Cissi Wallin debatterade det faktum att vissa människor äcklas av ammande kvinnor (eller är det bebisarna som ammar, lär mig aldrig det där…) i dag i Radio 1 och jag vill bara får ur mig hur jävla trött jag är på att folk som äcklas av ammande kvinnor ens får göra sin störda röster hörda. Att de ens får finnas i debatten. Amningsäckel är i min värld att betrakta som mycket stört beteende, en terrorhandling direkt fientlig mot arten människas överlevnad.

Vi är däggdjur. Däggdjur kännetecknas av att de ger sina ungar di. Inte en käft äcklas av att se en tik mata dia sina valpar, eller se ett föl som äter från stoet, eller en apa, ko, råtta, kanin eller katt eller what ever från däggdjursspektrat mata sina ungar. Det är bara människohonor som får stå ut med att det anses normalt att äcklas av oss och brösten när vi matar våra avkommor.

Jag kräver härmed följande:

Att kvinnor världen över slipper höra på de här störda jävlarnas utspel.

Att alla och i synnerhet män ska hålla käften om ammandets vara eller ickevara och låta kvinnor amma i fred överallt, när vi vill och behöver.

Ammande kvinnor ska inte gömmas undan i äckliga amningsrum som oftast ligger i anslutning till toaletter. Amning har inget med avskräde att göra.

Blir fan inte klok på mitt sätt att ofta dra ut på måsten till sista stund. En minut före, på håret, i sista sekund, stress, stress, hets och värdelöshetskänsa av sena ankomsten, leveransen, samtalet, betalningen eller vad det nu är jag ämnar straffa mig med. 99 gånger av 100 oklanderlig, prickfri, toppleverans, men en minut över, sekundrarna efter. Så jävla stört beteende ju mer jag tänker på det.

och slogs återigen av hur livgivande det är för mig yrkesmässigt att ha mitt skrivbord där. Trots att det mestadels står tomt för att jag är ute och far runt och gör TV så är jag så glad att jag fick den där frilansplatsen för snart fem år sedan. Alltid någon att dricka en kopp kaffe med och diskutera den arabiska våren, svära över en kvittohög man inte orkar sortera, dela sin panik över skrivtorka med, inspireras, imponeras och lära av. Det har betytt så mycket.

Ni med frilansdrömmar: skaffa kontorsplats. Skit i att det kostar pengar, det ger trippelt upp. Ni går plötsligt till jobbet. Ni tar er själva och er dröm på allvar. Ni ser att det funkar för andra. Ni får hjälp på vägen. Kan ställa tusen dummiefrågor och få svar från kloka, erfarna rävar som vet hur tuff branchen kan vara.

i helgen. Hade fått vansinnesutbrott och betett mig olämpligt om jag hade bevittnat detta.

Min fina lilla mammi har gått och skaffat sig ett kafé tillsammans med några kompisar och i helgen slår de upp portarna till Kafé Kungens Ängar.

Ni som vill njuta det vackra vädret genom att promenera i makalöst vacker natur o sen mumsa mackor, soppa och beroendeframkallande goda bakverk ska definitivt ta en liten biltur till Ladan på Öråker strax utanför Kungsängen (utanför Stockholm). I Ladan finns också antikviteter, barnleksaker på smarta butiken Åter Bruket, keramik, konst, och massa annat härligt! Här hittar ni karta.

läser ni här.

och läser tidningen. Scannar som en tok för att hitta nåt att uppröras över. Själv är jag mest upprörd över det faktum att min hund börjar bli en kaxig jävel. Råkade i slagsmål i hundrastgården i går och är bara intresserad av att utöka flocken med tikar. Kåt som fan. Och då bör en god ledarmatte kliva in och sätta gränser och tala om att det varken ska bråkas eller sättas på. Han är 10 månader och bör bete sig därefter. Jag säger bara en sak, ni som inte gillar att ta i, vara dominanta och känner er som självklara alfahenar bör ej skaffa en Jack Russel. Tuffa terriers är inget för flummare som mig. Tacka vet jag gräsätare.

Men åter till ödet. Tror att ödet/Gud har en plan med detta, vill att jag ska utveckla mina ledarscills, därför kom Whoppie i min väg. Jag bör bli bättre på att känna självklar styrka.

DUKTIG TJEJ!!!!! Ta ingen skit!!!!

och ljuset i dag? Herregud vad skönt det var. Såg hela Halland tina under dagen. Från snötäckt till barmark.

Ägnande alltså dagen åt ett besök i Halmstad med omnejd. Har varit overkligt många gånger i Halmstad senaste året. Och inte sommartid. Vinter, geggig höst och nyupptinad vår. Inte så fint som sommar och hav.

Kan få ödesvibbar av sånt och tro att ödet vill bosätta mig i Halmstad. Gick förbi en mäklare och såg en annons på en fantastisk jugendvåning på 250 kvadrat som kostade en spottstyver i jämförelse med Stockholm. Kanske blir Halmstad. Vill Gud ha mig i Halmstad? Verkar skumt ändå. Vad ska jag där o göra?

och jag har fram till denna sena timme maniskt torkat slipdamm. Det var väl det mindre roliga med piffningen av hemmet. Damm är vidrigt. I synnerhet golvslipdamm. Andas in minipartiklar av torkad fotsvett och skit från mången års innötning i golven. Urk.

Pojkarna sover så vansinnigt sött i sin våningssäng. Whoppie ligger som en boll på Los huvudkudde.

Livet är gott. Älskar livet. Kanske låter pretto, men kändes viktigt att säga det. Inte bara prata, skriva, älta när mörkret väller in och tar över. För det är jag bra på. Hittade en gammal dagbok när jag gick igenom bokhyllan. Herregud vilket nattsvart klet. Stackars mig som inte kunde se det fina då.