Hästarna. Barnen. Maten. Hunden. Samtalen.

Älskar ledighet. Lat människa kanske. Eller bara så tillfreds med att inte befinna mig på så många olika platser rent mentalt. Jobb, hem, jobb hem. Fysisk närvaro. Mentalt fokus. Pendlar hela tiden mellan våningsplanen.

Förut älskade jag just det. Att försvinna till det där hemliga, tysta rummet hjärna där bara mina tankar fick plats. Läsa. Begrunda, analysera, formulera, försvinna i det flödande tillståndet. För att i nästa stund mocka en hage, baka ett bröd, rensa en garderob, leka med barn.

Nu vill jag vara på samma plats hela tiden. Gärna i det fysiska, handgripliga. Såga ner ett träd, klyva ved tillsammans med barnen som då och då behöver utfodras. Skulle kunna bli bonde tror jag.

Inte tränade två timmar om dagen, bantade sig genom livet, hade personlig stylist, sminkös, plastikkirurg och blev dränkta i gratis haute couture – då skulle de se ut så här!

Och läs min kolumn här!

Jag, jag, jag.

Nu ska jag ut i solen på en liten biltur. Har eventuellt hittat ett hus… Detta letande efter nytt. Samma mönster som hos min far. Den ständiga jakten efter lyckan i ett hus på landet. Om det inte blir det här nu så tänker jag lägga ner den drömmen ett tag. Älska det som är i stället.

I dag har jag gråtit. Kände inte Kristan Gidlund, ändå drabbades jag liksom så många andra av hans texter som lät oss komma så nära. Så pass att det känns som om en vän har lämnat mig. Han lät oss bekanta oss med döden. Lät oss känna tyngd och allvar. Stanna upp. Tänka kärlek, på allt som är värdefullt. Vi behövde det. Våra själar sög i oss hans blogg. Så tacksam för de 29 år han fanns i livet.

Har alltid varit sjukt frusen. Gått i ständig gåshud. Men så hände något för ett år sedan. Jag slutade huttra, blev varmare. Kan ha berott på några trivselkilon extra, alternativt ett något högre blodtryck. Eller bara någon slags själslig mognad. Ni anar inte hur skönt det var. Att slippa apatin man känner när man är frusen. Viljan att skippa allt och bara lägga sig i ett hett bad hela jävla tiden. Så overksamt. Så oskönt.

Men i dag kom den tillbaks igen, frusenheten. Hoppas och ber till gud att det jag har en analkande feber, att jag efter några dagars frossa får komma åter till värmen.

betalar det chilienska primitiva gruvbolaget Promel 10 miljoner kronor för att ta hand om 20 000 ton gruvslam fullt av arsenik, bly och kvicksilver. Trots att Promel inte kan visa Bolidens miljöchef Rolf Svedberg att deras anläggningar kan ta hand om så stora mängder giftigt gruvslam godkänner Boliden affären och börjar glatt skeppa i väg hela det giftiga problemet till Chile. Promel har som sagt inga som helt resurser att ta hand om slammhögen  som de i stället dumpar helt öppet på marken i den fattiga byn Polygono. Ingen av byinvånarna vet att den 90 meter långa, 30 meter breda och 3 meter höga grushögen som deras barn nu ivrigt leker på består av stora mängder livsfarligt miljögift. Slammet torkar och blir till ett fint svart giftigt damm som blåser ut över hela området. Allt fler människor börjar få ett helvete. Cancer, kronisk hosta, missfall, missbildade barn. Boliden avsäger sig nu allt ansvar för det här enorma övergreppet där tusentals människor fått sina liv förstörda. All skuld läggs på Promel som nu har gått i konkurs.

Det här gör mig så jävla upprörd. Dubbelmoral. Svensk sosse-dubbelmoral. Vi litar så blint på att både staten och storföretag är rättrådiga i vårt land. Håller käften och tar en kopp kaffe till medan det tillverkas attackvapen som säljs till krigförande diktaturer, skeppar giftigt gruvslam till Chile, skiter i samernas rättigheter så fort vi ser chans till lite lukrativ gruvdrift och tillåter svindyra, jämlika, pennalistiska privatskolor om enkom är till för de jätterikrika år efter år.

Samtidigt blir jag så glad över att det finns människor som Johan Öberg, Karin Skugge och Göran Starkebo. Hjälte-advokater som har under flera år har satt sig in i den här snuskiga slammaffären och nu hjälper invånarna i Polygono att stämma Boliden.

Skrattar så mycket åt det här, oklart varför. Vad är grejen med äldre män och superduperunga tjejer? Tror inte att det enkom kan förklaras med sex, att unga tjejer anses heta, att oskuldsfullhet känns lockande, och att ”teen” är den mest sökta kategorin på porrsajter osv. Här ovan är det ju så uppenbart en seriös relation det handlar om. Nej, jag tror att det här beteendet i mångt och mycket går att spåra till en mental omognad hos de här snubbarna. Att de mentalt helt enkelt har fastnat lite grann i adolescensen. Nu är det säkert många av er som sätter kaffet i halsen och säger högt för er själva ”men hon då?”.

Och ni som gör det har lite rätt i att känna så ju, men borde inte jag om någon då kunna uttala mig i ämnet?

Puss på er

Orkar inte läsa en rad till om 5:2. Orkar inte känna ivern kring bantningshysterin i det här landet. Jag vet att fetman breder ut sig, att det är ett folkhälsoproblem och yadayda, men måste det gå trend i bantning?  Vilket jävla självbedrägeri.

Drama här hemma idag. Whoppie, detta lilla hundkräk som har förvandlat mig till en fullkomligt jättelöjlig person som pratar bebisspråk, bär runt på  och skämmer bort, har skadat sin tass. Hela familjen inklusive min mor har engagerat sig i denna haltande jycke hela morgonen på ett väldigt gulligt vis. Alla kom försent. Alla ringer varandra hela tiden för att höra hur det går. Har den svullnat mer? Hur är det med klon? Har han väldigt ont? Han kanske dör nu:-( Buhuhuhu.  Det är någonting med djur och människor. Empati. Mänsklig kärlek och omsorg. Det är vackert.

Ni som har barn. Köp ett djur. Det utvecklar empati, intuition, ordlös kommunikation, sensibilitet. Egenskaper som kanske inte skattas jättehögt i dagens samhälle, men som i min värld hjälper oss att vara goda, bra, underbara, vackra.

Dels för att det är en riktigt bra tidning, dels för att den för en gångs skull ger pengar till människor som behöver dem och dels för att ni kan läsa ett mycket fint reportage om min lillebror där i. Han är konstnär. Han är begåvad. Han har just nu utställning på Galleri Anna Thulin i Stockholm. Läs, gå och se hans konst! Dagens tips.

I övrigt har jag ägnat dagen åt att ränna runt på jakt efter telefoner och sim-kort. Jävla meck att bli av med telefonen. Så trist.

Mamma och jag gick också loss vid parfymhyllorna inne på Kicks i Ringen. Hon var på jakt efter ett nytt doftjag. Hon ÄR och har sedan 70-talet varit själva sinnebilden av Chanel nr 5. Nu känner hon sig redo att blir något annat i bland. Jag försökte sälja på henne en Manifesto, men det slutade på en ny favorit, Clean White Woods. Riktigt fin!