Vi ligger ju som sagt 12 timmar före er, så vi har redan sovit den natt som väntar er, ätit en fab frukost (är inte hotellbuffar det bästa som finns?), joggat up hill (SJUKT jobbigt för kvinnan med risig kondis), badat i pool, och svarat på mail. Efter lunch drar vi till en gammal pittoresk guldgrävarstad från 1800-talet. 

Jag läser en sån bra bok här. ”Hon älskade” heter den. Är ju en sucker för kostymdramor av alla de slag, och här har vi ett kvinnoöde i sekelskiftets Stockholm. NJUT på det. 

att jag ÄLSKAR det faktum att jag ligger före er. Tidsmässigt alltså.  Älskar den känslan.

Hälsar hon som ALLTID kom sist. 

Ursäkta frånvaron, men jag satte mig i ett flygplan och landade 24 timmar senare (och en hel missad natt på nåt vänster) i våren. 

Det här är bland de sjukaste utflykterna jag nånsin gjort. Allt är upp och ner här i Nya Zeeland. Kastanjerna som hemma precis tappat sina blad, blommar här. Solen steker i ett annars ganska svalt vårlandskap. Och allt ser precis ut som i norden med undantag för några dinosaurieaktiga växter och papegojor som dyker upp i det annars extremt vackra alplandskapet. Ett Sverige på andra sidan jordklotet.  Fast liksom upphöjt i tio. 

Barnen skötte sig exemplariskt på hitresan vilket jag tackar vår herre ödmjukast för. Vilket litet helvete det är när de inte sköter sig exemplariskt på flygplan. I synnerhet med tanke på jetlagen som väntar den som inte har sett till att sova sina timmar på flyget. Man blir ju sjösjuk av den. 

Kul att vi är i en stad som sägs vara extremsportarnas mecka. Folk hänger och dinglar i fallskärmar, slänger sig ner i forsar med våtdräkter och bungyjumpar i parti och minut. Inte riktigt min grej om man säger så. Sjukt höjdrädd kvinna ju. 

Bättre i dag. Tack kära immunförsvar för det. Nu ska jag ta fram min röda samsonite. Får alltid pirr och längtan och drömmar av att packa. Önskar bara att jag hade kunnat packa ner hästen…

sån JÄVLA sjukstuga här hemma. De små har spytt och hostat och haft feber och diarréat om vart annat hela veckan. Nu är det då tydligen min tur. Bad tajming som fan, flyger nämligen till andra sidan jordklotet i morgon. Se upp flygstolsgrannar. Har visserligen fastat sen i går, men tror ändå att jag är en smitthärd.

Kollar dokumentär om fransk antropolog som exploaterade och ägnade sig åt övergrepp på barn i Yanomani-folken i Venezuela. Blir gaaaalen på sånt här. Inte helt ovanligt antar jag.

och filmat inslag med sektexpert. Det reportage vi gör nu får mig att älska mitt jobb så hejdlöst. Vågade aldrig flyga så högt i tanken, aldrig drömma om att få gå i väg till ett jobb som är så fantastiskt roligt när jag var yngre. Vet inte vem jag ska tacka, känns inte som om gud har så mycket med det här att göra nämligen, det får väl bli ödet. Och mina egna ihärdiga försök till mer. 

Nu tar jag igen Boardwalk Empire och Så mycket bättre från i lördags på SVTplay.

Vill också avråda er från att likt Amanda Schulman köpa billiga blommor. Så dumt så. Jag var helt på hennes linje gällande mascarorna och doftljusen, men blommor ska köpas snordyrt. Gå in på Bladverket nästa gång ni besöker Söder, så kommer ni ALDRIG mer köpa en sån där inplastad rosbukett för 49 spänn. Deras rosrepertoar är himmelsk. Man vill liksom omedelbart genomgå en total förvandling till blomma/50+kvinna som jobbar med allt det vackra hela dagarna/oerhört rik person som kan köpa buketter med peruanska rosor à 65 kr varenda dag när man kliver in där. Blommor är poesi. 

och har precis vinkat av sista familjemedlemmen efter toscansk bönsoppa och fransk chokladtårta och fina presenter. En riktigt rörande liten dag. Inledningsvis tårta på sängen (haja grejen att ha en unge stor nog att baka i hop en tårta i ett nafs):

Sen lååååååång frukost framför Ice Age 3 i soffan med min lilla sjukling till tvååring. Pyttebakis, men stolt över att jag på riktigt gick över till mellanöl 23.00 i går när jag och mina bästa bästa tjejer snackade sönder Cadierbaren på Grand Hotel i går. Då är man 33. Vuxen och grann. 

Vid lunch drog jag upp mig själv ur soffan och började baka och laga mat som en sån där fransk sensuell hemmafru med förkläde och allt. Gick så i gång på maten liksom.  Höll på och mortlade nötter, och smälte 85 procentigchoklad och hackade savoykål, färsk salvia, grillade en majskyckling och smörade formar och hade mig. Av allt detta sensualiserande blev en gudomlig toscansk bönsoppa och en ganska lyckad (ok, med tanke på att jag är en en USEL bakerska, så blev den faktiskt fab) fransk chokladtårta med hackade valnötter och dyr chokladglasyr.  

Tog inga bilder för jag var så jävla kladdig hela tiden, men ni är ju så duktiga på att visualiera inom er, så här har ni den toscanska bönsoppan:

Från början var det här ett mycket krångligt recept, men min mycket kloka och effektiva mor förenklade det så att soppan inte bara blev otroligt god utan också otroligt enkel och snabb:

Hacka två gula lökar, fräs i en rejäl klick smör i en tjockbottnad femliterskastrull.

I med ett och ett halvt paket bacon skuren i små fina bitar. Obs, här tar ni ett bacon som är rökt på riktigt och inte bara rullat i nån E-skit med röksmak.

Nu häller ni på tre liter vatten och smular i 6 hönsbuljongtärningar. Låt koka upp.

Dags att skära ett fint savoykålshuvud i munsbitar och ösa ner i soppan. Obs, ett helt kålhuvud ska det vara, det låter och ser sjukt mycket ut, men det är precis lagom.

Koka till kålen är mjuk. 

I med en hel kruka färsk salvia, hackad givetvis. Svartpeppar och en liten gnutta cayenne ger ett litet sting. En nypa socker tar vi också.

Nu tar ni fram den färdigköpta grillade kycklingen (om ni har tid tar ni en fin majskyckling och grillar själva i ugnen) och skär upp köttet i fina bitar. Här är det viktigt att inte ha med en endaste liten broskknöl. Till skillnad från Anna Anka vet resten av oss att brosk är helt igenom vidrigt och det absolut sista man vill hitta i en tallrik soppa.

Lägg i kycklingbitarna och två burkar sköljda stora vita bönor.

Koka upp, servera i en vacker tallrik, riv över parmesan och NJUT tillsammans med ett gott bröd. 

Nu ligger vi dästa och feta i soffan och kolar Ice Age 3 igen. Helt ok för att vara femte gången jag tvingas se den. Min dotter fick psykbryt nyss för att hon inte hittade sin nyckel.  

Den enda som saknas mig är Carl Hamilton. Han är dessvärre i nån jävla spansk öken och fajtas. 

Detta är sanningen: jag gråter nu. Till Moa Lignell. Herregud.

Sitter ju på Strix om dagarna. Strix ligger i Hammarby Sjöstad, en i mitt tycke riktig ångeststadsdel. Allt är vitt och nytt och för dyrt för de flesta. Flash flash med nyaste barvagnen, dyraste kombivolvon och ekologiska barnmatsburkarna. Men det finns något jag kommer att sakna när Strix flyttar i december: träden. Alla dessa glödande, bärbehängda, rasslande, blommande träd. Här har landskapsarkitekterna överträffat sig själva. Så jävla vackra träd i hela Sjöstan. Värt ett besök bara just för träden. Innan de blir helt nakna.