Besatt av serien Big Love för tillfället. Den utmanar verkligen alla mina idéer om kärlek, familj och tvåsamhet. Tycker efter åtta avsnitt att det verkar riktigt skönt att leva i kvinnokollektiv med en snäll och rik man som hoppar runt mellan sängarna. Systerfruar som hjälper till med barn, mat och städ. Alltid någon att prata med. En stor härlig, god familj där alla hjälper varandra! Om det inte vore för deras bisarra relation till ”dear heavenly father”, att fruarna inte får ligga varken med varandra eller andra män, och att barnen verkar förvirrade… Hur som: älskar serier som får mig att ifrågasätta värden vi tror är så självklara, så grundmurade i oss.

men när jag läser detta känns beserwisser-uttrycket ”vad var det jag sa” skönt tt använda!

Som sagt, tycker att det är förbannat sorgligt att barn ska behöva få reda på att de har ett fel i hjärnan och medicineras med narkotikaklassad medicin OM de inte är sjuka utan i stället lider av arbetsmiljlstörningar, stress eller obearbetade trauman. Varför patologiska sunda friska reaktioner? Money, money, money är det simpla svaret tror jag. Effektivitet, normalitet, en snävare och snävare ram för hur en människa ska vara för att anses lycklig, tillräcklig och ickebesvärlig.

Varannan fredag skriver jag kolumner i Aftonbladet. Mina texter väcker ofta starka reaktioner och på lördagen möts jag av en ofta fullproppad mailkorg. Många vill diskutera med mig, säga att det jag skrev var skitdåligt, eller höja mig till skyarna. Tacka mig, hata mig.

Jag älskar lördagar. Trots att jag får mycket ilska, mycket skit så får jag så väldigt mycket kärlek, värme och respekt. Jag får vara en del av vår demokratiska rättighet att tycka olika. Att det är ok. Vi har inte ensamrätt på att tolka rätt och fel, världen är komplex och det blir jag påmind om varje lördag.

Jag vill att ni ska veta att jag läser alla mail, men jag hinner inte svara. Då skulle jag inte hinna göra annat och det har jag inte råd med…

Alla ni som skriver till mig: kärlek och respekt för att ni gör er röst hörd. Också till alla er som tycker annorlunda än jag. Era mail, era åsikter, tankar och känslor gör mig så mycket rikare som människa. Så även om ni inte får svar, fortsätt skriv!  Jag läser, påverkas och växer varje lördag…

Fick rysningar i dag när jag gick in på Aftonbladet.se och såg den här vackra, vackra synen:

Je suis Charlie.

Yttrandefriheten. Så viktig. Så förbannat viktig. Vi har rätt till våra åsikter. Rätt att uppmärksamma orättvisor. Rätt att granska makten. Demokrati. Smaka på orden. Det är vackert, inte sant. Smakar gott, varmt och hoppfullt.

Vi får aldrig glömma det, oavsett om det gäller den lilla ideella föreningen eller världen.

Ann och Mattis är husvakter i det kanske vackraste hus jag någonsin besökt. Shit vad härligt vi har det i denna flotta miljö. Hemgjorda hamburgare, ostbricka, champagne och barnlek, lek och ännu mer lek. Prat halva natten. När vi vaknade och njöt av vår sista lediga sovmorgon föll snön idylliskt utanför och vi gör oss redo för en sista ledig dag av njut. I morgon ringer klockan 07.15 igen och jag vet ärligt talat inte riktigt hur det ska gå. Hur ska jag någonsin klara av att bli morgonmänniska igen????  Det måste gå bara. I dag har jag lämnat in min del till det PM som utgör examinationen för kursen ”Att möta och förstå människor i kris” som jag har läst under hösten. Så imponerad av upplägget, föreläsningarna och innehållet i kursen. Har lärt mig så mycket. Om trauman, stress och kriser. Just nu funderar jag mycket på vår tids besatthet att patologisera nedstämdhet, oro eller andra tillfälliga psykiska besvär. Vi lever i en tid där vi ser allt som inte är balans, glädje, arbetsförmåga  som ”sjukdom” som omedelbart måste dämpas eller medicineras bort. Den medicinska modellen blir mer och mer helt förhärskande i vårt samhälle och det finns en risk att människor missar att se tillfälliga psykiska symptom som meningsfulla, till exempel att uppfatta ångest eller nedstämdhet som ett meddelande om att något i livet inte står rätt till i stället för att direkt se symptomen som något sjukt som omedelbart måste medicineras bort likt en tumör. Psykiatrikern och krisexperten Johan Cullberg menar att det här förhållningssättet gör oss mer och mer främmande inför oss själva. Jag tycker att det ligger något i det…

Himmelen är högt ovanför. Har precis ätit frukost och jag känner att livet börjar sippra in i mig igen. Vaknade för största dagen på länge med någon slags grundläggande förtroende för att allt kommer att ordna sig, en känsla av framåtbjudning utan att behöva tvinga mig själv. Viljan är tillbaka.

Fröknäcke, avokado och kaffe.

DN. En ledare med en diskussion om begreppet PK som Sverigedemokraterna älskar att håna. Älskar att med brinnande förakt kalla sin motståndare för. Tydligen skrev Joahn Renck, Andres Locko och några andra tunga en debattartikel om det här på Nyheter 24. De skrev typ att Sverigedemokraterna var så jävla fel ute eftersom PK är det finaste vi har. DN´s ledarskribent ber oss tänka lite kring det här med PK´s förträfflighet. Är PK så fint egentligen? Är PK egentligen inte bara ett begrepp synonymt med vita vänsterpersoner ut medelklassen som  tagit patent på begreppet tolerans eftersom de inte skulle ha något som helst emot att bli granne med en pakistansk muslimsk familj . Skribenten frågar sig hur denna vita vänsterorienterade medelklassperson skulle ha det med toleransen om den nyblivna grannen i stället var extrem abortmotståndare? Inte lika tolerant va? Allt handlar om ingrupp och utgrupp. Att vilja dela samma värderingar som den grupp människor man väljer att identifiera sig med. Att slänga fram åsikter för att vinna poäng hos den egna gruppen och ta avstånd från utgruppen – fienden. Vänstermänniskor och högerextremister är enligt den här DN-ledaren lika goda kålsupare. De riktigt modiga (och goda), enligt DN´s ledare är de liberaler som våga ifrågasätta också den egna ingruppen. Vilken överraskande slutsats DN! Liberal som du är.

Varför krångla till det? Hur fan kan man ens jämföra en pakistansk, muslimsk granne med en frenetisk abortmotståndare? Synnerligen risig jämförelse. ”Pakistansk, muslimsk” säger ju ingenting om åsikter, värderingar, människosyn, moral, etik. ” ”Frenetisk abortmotståndare” säger däremot en hel del om vem man får som granne. En person som vill begränsa kvinnans rättighet att bestämma över sin egen kropp. Det behöver man inte vara varken vänster, PK eller liberal för att tycka är jobbigt att bo nära.

2014 var Hästens år. Det borde ha varit ett fantastiskt, magiskt år och var det på vissa sätt, men det var också ett år som gjorde ont. Det gör ont att växa. Att ömsa skinn. Förändring är inte alltid behaglig. Den tar på krafterna. På hösten kom den stora orkeslösheten rullande och jag har så svårt med den. Kan inte bara unna mig ide och vila utan att känna mig värdo. Nu ber jag för att kraften kommer åter. Tycker redan att det känns att ljuset har vänt. Att vi går mot ljusare dagar. Har också något slags sug efter att jobba. Efter möten. Efter visioner och drömmar. Geten, I´m all yours, ska bara kolla på några avsnitt av min nya favvoserie först bara!

och låtit mig släpas ut till en BR-butik för att köpa ”nyårspresenter” (de små har tydligen instiftat sådana nu också). Bey Blades. Världens mest överskattade och dyra skitleksaker som mina pojkar efter reklam på Cartoon Network blivit besatta av att äga. Fy fan för reklam riktad till barn som ju inte har omdöme nog att förstå att det som visas i en fancy reklamsnutt är något helt annat än verkligheten. Efter två lediga veckor och tjat har jag svårt att stå emot. Svårt att sätta de berömda gränserna. Svårt att vara deras omdöme fullt ut. Jag vill så gärna bara vara snäll…Så jag släpades till Ringen, langade upp 400 spänn och två tindrande ha-sugna barn var glada och exalterade i exakt tio minuter tills de kom på att Bey Blades är OMÖJLIGA att bygga i hop. Nytt tjat. ”Mammmma du kan!” Och ja, jag är någon slags mästare på att bygga – lego – bey blades – plusplus – sätt vad ni vill i händerna på mig och jag lyckas bygga i hop det till något användbart. Det betyder inte att jag älskar det.

Som sagt, reklam riktad mot barn – FULT. Läs mer om just marknadsföring för att attrahera unga osäkra barn här. Sen bojkottar vi VS 2015 va? Och Bay Blades.

Inte mycket händer i detta hem. I går var jag barnfri. Åkte ut till stallet i kylan och skrittade ut barbacka i allt det gnistrande, hörde korpar ropa till varandra och kände ren lycka. Kändes liksom hoppfullt med korparna och min älskade älskade, mildaste, vänligaste Ninna som bär mig som om jag vore en porslinsdocka genom skogarna. Mäktigheten i det! Kvällen fortsatte fint med Coda-möte och sen snack halva natten bokstavligen hos min bästis Carro och hennes halvt underbara, halvt skitläskiga katt. I dag bilstäd i drive-in-hall. Visst är det konstigt att sådana ställen bara befolkas av män som är hur måna om att rengöra o städa sina bilar som helst, samtidigt som de är fullständigt oförmögna att låta toaletten i samma drive-in-hall hållas fräsch. Pisstank och pink på hela toaringen. Konstigt.

Kylan. Skojar faktiskt inte. Mörkret vände till ljus, högtrycket kom och den gnistrande kylan. Jag ligger fortfarande i pyjamas i soffan och njuter de här juldagarna. Njuter av att till och med butikerna är stängda. En vilande stad. En vilande mamma Sanna. Full med mat. Har ätit för hela året. Barnen leker med julklapparna och grannbarnen. Tänk att vi drog en sådan vinstlott i det avseendet. I vår trappuppgång bor inte mindre än sex crazy killar i samma åldrar. En hel liga kompisar. Flyttar aldrig härifrån tror jag.

Såg ni Sorgfågel i går? Den första delen av SVT´s dokumentär om Astrid Lindgren. Bästa jag sett på länge. Ett stycke briljant kvinnohistoria. Ni måste se om ni inte redan sett!

Nu ett långt såpbad med Sannas såpa som jag fick av mammi i julklapp. Den ska enligt hälsogurun Sanna Ehdin vara rena rama dunder kuren mot allt. Jag tror henne!  Jag tror på allt som har med badkar och värme att göra. Kan också rekommendera alger från Alg-Börje. Mina pojkbarn har tendenser till böjveckseksem som vi håller i schack genom bad med olivolja och alger och såklart socker- och e-ämnesfri mat. Nu har de vräkt i sig julmust och godis i dagarna tre och det har börjat klia som på beställning.

I dag är en skör dag. En kärlekens dag. En sorgens dag. Har skrivit en kolumn om det här.