Vi har det helt enkelt fantastiskt här. Ett lyxigt hide away mitt i magiskt vacker natur som vi i dag har befunnit oss bokstavligen mitt i.  Efter frukostens Gwyneths energy boost-smoothie tågade vi ut på en 2,5 timmar lång vandring. Isblått hav, karga klippbranter, Agave och en värmande livgivande sol. Något händer med mig när jag får gå, gå, gå. Stillhet i själen. Sinnena skärps. Jag är. Utan allt annat. Tillfredsställer min inre nomad. Älskar det.

På eftermiddagen fortsatte vandringen till häst. Sonya bar mig under mandelträd, korkekar, fikon och pinje. Så fin dag. Bara barnen saknas mig.

Jag hör havet. Mätt på ostron. En dunkudde under huvudet. 16 grader i natten. Fullmåne. Atlanten skvalpar precis utanför fönstret. Ann Söderlund ligger bredvid, läser ”Just Kids”.

En mycket bra början på våra tre dagar i Portugal.

I morgon: delfinsafari!

Nu: Knausgård.

kändes plötsligt väldigt lockande. Tur att en av mina bästa vänner är på tjocken så att man får baka nåt i den här stilen!

Jag måste ju godkänna kommentarerna innan de publiceras vilket skapar ett fördröjt kommunikationsflöde med er. Många stör sig på det. Tycker att det är en värdelös modell. Anledningen till att jag valde det var att jag hade några sjuka personer i mina kommentarsfält när jag bloggade på Mama. De gjorde att lusten förtogs. Skapade en nervig stämning. Jag började anpassa mig. Skriva omedvetet mildare. Man vill ju så gärna tro att man står över skiten, men det gör man inte riktigt. Undermedvetet börjar man dra sig för att ens gå in i verktyget till slut.

Nu funderar jag på att öppna upp igen. Verkar inte vara så många psykon här inne längre. Vad tycker ni? Skulle det kännas roligare? Saknar ni direkta kommentarer?

år och bjöd oss på Gondolen. Åt en kalops från himmelriket (mina barn instämde ej i jubelropen – betedde sig som bortskämda brats. Tur att mormor är snällast i världen) och njöt av se mammi glad. Det har blivit en liten tradition att tåga över Stockholms i särklass läskigaste bro i höstrusket för att fira mammas födelsedag. Mys.

I dag har jag jagat obetalda fakturor, lagt ut blocketannonser, och hängt i stallet. Telefonen är död igen. Lämnade ju in den och fick ett nytt batteri. Nu har nån ny del av innanmätet givit upp. Så sorgligt. Så frustrerande. Vilken fullkomlig idioti att ge upp min gamla hederliga, pålitliga papperskalender. Nu har jag redan missat ett kvartsamtal, en leksituation för Igor, och massa viktiga samtal som väntade. Fuck.

nyhet, men ack så befriande för lilla mig! Hade inte kunnat stå ut med att Jax helt plötsligt skulle bli den vedervärdiga psykopatknullaren Christan Grey.

Fortfarande sänkt. Kan skiten bryta ut nån gång, eller dra åt helvete.

Lyssnar på P1 och försöker planera för en strategi som gör städningen kul. Typ nåt hurtigt som att börja lyssna på skithög musik medan jag går loss, eller belöna mig själv med nytt klädesplagg. För jag tycker att det är dödens tråkigt. Och för tillfället stökas det nåt så in i helvete här hemma. Barnen har tappat det. Jag har tappat det. Orkar inte vara general och styra upp. Vill bara lägga mig och glo i en evighet på serier i några dagar. Vakna pigg och sprudlande. Nu dvala. Kan inte riktigt med mig själv i sådana här lägen. Har en självbild som liknar jaktgudinnan Diana. Tycker att jag ska klara vad som helst, hur mycket, länge, hårt och brutalt som helst. Den självbilden måste nyanseras. Kan inte hålla på och störa mig på mig själv så fort jag är lite vek, nedsatt och svag.

Knattekupp på Hammarbyhjdens IP i dag. Tänk att jag är en tvättäkta suckermom. Jag går så loss när Igor spelar. Skriker och beter mig som en huligan. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka att fotboll kunde vara spännande. Har ändrat mig helt. Älskar att ändra mig. Inget är statiskt. Vilken befriande tanke det är egentligen.

har varit lite slut och förbi som människa. Nåt virus som inte bryter ut, bara ligger och trycker och gör mig halvmatt.

Åkte till Gotland i onsdags och förläste på Universitetet. Sov på Almedalens Hotell och fick vakna till vågskvalp. Åt ensammiddag på Donners Brunn och tänkte att här, här skulle jag vilja bo året runt. Ni som vill åka på romantisk weekend så här års, åk till Gotland. Hotellrummen är svinbilliga. Det är öde och som alltid magiskt vackert. Bästa maten på Donners, Bakfickan, Surfers och Bolaget. Till och med bra shopping. Och underbara människor. Sist men inte minst, Fornsalen får ni inte missa för allt i världen.

Följ mig på instagram om ni vill! sannalundell heter jag där!

Ope är död och jag börjar tvivla på att jag kan repa mig från den tragedin. Snackar Sons Of Anarchy för er som undrar vad jag snackar om. Tappade så sugen på att kolla vidare. Älskade Ope´s svårmod och tvivel ju. Det kan inte bli lika bra utan honom.

Jag vill också ha sagt att jag tycker att ”granskningen” av Drottning Silvias fars nazikopplingar börjar likna förföljelse. Varför i hela helvetet ska Silvia stå till svars för var hennes pappa har gjort, tyckt, tänkt. Var man/kvinna tar ansvar för sitt och skall inte bära någon annans skuld. Silvia var ett litet oskyldigt barn när detta skedde. Hon har inte med saken att göra. Skillnad vore det om hon hade nazisympatier.

Tappade telefonjäveln i toaletten i morse. Höll på att skylla på min yngsta son här och nu, men det vore att ljuga. Jag är den stora klanten.

Åh, vad jag inte behövde detta just nu. Åh, vad jag inte orkar med det här. Timmar åt att försöka få skiten att torka, messa folk som försöker ringa, meddela världen att jag inte är nonchalant osv. Inser också hur skört mitt liv är när all kommunikation i princip går via telefonen. Har inte ens en gammal halvtrasig 90-talslur som backup. KLANTSKALLE.

Och gömmer mig i en ny säsong av Sons of Anarchy. Ni som inte sett: SE! En fullständigt komplett serie. Det är allt som behövs sägas!
I övrigt har jag varit riktigt trött på mina barn i dag. Fick ett litet utbrott som en säger. De röjde loss här hemma så pass att hemmet plötsligt kändes som Skansens apberg. Och alla drog in till grannen när jag beordrade städning. Hade ingen som helst lust eller ork att vara så kallat pedagogisk, så det brast för mig. Känner mig alltid så ovärdig när det sker.