Idag börjar det på riktigt här i Almedalen. Allt är sig likt förutom att man fortfarande inte har spänt upp det röda köbandet på Donners. Samma ställe där vi hade en trevlig middag med Viggo Cavling och Resumés preppy chefredaktör Claes de Faire. Härliga ståupparen och föreläsaren Karin Adelsköld dök upp och förgyllde tillvaron i sin blommiga topp! För övrigt är det ett tufft jobb att välja seminarium. Klockan ett börjar ungefär hundra som vi vill gå på. Så här ser vår dag ut: 11.30 lyssnade vi på Birgitta Ohlsson på Maktsalongen, Green Forum. Hon hade en diskussion om hur kvinnor ska få makten. Klockan 13.30 knallar vi ner till Skeppsbron 4 och lyssnar på Erik Rosén, Margret Atladottir och Jan Helin som pratar om morgondagens opinionsjournalistik. Nu ska vi luncha med superspännanande Nadia EL-Imam. Grundare av Edgeryders. Vi ska diskutera radikal social innovation!
Almedalens första dag innehöll inte särskilt många halleluja- moments, trots att det var både söndag och att Kristdemokraterna hostade årets första partital här i Dalen.
Göran Hägglund, som hade märkbara problem med att få rösten att hålla, visade tydligt att han fortfarande inte har några egna initiativ att komma med, det var samma gamla copycats från kollegan Reinfeldt. Han körde sitt återkommande ihärdiga flirtande med barnfamiljerna – håll i er här kommer ”big news”: Mindre barngrupper i förskolan! Det Göran verkar ha glömt under sin ståuppiver (har Eva Rydberg varit där och coachat i hemlighet? Farligt nära buskis) är att det är under Alliansens tid som barngrupperna blivit mer talrika.
Denna schemamässigt urlakade dag hade kunnat stanna på ynka +, om vi inte av en slump hade fått span på matriarkatlejoninnan Gudrun Schyman när vi satt och ojjade oss över bristen på spännande evenemang och karismatiska profiler. Vi förvandlades snart till två fnittriga tonårsfans med penna och block i handen. Gudrun var sylvass och genomträngande som vanligt.
Naturligtvis blev hon feministiskt förolämpad när vi ställde den klassiska kvällstidningsfrågan ”Vilken av partiledarna skulle du vilja tillbringa en natt med”. Gudrun krossade iskallt vår fråga med svaret: ”Det där tyckte jag var en dålig fråga, ägna er åt att lyfta frågan om att Almedalen numer bara är en plats för de rika företagen och organisationerna och företagen. De små folkdrivna föreningarna och organisationerna har inte längre råd att vara här.” Gudrun Schyman har förstås rätt.
Men vi sitter fortfarande förundrade över att en sådan erfaren kvinnosaksikon hade en så pass begränsad associationsförmåga! Vi var helt enkelt tvungna att förklara för henne det finns annat man kan fylla natten med än den köttsliga lusten. Då sken hon upp som en älva i Visbykvällen, ”Aha. Då skulle jag vilja samla samtliga partiledare och hålla en föreläsning om könsmaktsordningen.” Om alla partiledare var en promille mer som Gudryn skulle svensk politik börja dansa samba i sommarnatten.
Dagen mest skrämmande: Sverigedeomkratisk Ungdoms nylanserade samarbete med tre europeiska högerextrema ungdomsförbund.
Dagens mest otippade: Vi krockade med Viggo Cavling, Resumés förra chefredaktör, som kom cyklandes på en trasig hyrhoj. Han levererade dagens kanske mest otippade svar på vad man ska undvika i Almedalen: ”Knark!” Mycket har man sett i Almedalen, men fan inte knark!
Dagens roligaste: När Ann satt i Gudrun Schymans knä och fick kommentarer angående sin oerhört blekta hårfärg. ”Du har gjort något med håret, jag kände inte igen dig”. Mormor-vibbar på den!
Närmare bestämt i Drottens ruin. Sverigedemokraternas Ungdomsförbund har bjudit in sina ”polare” från Frankrike – Front National de la Jeunesse, Österrike – Ring Freiheitlicher Jugend och Belgien – de Vlaams Belang Jongeren. De tre högerextrema ungdomsförbunden som Gustav Kasselstrand, förbundsordförande i SDU bedömer att de har bäst möjligheter till utbyte med och kan dra lärdomar av. Tillsammans lanserar de i dag sitt nya samarbete Young european alliance for freedom.
Vi går inte dit. Vi vet att frågan är komplicerad. Att man kanske inte längre kan vägra ta debatten, att man åtminstone borde höra vad de har att säga. Men vi orkar bara inte inleda vistelsen i Almedalen under ett svart moln. Det räcker med att Sverigedemokraterna tar hela måndagen i anspråk. I går såg Sanna Roman Polanskis Pianisten och vi uppmanar alla Sverigedemokrater att göra detsamma. Kanske den film som bäst gestaltar hur Europa såg ut för bara 70 år sedan. Mardröm.
I dag är schemat tämligen tunt. Almedalen är fortfarande under uppbyggnad. Den stora massan har inte riktigt anlänt. Inga så kallade kändisar har synts trippa runt på kullerstenarna. Vi ägnar eftermiddagen åt att sålla i det fullspäckade programmet. Redan i morgon krockar sjukt många intressanta punkter. Vi lär få hetsa runt som skållade råttor för att hinna allt vi vill!
Solbrillorna är på, Anns barn har fått frukost och är mutade med bullar (anlände 04.00 i natt), mina kids är med mormor och vi stegar snart ner till Aftonbladets tält för en byline-bild. Tjoho. Stämningen är laddad. Lugnet före stormen. Folk smyger runt och tjuvtittar lite på varandras upplägg, vem kommer segla med den största fjädern i hatten 2013? Nu drar spaningen i gång! Tipsa oss gärna. Bjud upp till dans. Vi kommer!
Visby håller som bäst på att fyllas till bredden av politiker, informatörer, lobbyister och över 500 journalister. Med över 2200 evenemang har Almedalsveckan aldrig varit större. Det som en gång började med att Palme 1968 iklädd tenniströja höll ett tal från ett lastbilsflak vid kruttornet i Visby har utvecklats till att blir Sveriges största politiska mötesplats. Här finns verkligen möjlighet att påverka. Det har organisationerna och företagen förstått. Alla vill vara här. Alla vill nå fram med sitt budskap. Och, detta är tydligen viktigt, alla verkar vilja sitta i ett solvarmt sommar-Visby och sippa på ett glas iskallt rosé!
För gudarna ska veta att det går åt tonvis med rosé under Almedalsveckan. Någon har kallat Almedalen för en liminal fas, ett socialatropologiskt begrepp där vanliga regler för en kort stund upphör att gälla för att sedan återgå till det normala, typ Brasiliens karnevaler. Det som varit tabu blir under en kort stund tillåtet. Och det stämmer. Här dansar partipampar loss med journalister och lobbyister under i bland överförfriskade former.
Det är också det Almedalsveckan har kritiserats för, att vara en enda stor rosédränkt firmafest, en klubb för inbördes beundran.
Men Almedalsveckan är så mycket mer än regisserade politikerbudskap. Det är kanske främst en unik källa till kunskap som man förmodligen aldrig annars skulle få ta del av. Här välkomnas man att helt gratis ta del av de nyaste rönen av initierade, drivna, engagerade människor. Folk som vill något. Bara det känns oerhört uppfriskande i ett samhällsklimat där Maria Montazami har mer medieutrymme än demokratifrågor.
Man kan helt göra både och. Skita i rosén och minglandet för en stund och i knalla i väg till Folkets Bios tält, se Stefan Jarls dokumentärfilm Underkastelsen om därefter lyssna på till ett seminarium om kemikaliesamhället. Man kan gå till Barnrättstorget och lyssna på Kattis Ahlstöm och Caroline Engvall som för Bris räkning diskuterar ungdomar och sex som självskadebeteende. Man kan ge 15 minuter och sitta i en likadan cell som man tror att Dawit Isaak tvingas sitta i utan rättegång sedan 12 år tillbaka. Sen återgå till minglet.
Två av mina favoritkvinnor alla kategorier blir kollegor till mig här på Aftonbladet!!!
Marget Attladottir, ni vet grymmaste, bästa chefredaktören på Nöjesguiden som just sa upp sig därifrån blir nu opinionschef (oklart dock vad det innebär, måste kolla upp)!
Smartaste, roligaste Nanna Johansson blir ny Wendelakrönikör! Bästa rekryteringen ever.
Så kul att se hur den här blaskan växer med braiga kvinnor!
Har dödsstädat. Alltså städat så pass att ingen som kliver in här om jag av en händelse skulle råka avlida under min semester på Gotland kommer att tycka att hon den där Sanna, fin människa, men smutsig. Nej, här har dörrlister, tavelramar fönsterbräden nitsikt torkats av, papper sorterats, lakan tvättats, disk diskats, skit slängts. Dammsugaren och moppen har gått varma. Puh.
Nu alltså Gotland om några ynka timmar. Yabadabadoooooo! Semester!!!!
Men först: Ann och Sanna spanar i Almedalen!!!
På söndag drar Almedalsveckan i gång och då förvandlas den här bloggen till min och Ann Söderlunds spanings- och mingelblogg! Vi glider runt i Visby och rapporterar från de mest spännande seminarierna och debatterna. Tipsa oss gärna. Vad ska vi absolut inte missa i Almedalen 2013?
och hur god den skulle vara just nu, varm med en klick iskall vispad grädde och kardemummakaksmulor på. Men kompotten står i kylen på landet och alltså långt i från min stadssäng.
Tips alltså. Har du en liter trötta jordgubbar över (pigga går naturligtvis också bra), koka upp med 4-5 msk socker, gärna ljust muskovadosocker, och cest från lime eller citron. Pressa också i några droppar citron-/limejuice. Sjud i typ 5-10 minuter. ÄT. Med glass, hemgjord vaniljsås eller hderlig vispgrädde. Du blir garanterat lyckligt, i alla fall en kort stund.
