utan fyra år. Kan inte tro det. Vill inte att tiden ska gå så snabbt. Finns en plågsam smärtpunkt i att först efteråt inse hur mycket man faktiskt har älskat en del av livet. Mitt uppe i blöjbyten och purékladd var det mest just bara blöjbyten och purékladd. Frustration och längtan efter obruten sömn. Nu minns jag bebisnacken, händerna, värmen, stor kärlek, de tandlösa skratten, den kravlösa tiden när vi låg och vilade mitt på dagen och glodde på Malous efter tio.

Nu är han fyra alltså. Fortfarande bebisnacke men fullt kompetent i både språk och kropp. Fortfarande obegränsad kärlek, men han rör sig längre bort från mig nu. Så som det sig bör.

Tårta, presenter och ett litet minikalas på Andys lekland. Sista dagen på sommarlovet för hela gänget. I morgon drar maskineriet i gång igen och jag anstränger mig å det grövsta för att få dem att tro att jag tycker att det ska bli underbart. I själva verket kände jag styng av svart ångest när jag ställde klocken på 7.30.

Har två stolta heldäckade stolta sprinters i sängen nu. Vackert att se dem ta medalj. Så lätt att bagatellisera sånt och tro att barnen skiter i glimmande priser, bara för att en själv aldrig har varit intresserad av sportsliga bravader. Måste verkligen skärpa mig på den fronten. Ta en titt på den här vinnarfokuseringen:

Min lillunge fyller fyra på måndag. Kan ej fatta det. Kan ej heller fatta att jag har fostrat kanske den pojkigaste pojken ever. Instinktivt går jag in i leksaksaffären och dras mot hyllorna med vapen. Vet ju att han älskar dem hejdlöst, hur han svärdar, knivar, fajtas och pepprar dagarna i ända. Alternativt låter smågubbar, gärna med skägg, armykläder och nån tuff Rambo-bandana gå loss på varandra. Det är hans och brorsans lekar. Har aldrig varit intresserad av dockor, mjukisdjur eller annat snällt.

Ändå ta jag mitt förnuft eller vad man ska kalla det och bestämmer tillsammans med Olga i samråd med storebrorsan på telefon att vi ska slå till på ett fullkittat Sylvanian-family dockskåp med två tvättäkta djurkärnfamiljer (man kan ju låta rävpappan bli kär i kaninpappan och leka att de är gay också om man vill:-). Inga pickadoller, inga knivar (jo, en brödkniv till scones-setet!), inga gangsteroutfits. Bara übergulliga djur i ett fint hus. Det kan alltså gå hur som helt på måndag. Fyraåringen kan börja gråta av besvikelse. Eller så har vi köpt något han inte visste att han älskade. Vore så skönt att få tyst på skjutandet en stund.

Första dagen på dagis. En ynnest att få vara med. Smyga i gång maskineriet. Tror det är lösningen. Step by step. Ministeg mot vardagen.

Smygstartade min jobbhöst med två timmars Stalkers-inspelning. Premiär av säsong 2 nästa vecka. Första programmet är riktigt riktigt bra, så glöm inte att slå på tv’n folks!

Fortsatte dagen med det obligatoriska sommarbesöket på Gröna Lund. Såg verkligen inte fram emot detta pga hatar karuseller, köer, folksamlingar, samt när barnen goes freaky pga de enorma mängder socker som av oklar anledning alltid intas på nöjesfält. Men tji fick jag! Åskmolnen som tornade upp sig på Stockholmshimlen räddade oss så vi fick njuta av ett nästa folktomt Grönan. Inga köer. Kände oss som Michael Jackson ta mig fan. Har åkt sjukt mycket karusell på en nivå som passar mig. Vi snackar nyckelpigan och Rock Jet!!!

Somnar alltså glad, nöjd och stolt eftersom en liten fågel just viskade i mitt öra att Stalkers till råga på allt är Kristallennominerat!!!! Toppdag!

Vaknade på lite bättre humör i dag. Svårt att inte fyllas av kärlek med dessa i sänghalmen.

Och har drabbats av något slags vemod. Gör alltid det när årstiderna skiftar. Sommar till höst är en synnerligen brutal övergång tycker jag. Bara det här med att försöka ställa om barnens dygnsrytm ter sig så idiotiskt. Varför dessa arla morgnar hela jävla livet? Vad är poängen med dem. Vi lever ju inte på vällingklockans tid, behöver inte (åtminstone 90% av oss) mjölka kor, häsja hö osv, ändå står tre blåklädda gubbar o hackar upp vår asfalterade med innergård 6.30. God morgon arbete, skola, ansvar, höst.
Har dessutom stråk av oklar magont sedan resan. Inte alls peppad på att hugga i och vara duktig.

Läser ni här

Frisk som en nötkärna och har mött mitt livs första våg på en bräda. Surfdude is my middlename!!!!! Inte alls så läskigt som jag hade befarat. Kollektivliv i vackert hus på berg med utsikt över vidunderligt hav, yoga i trädgården och matlag hos Surfakademin. Vuxenkollo. Skrattar så mycket.

Så galet vackert här. Spaniens Norrland. En mix av Nya Zeeland, Norge och Peru. Tyvärr fick jag nån trist frossa i går på flighten mellan Barcelona och La Corunja och har legat mer eller mindre däckad hela dagen. Inget hav. Bara vila. Men jag njuter ändå. Tystnad. Noll krav. Det totala miljöombytet. Själen skrek efter det.