Vilken armageddon-feeling det är ute nu. Gör ont att andas. Man fryser om ögonvitorna.

Helgen har varit fab. Hästar på Globen, besök från landet, en fullkomligt fulländad charkis-middag i lördags, ridning i magiskt vitt vinterlandskap och som grädde på moset: änglakörer med min alldeles egen ängladotter i Gustav Vasa kyrka. Ryyyyys när hela kyrkan stämmer in i en unison Hosianna Davids son.

De enda minusen har varit punka på biljäveln som fortsätter att trilskas med mig. Samt ett begynnande ryggskott efter två timmars väldigt ensidigt snöskottande. Vad dumt det är att man bara skottar med ena sidan liksom. Jättedumt.

Plus också att Whoppies mjölkhuggtand äntligen gav med sig. Köpte lite oxsvans till honom så att han fick bita i något riktigt hårt och så plötsligt kunde jag dra ut den lilla rackaren. Var lite orolig för att han skulle leva resten av livet med dubbla tänder. Såg väldigt alienaktigt ut.

kväll tog jag och min brorsa hissen upp till Och himlen därtill, högst upp i Skatteskrapan. Det var bara magiskt att sitta där och se Stockholm pudras med snö. Skitgod barmeny var det också. Och ett asgott glas Shiraz.  Rekommenderar er verkligen att gå dit. Så härligt också att träffa brorsan. Det var så länge sedan. Alldeles för länge sedan.

Under dunet igen. Funderar på att ligga kvar här tills snödropparna är här. Allt är så naket, grenigt, svart och geggigt. Nu snö också. Vore skönt att gå i ide. Känner jag varje år.

på Gotland och smakar på lugnet det innebär att inte ha tre barn närvarande precis hela tiden. Det är väldigt tyst och väldigt konstigt att inte bli konstant avbruten när man pratar. Vi skrattar mycket åt det här.

Regnet har fullkomligt rasat ner från himlen här. I början av dagen kände vi att, va fan, varför bor man inte på den här ön året runt. Den är ju så vacker, så ostressad, så lagom. Men så sänker sig mörkret. Vinden tar i och Gud bestämmer sig för att straffa oss svenskar lite extra med att hälla litervis med piskande regn över oss. Då fattar man att Stockholm med alla sina vackra glittrande gatuljus är det enda stället som man kan bo på vintertid. Eller Åre, där snön åtminstone skapar ljus.

Men nu har vi tänt en brasa och överväger återigen att ångra oss.

Gud så jag skämdes och kräktes lite i munnen för varje sida när jag läste den här boken. Inte för att det var som att läsa en gammal hederlig porrblaska förklädd till snofsig roman där i solstolen, nej snusket i sig väcker ingen skam hos mig.

Jag skämdes å mänsklighetens vägnar. Hur fan kan 40 miljoner gå man ur huset för att köpa den här dyngan. Hur kan den här patetiska klichébombade storyn vara så fantastiskt tilldragande på en så stor del av jordens läskunniga befolkning?

Anastacia är en 21-årig blyg oskuld med noll självkänsla möter 27-åriga selfmade egenföretagsmiljardären tillika helikopterpiloten och BDSM-snubben Christian. Efter ett par flyktiga möten slår det gnistor. Ana blir kär och Christian kåt. Han erbjuder henne att bli hans slav. Vill att hon ska skriva på ett långt utförligt ASLÖJLIGT och naturligtvis djupt stört kontrakt. Hon har dubbla känslor inför detta. Hennes undermedvetna skriker: nej, du är en hora om du gör det! Du vill ha mer, du är kär. Du måste få hela honom. Hela hans kärlek.

Hennes inre Gudinna (det här epitetet som liksom en rad andra löjliga ord upprepas till förbannelse i boken ger mig äckelrysningar) som ju faktiskt blir sjukt kåt och får multipla orgasmer av den smisk och de hårda knull Christian utsätter hennes oerfarna stjärt och slida för, tycker att hon ska underteckna omedelbart bums.

Sagt och gjort, Anastacia skriver på och blir Christians slav. Han bestämmer vad hon ska äta, vad hon ska ha på sig, vem hon ska träffa, hur de ska ha sex. Han är ett galet kontrollfreak som efter första dejten tar sig friheten att förfölja Ana och dyka upp när hon minst anar det. Detta störda beteende gör att Ana känner sig bekräftad och fnissigt glad.

Hela tiden är Ana fullkomligt förstående för Christian. Han är ju så charmig, så belevad, så snygg, rolig, rik och mäktig. Det måste vara något i barndomen. Stackarn. Och tro på fan – Anas kvinnliga intuition hade rätt – Christian blev bortadopterad av en tjackhora när han var fyra år gammal och kan inte hantera nära relationer. BDSM är hans enda sätt att klara av relationer. STACKARS LILLA POJKE. Låt honom smiska vidare i livet med sitt charmigt rufsiga hår. Oskulden ska älska honom frisk!

Larv och förbannat trams. Ni hör ju hur dålig den här boken är. Dynga.

befinner sig i varje förälders värsta mardröm just nu. Hennes exman förde bort deras tre gemensamma barn till Gaza efter en semesterresa till Egypten i somras. Hon har inte sett barnen sedan dess, och nu faller bomberna.  I fredags var det här fallet huvudnyhet i de flesta svenska nyhetssändningarna. Gå in och läs och engagera er för att hjälpa henne här facebook-sidan ”Rädda Ibbe, Amal och Maryam från Gaza.

Hej lilla bloggsy!

Tillbax från öknen, skyskraporna, guldtackorna och de vitklädda Tintinaktiga shejk-snubbarna.

Hem till julpynt, mörker och fem plus. Men jag älskar dig ändå lilla Sverige. Här har vi inte absolut monarki, angiverisystem och låter inte indier gästarbeta för en ynka tusing i månadslön.

Möttes av den här fina krönikan av Maria Robsham när jag slog på skärmen efter min datorfria vecka och blev så glad och stolt över att vara svensk. Att detta lilla land inhyser så smarta och bra människor. Att debatten är fri.

Nu ligger jag under mitt absurt tjocka duntäcke och längtar efter en perfekt mogen camenbert som ligger i mitt kylskåp och väntar på att ingå i den lyxigaste frukosten som hittills serverats vid mitt köksbord. Älskar frukostar. Bästa måltiden. Tänk att det fanns en tid när jag under inga omständigheter ens kunde tänka mig nåt så banalt som att äta frulle. Tog en banan och sprang i väg till tåget mot Uppsala. Toppade med en svart kopp kaffe. Mycket märkligt att jag lyckades plocka en enda universitetspoäng på den dieten. Blev väldigt smal av den.

I morgon ska jag berätta för er vad jag tycker om romanen 50 nyanser av honom. Gissa!

kolumn!

Blir ständigt positivt överraskad av mig själv och min förmåga att plötsligt komma i tid till saker och ting. Har ju varit den eviga insläntraren, hon som ständigt, ständigt kom fem minuter sent och fick sitta utanför och vänta tills rasten mitt i lektionen. Och så vidare. Självskadebeteende. För man stör ju när man är sen. Och det är inte kul att vara en störande person såklart. Man blir sedd med sämre blick, inte sant. Det har jag börjat märka nu när jag själv till och med då och då – dra på trissar – kommer FÖRE utsatt tid.

Nu sitter jag här och rullar tummarna och väntar på min snubbe och min son som ska komma och hämta oss andra och ta oss ut till Arlanda. Dubai är slutdestination. Ni som läst mig länge vet att jag varit anti det landet av etiska skäl. Känns inte ok att njuta lyx byggd av slavar från sydostasien. Men nu ska jag jobba där och passar på att förena nytta med nöje. Vi gör en dokumentär om svenskar som flyttar dit och söker lyckan. Jag hjälper ju inte någon genom att sitta och sura och vara anti på hotellrummet.

My man tränade mig på hotellets gym i går. Kändes helt ok, efter den där military bootcamp träningen jag gjorde för några veckor sen känns allt som peanuts, men i dag har jag en absurd träningsvärk. Vad värdelöst det är.

Vi är fortfarande i Luleå. Det händer inte mycket. Det ihärdiga hårda regnandet har förbytts mot några solglimtar. Thats it. Det är en stillsam stad och jag är oerhört stillsam, förutom den lilla gymrundan.

I går var det fars dag. Det glömde jag alldeles bort. Som tur var blev vi ändå bjudna på den bästa middagen jag ätit på mycket mycket länge. Ska ni av någon anledning hit så bara måste ni gå till den nyöppnade restaurangen CG, Carnivore Grill. Boode jag här så skulle detta garanterat bli mitt andra hem. Hummersoppa med halstrad hummer, kalix löjrom med perfekt syrad grädde, en fantastisk mör och saftig entrecote träkolsgrillad i bit med benet kvar. Oxfillét, de godaste pommes frites och en alldeles galet god bearnaise för löjliga 90 spänn till barnen.