Några visdomsord på vägen:

Gå inte in på Facebook. Just i dag når självförhärligandet på sajten sin kulmen. Det  skryts så det står HÄRLIGA till. Tårtor, midsommarstänger, morgondopp i vindstilla vikar, och så fucking vidare. Du kommer att få prestationsångest och känna att du har ett värdelöst liv. Livet är ingen tävling trots att facebook vill få oss att tro det.

Ha inte för stora förväntningar, livet är vackert oavsett just den här dagen. Ljuset. Bara det!

Bjud in någon som är ensam. Ingen ska behöva vara ensam.

Gör något oförglömligt kärleksfullt för dina barn. Det behöver inte vara stort. Bara oförglömligt. Det är känslan de minns. Inte händelsen.

Ta det lugnt med nubben. Skippa den helt om du har tendens att:

Ha småbarn. Ligga med fel person. Få för dig att vilja säga ett par sanningens ord. Att få sjuk ångest dagen efter. Gå bananas, rymma hemifrån, osv.

Var uppe så länge du kan. Helst ska du se solen gå upp. Se hur den bara försvinner ner bakom horisonten en kort stund för att sedan stiga.

Plocka blommor. Gå ut i grönskan. Krama ett träd. Snart är allt naket, svart, kallt.

Sjung Evert Taube. Lär dina barn att Evert Taube är obligatorisk på midsommarafton!

Eva Rusz fick i dagens Aftonbladet en fråga från vilsen tjej om vad hon skulle ta sig till med sin snubbe som hade fått i hop det med en kollega. Det hela hade börjat med att snubben under arbetstid vid ett flertal tillfällen hade hånglat med en brud på jobbet. Detta ”flirtande” hade sedan övergått i ett regelrätt ligg en kväll när kollegorna hade varit ute efter arbetstid och fått i sig lite alkohol. Killen hade bortförklarat allt med att det var kollegan som stått för sexinviten och att han inte klarade av att stå emot. Den vilsna tjejen kände sig sviken och undrar om hon ändå ska förlåta.

Eva Rusz svarar något i stil med – hahaha, kan inte låta bli att skratta HÖGT här i sängen – att killens hjärna har blivit kidnappad av sexuell lust och att det var hjärnans belöningssystem som så att säga gjorde detta lilla misstag. ”Ta det lugnt” vilsna tjej, en otrohet behöver inte alls betyda slutet. Typ.

Dumpa, säger jag bara. Dumpa aset. Hjärnans belöningssystem har kidnappat sexsugen kille som dessutom passat på att hångla med kollegan ett flertal gånger före själva sexkvällen. Sämsta jävla bortförklaringen jag läst på länge.

i mitt hem stör mig varenda jävla gång jag öppnar dem. Knarrar, gnisslar så mycket som bara buskisdörrar i en fars gör.

Dörrarna har betett sig så sedan jag flyttade in 2006. Sedan dess har jag haft sovande bebisar i det här rummet som jag naturligtvis inte har velat väcka, men inte helt otippat frambringat ramaskrin hos så fort jag försökt smyga in med ren tvätt. KNAAAAARRRRR. Jag har också väckt samtliga familjemedlemmar som någonsin försökt sova längre än mig. Så fort jag försöker smyga ut i köket: GNIIIIIZZZZZZEL.

Ändå gör jag inget. Oljar inte. Ringer inte efter kunnig person som uträttar detta åt mig. Fortsätter bara att dag ut och dag in störa mig hejdlöst över de absurda ljuden. Sjuk människa. Lat som fan. Jag.

Drunkning, fy fan vilken mardröm. Läste och höll på att börja gråta av skräck. Kände mig tämligen värdelös som förälder och började fundera mycket på det ickeneurotiska i min person och hur bra/dåligt det är egentligen. Blir ofta hyllad för att jag är så laid back, för att jag inte är en sån där nojjig morsa som spänner på kidsen flytvästar så fort en brygga närmar sig. Som gladeligen stoppar in barnen i en tucktuck utan tillstymmelse till säkerhetsanordningar och far genom Bangkoks helvetestrafik, låter dem klättra i berg och vill tro att evolutionen har gjort människor mer stryktåliga, natursmarta och instinktiva än vad många tror. Att vi curlar och bäddar in i hjälmar, bomull och skydd alldeles i onödan.

Sen läste jag det här blogginlägget och kände att jag ville spy på mig själv och mitt högmod.

efter en dag i Linköping. Antar att min kropp säger i från. Oklart varför. Min kropp, mina känslor och dess kopplingar är inte alltid glasklart tydliga för mig. Reaktioner kommer långt senare. Sällan i stundens ingivelse. Gråter gör jag två veckor senare. Skrattar gör jag hela tiden, även åt det som kanske inte bör skrattas åt. Ont, trött, slut helt okopplat händelsen som utlöst.

Men jag vet ju att det går över. Ska bara hitta ett läge att uthärda, leva igenom.

Tur att allt är så vackert. Tar faktiskt tillbaka lite angående känslorna. Rörd blir jag direkt kopplat till det vackra i livet. Och tacksam. Kan till exempel bli tacksam över denna nackspärr och tycka att den är behövlig någonstans!

på väggarna får kritik. Männen som äger krogarna vill hävda att de avmagrade flickebarnen som porträtteras nakna och hänger på deras väggar är konst. Konst skall icke censureras. Den som tycker så är kommunist och vidrig.

Självklart ska vi inte censurera konst (jag är svinröd men tycker så ändå). Men det vore så underbart uppfriskande att se en frodig kvinna gestaltas naken bland den ”fotokonst” som får den stora äran att hänga i våra välbesökta barer. Var är de frodiga, medelålders kvinnliga kropparna? Var är alla de kroppar jag möter i simhallens duschrum som är så jävla olika, vackra, mänskliga, och mångt mycket mer konstnärligt stimulerande än 45 kilo styv bröstvårta? Varför aldrig kroppar som kroppar ser ut? Olika.

Alltid lycka när jag kliver av båten. Allt vackert finns här. Vi har haft högsommarvärme, grillat hos härliga människor, kollat på hus, gått längs stränderna, tänkt högt, fritt och vilt. En försmak på det som blir min semester om några ynka veckor. Nu hem till skolavslutningar, några sista veckor av hårt och fokuserat jobb.

Nina Björk, tack för den här fina repliken!

Den Röda Riddaren! Lurig, vild, talangfull. Från den svenska högadeln bröt hon sig ut för att söka spänning. Det var för henne viktigare än väntan på att bli bortgift. Hennes dolda talang som jägare gjorde det lätt att överleva. Med sin charm och sina kvaliteter förtjänade hon sin plats på ett skepp. De seglade söderhavet kors och tvärs, tills hon en dag förälskade sig i en lankesisk pirat. Tillsammans turnerar de världen över i jakten på guld!

Nu har turen kommit till Carlstens Fästning på Marstrand. I dagarna tre får ni se denna amazing kvinna i täten för ett Riddarspel utan dess like! Gå in på Ticnet och köp biljetter nu!

För er som inte hänger med, Gittan Freter är westernryttare och Riddare och har hjälpt mig att rida in min häst på ett underbart sätt. Jag lovar er att hennes show är magisk.

vackrare än de här nätterna. Ljusa, milda, doftande. Syrenerna dinglar som smycken. Folket skrattar, ler, gör sig fina.

Älskar min gata. Skånegatan. Har hatat den så hårt hela snöperioden. Modden, istapparna, varning för ras och rivet i skinnet. Nu älskar jag igen. Lyckorus så fort jag kliver utanför porten.

Kastanjerna. Lindarna. Tacksamheten och glädjen.