Sankta Lucia från Storkyrkan. Min unge sjunger himmelskt mellan valven. 

drev mig just till det berömda vansinnet. Ville inte gå och lägga sig. Vägrade. Bara sprang runt som två vildar med bilar i högsta hugg och piggade upp varandra till såna där krampskrattanfall som man bara får när man är galet trött. Skitarg blev jag. Började hota med tomtens uteblivna klappar på en riktigt låg nivå. 

Men jag har haft en underbar helg. Kompishelg. Drinkar med min  bästis som var ute för allra första gången efter bebis nr två. Älskar att gå ut med just bebismammor. Som ju är så galet sugna på livet utanför efter nio månaders graviditet och fem månader i bebisbubbla. Vi hade så mysigt.

Och i dag: Nya Sherlock Holmes med bästis nummer två. Shit va snygg den va. O va bra Noomi är. Och Robert Downey. Kille jag är hemligt kär i faktiskt. Tempura roles på East efteråt. Myyyyyyyys. 

Vi svennar loss med Idol, pepparkakor, mys och julkortstillverkning. Ljusen brinner, Alexander Bard e underbar och Amanda likaså. Bonus: sönerna skrattar overkligt vackert för att de inte har träffats på 4 dygn. Det kära återseendet. Minus: många tyvärr, men jag kopplar bort det. Lägger det på morgondagen. Vet att man inte ska det, samla skit i själen alltså, men jag ska rensa inom kort. Promise.

Cia på Moc är nog världens bästa frisör. Hon gör mig glad i själen och vacker i håret.

Hon är tyvärr inte med här på bilden, men vill ni bli snygga: försök er på att boka en tid hos henne. Inte enkel match, men helt klart värt 1 månads väntan.

Jag: Vem e det där då?

Lo: Mamma-gubben.

Jag: Vad gör han/hon då?

Lo: Hon bara svärdar med svärdet hårt, såhär, såhär.

Och så svärdar mamma-gubben ner ett glas mjölk på golvet.

Nu på väg hem med stelfrusna tår, men varmt hjärta. Allt flöt som smör på jobbet i dag o sånt blir man nöjd med.

Så vackert när jag flög till Trollhättan i morse. 

men ganska fula. 

Men nu ligger jag i min säng utmattad av köld och orkar inte rota fram recepten jag använde. I morgon får det bli. I morgon är det ordning och reda och ansvarstagande på mig igen. 

Har haft mitt första Stalkers-möte i dag. Jag ska ju göra ett nytt tv-program i vår. Stalkers med Hasse Aro. Spännande. I morgon gör jag min första inspelning. 

Sen åkte jag till stallet och inledde förfrysningen.

Gudskelov var det bastuvarmt på Créperiet där vi avslutade kvällen. 

Sen blev jag iskall på promenaden hem igen.

Vad mer, jo jag har gått och argat upp mig över den här texten , sen jag läste den i går kväll. Vaknade 04.15 med bultande hjärta och försökte slå på datorn och formulera alla mina knivskarpa argument till varför Ann Heberlein har fel här, men så var skiten urladdad. Sen har dagen varit fylld av mindre problem, och nu är jag som sagt stel av köld och trött och mosig och ORKAR INTE.  Men kanske i morrn. Jag kostar på mig att skjuta allt på morgondagen.  

Har mixat två recept som utlovar alldeles särledes fantastiska lussebullar. Sjuhelvetes massa göttgött i min deg nu. Smör, socker, sirap, vispgrädde. Fetaste bullarna ever. Men, och här kommer en Sanna-devis, hellre fett, sött, outsägligt gott (jo, det är en sanning att ju mer smör och socker man öser i desto godare) men bara äta EN lussebulle, endast en om dagen. Andra vill hellre äta fem lussisar och väljer bort fett och socker och håller på med lättmjölk och sötningsmede loch sitter där sen med torra smulor i käften. Torrt men mycket. Men det var ju inte min devis det. Fett men lite, thats my way of living! 

Hur som helst, ni ska få se resultat och få recept inom kort (om de blir goda alltså).

Somnade framför Cocktail på 5:an. Vilken j-a klassiker. Tycker Tom Cruise e sååååå ful. Det tyckte jag redan på 80-talet när smörjan kom. Däremot Kevin Costner i Robin Hood som fint nog visades på 1:an. Honom hade man crush på. Nu har jag masat mig över till sängen där min son skriker ”jag kan själv” i sömnen o viftar vilt med armarna. Han är två år ut i fingerspetsarna o värsta mardrömmen är alltså att inte få göra livet på egen hand.

och har fortsatt uppfuckad dygnsrytm. Somnade 18.00 och vaknade nu, hur pigg som helst. Alltså känslan av att inte kunna hejda sömnen är väldigt underhållande ändå. Både hos mig själv, men framförallt hos barnen. Lo somnade stående i går. Stående. Jag somnade mitt i ett avsnitt av mitt älskade och hett efterlängtade Boardwalk empire. Tjonk säger det och så faller man i hop i en snarkande hög. Ja ni ser, med smink och allt. 

Sjuk grej i dag: Ohejdbar hunger. Smällde i mig två portioner lasagne och ändå fortsatte magen att vrida sig i kramper efter mer.