Hälften då många programpunkter i dag som i går. Nu börjar folk åka hem. Det börjar lugna sig in the Valley. Oförtrutet engagemang hos Kristam Fredsrörelsen dock. Stoppa våldet, rädda liv! Om Israel och Palestina-konflikten och Guatemala och Colombia i Visbys vackraste lilla kyrka med finaste utsikten.

Att jämföra Almedalens dj-battle med schlagerfestivalen må vara en billig kliché, men det är det enda sättet för oss att beskriva det överentusiastiska uppbådet kring team TV4´s och team Aftonbladets stora diskosammandrabbning på backslick-nattklubben Kallis. Folk befinner sig givetvis i Almedalen för de stora och viktiga frågorna, ändå är en plats på Dagens Medias festlista att betrakta som en gyllene biljett från självaste Willy Wonka. Det tindrar mer i Almedalsbesökarnas ögon inför det här årliga onsdagsspektaklet än inför kanske någon annan programpunkt.

Därför ska vi inte hymla med att torsdagen i Dalen gick plågsamt segt. Överallt mosiga, rödlätta, halvt frånvarande nyllen i publikhaven. Yngre medelålders har av naturliga skäl inte hur mycket ork som helst. Vi kände snart att förmiddagens seminarium inte var lika fyllda av namnkunniga personer som tidigare dagar. Den inre glöden började falna. Regnet öste i och för sig ner, men det var nog bara en billig bortförklaring. Vi tror att det såldes många pizzor och treorör i Visby under torsdagens förmiddag om man säger så.

Saker och ting ska liksom onsdagspartyt vara konstanta i Almedalen. Kjoltygen ska sitta i paneler där man pratar om mjuka värden, vård, barn, skola, fred och mat. Män ska ha blazer och prata om makt, positioner, hållbarhet och viktiga affärer. Invandrare eller låginkomsttagare göre sig icke besvär (naturligtvis gör de det, men det är fruktansvärt vitt och medelålders här). Dalen är på sina sätt riktigt fast i dammiga traditioner och värderingar. Här ploppar fortfarande gammel-Sveriges pampar upp som svampar ur jorden och diskuterar saker som bara 40-talister bryr sig om. Tänk vilken sinnessjuk tanke om kön, åldrar, och hudfärger skulle mixas och våga sig på åsikter på varandras arenor. Var är debatterna? Var är ifrågasättandet? Var är kulturen? Vi saknar sång, teater, poesi och innerlighet i Almedalen.

Vit medelålders man à la Almedalen:

V

Vinäger må vara The place to be in Almedalen. Men helt ärligt, det här hade min sjuåring kunnat svänga ihop. Spagetti med burkpesto för 130 spänn. Skit i maten, drick BARA rose. Eller vatten:-)

Vi efterlyser en man i blå maoinspirerad kavaj. Han är brunbränd, blå ögon och strävar efter en aristokratisk look. Kanske kan man tro att han jobbar för Le Figaro utanför Dalen. Vi saknar dig. Vi känner oss halva.

Ibland måste man bara ta en liten paus från politik och mingel för att fixa håret. Skvallrar lite med Lina på Hair & face på Adelsgatan 35. ”Alexandra Pascalidou var här med sin dotter och lockade håret. ”Håret måste vara snyggt till på onsdag kväll. Då ska jag till min frisör i Athen”. Jag sa åt henne att hon fick sitta och sova!” Lite kvinnligt skvaller i Almedalen.

Jag sitter i publiken när Ann sitter i panelen hos Bris som i dag bjuder på seminarium om barn i familjer med missbruk. Kan de må bra? Hur ska vi stötta de här barnen. Stiftelsen Trygga barnen är här och berättar om sina aktivitetsgrupper. Så bra initiativ. Önskar att de hade funnits när jag var liten.

Vi erkänner, Almedalen börjar verkligen tära på oss nu. Våra hjärnor klarar inte mer info, våra kroppar inte mer sol och rosé. Onsdagskvällen är känd för att vara The big party, men jag och Ann tog faktiskt vårt pick och pack och tog en taxi hem. Nu ligger vi här och är så nöjda. Äntligen tanka den sömn vi behöver. Nollställa skallarna och vakna till en ny dag av äventyr och möjligheter. Jogga ska vi också. Friskvårdsivrarna fick oss till slut!

Vi har ingen aning om huruvida Olof Palme hade någon koll på om det är skillnad på rosé och rosé. Förmodligen inte. Det har däremot vår vän Viggo Cavling, ”Tjejer ni dricker saft”. Vi har inte heller någon aning om vad det är som får Bert Karlsson att med äkta gnista uttala sig om den rådande ungdomsarbetslösheten efter Reinfeldts ganska lama tal om hur Moderaterna fortfarande är Sveriges största arbetarparti (vilket bara är en retorisk båge). Vad som däremot gör oss helt bergtagna är det uppenbara i magin som infinner sig när solen går ner i havet bakom Visbys medeltida ruiner. Det är nu det börjar. Nattens djur vaknar inom oss. Människor möts bortom partitillhörigheter, klangränser och åldersbarriärer. Nu vågar vi vara oss själva lite mer. Bortom onödiga idéer om vilka vi ÄR och vilka vi borde VARA.

Almedalen är Sveriges alla problem sammanpressat i en smörgås. Vi har fått span på alla dessa klaner av oliktänkande som under den här veckan sällan möts, de håller sig till de sina, lyssnar till sina likar, raderar alla andra differentior ur programmet. Rosévinet har fått motstå hård kritik och agera skämskudde enligt svensk måttlighetsmanér. Men allt från rasister till ultraliberala miljöpartister, via bankdirektörer och hotellstäderskor har alla ett utrymme i Almedalen. Vi kallar det rosésolidaritet. När natten sänker sig spelar vi plötsligt på samma arena. Slipsnissarna flätas ihop med miljöivrarna och Dagmarkoftorna. Efter 20.00 minglas det med de mest otippade. Slipsarna åker av. Samtal som aldrig annars skulle äga rum, äger rum. Alla får plötsligt plats. Vi är aldrig så mycket Miss Li som just nu: ”Här kommer natten. Di, di, di, di.”

Dagen powerkvinna 1: Ana Maria Corazza Bildt! Hon kämpar för bättre mat och europakunskap åt svenska folket! Vi oroar oss över att Ann satt sönder denna italienska späda figurs knä.

Dagens powerkvinna 2.

Katerina Janouch: Aktuell med nya romanen Nattsländan! ”Jag är här och möter mina läsare och har en skrivskola på twitter: #skrivjuli. Jag stöttar alla ensamma själar som kämpar med sitt skrivande. Ägnar sommaren åt att skriva i stället för att förstöra kroppen med alkohol och sola sönder sig.”

Inte nog med att vi träffade Viggo Cavling på Veckans affärers seminarium: ”Se din affär med barnets ögon – så skapar du äkta, långsiktig hållbarhet (i samarbete med Unicef), vi åt också veckans godaste snitttar. Mat är också politik. Med vänlig hälsning/Matpatrullen

Jag och Ann älskar powerkvinnor. Vi vill veta allt om dem, insupa deras kraft och inbillar oss att vi går själsligt stärkta efter att ha mött dem.
Nyss sprang vi ini Ana Maria Corazza Bildt. She is burning! På ett bra sätt. Vill så mycket. Hjärtefrågorna är maten och Europa. Hon tycker att vi får alldeles för lite info om vad som händer i EU. Jag håller med! Gud vad bra det känns att för första gången enas med en moderat!