naivistiska beskrivning av  Maman:

”Denna spindel är en hyllning till min mamma. Hon var min bästa väninna. I likhet med en spindel var min mamma en väverska. I likhet med en spindel var min mamma mycket begåvad. Spindlar är vänliga varelser som äter myggor. Vi vet att myggor sprider sjukdomar och därför inte är önskvärda. Av det skälet är spindlar nyttiga och beskyddande, precis som min mamma var.”

i min säng. Två pojkar och en actionman-docka sover vackert bredvid mig. Ska beta av ett avsnitt av The White Queen. Inte särskilt bra egentligen, men vacker. Medeltidens England! Det vore något att ha levt i..Det är en hemlig dröm jag har, att ingå i något nördigt 1500-tals sällskap som träffas i tidstypiska kläder på renässansslott. Rider barockridning. Äter svan. Typ.

I dag pay´n jump på Runsten. Olgis och Grynet var oslagbara och hoppade två underbart fina rundor på 60 cm och 70 cm. Alltid drama innan tävling. Då hjälper det att tänka på att tonåringar hjärnor ÄR under ombyggnad. Från kaos, tårar och ”jag vägrar rida den här galna hästen” till startsignal, fokus, beeing absolutely present, avatar-feeling, applåder och perfekt ritt. Sedan dess har hon varit mjuk som smör och glad som choklad hela dagen.

Tacos, mello, en chokladfondant som var föööör mäktig. Den rumsterar fortfarande alldeles för högt upp i kroppen liksom.

Skrivit kolumn. Varit missnöjd med min oförmåga att frambringa energi. Fått allt-hopar-sig-och-samlas-på-hög-för-att-jag-är-oförmögen-ångest. Ryckt upp mig efter att ha läst att Underbara Clara lider av samma sega skitapati och gav mig ett smart sätt att tackla den på. Brett mackor. Hämtat pojkar och soon to be fjortis-flicka. Kört som en dåre ut till stallet. Tagit in 5 hästar, mockat, fodrat, sopat. Njutit av att känna apatikroppen röra sig och svettas. Njutit mer av att se fjortisen flyga fram på ponnyn som jag genom ett intuitivt öga lyckades köpa billigt för att den var bångstyrig men som nu beter sig som en jävla vinnare på alla de tänkbara sätt och vis. Mjukaste hästhjärtat, vackraste hästsjälen. Bångstyrigheten borta.  Även i min själ. Ätit Pommes och truckermacka.  Skällt på pojkar som efter chokladbollsintag gick bananas i ridhusets café. Återvänt till stallet. Kvällsfodrat 9 hästar. Lyssnat sjukt högt på musik i bilen. Saknar musiken. Ska köpa ett piano. Ta hem min gitarr. Det ska jag fan göra och apatikroppen kan ta och dra något gammalt över sig till förmån för vildare, varmare, mer lustfylld inställning till livet. Den ska kasta sig över livet eftersom livet är en stor härlig tårta. Ok!

Nu börjar vår föreläsning på Gävle Högskola! Tillsammans med Fred Nyberg och Annika Jankell pratar vi medberoende och om före och efter Djävulsdansen. Så tacksam att vi får vara här i dag och fortsätta lyfta frågan och förhoppningsvis minska lidande…

hatar dem. De overksamma dagarna. När planen och målet ser ut på ett visst sätt men dagen ends up med något helt annat. Typ en jävla massa samtal och inget skrivande. Prio den här veckan är skrivande och jag skulle väl egentligen behöva stänga in mig själv i en stuga utan internet och mobilnät och bara tokskriva. Oj, nu löste jag just mitt problem ju! Från och med i morgon till och med fredag 17.00 svarar jag inte i telefon 8.30-17.00 och svarar inte omgående på mail. Måste se om mitt skrivhus! Puss

Balett, tatueringar, bästa bästa låten…David La Chapelle: Du läste mina drömmar och skapade videon jag själv hade velat göra!

Se och njut!

Jag såg Stefan Jarls film Underkastelsen om kemikaliesamhället för några år sedan och kan sedan dess inte tvätta mig med eller smörja in mig med parabener och kemi och skit. Låter hellre bli om jag typ hamnar på ett hotellrum där de serverar skit i duschen. Här har ni mina favvoprodukter för hår och kroppstvätt. Sannas Såpa är ytterligare en goding som tyvärr är slut i mitt hem men som varmt rekommenderas:-).

Min fina granne och vän, smyckesskaparen och guldsmeden Helena Skolling, har givit mig den stora äran att vara modell för hennes magiska smycken:

Foto: Kia Lefwander

Smink: Fanny Lagerwall