Ser ni att bloggen är uppfräshad? Nytt bloggverktyg! Känns väldigt höstigt på något vis. Kanske kommer att vara lite shaky så här i början, men det blir nog bra…

Om mitt kroppshår kunde känna, så hade jag haft en enorm träningsvärk i samtliga fjun i dag. Hade nämligen konstant ståpäls under hela Polarprisgalan i går. Det spelades och sjöngs så vackert att jag rös på ett sätt som jag aldrig ryst förut.

Det var så fint alltsammans. I synnerhet när de två magiska systrarna äntrade scenen och lät Gud göra sig hörd via deras gyllene strupar.

i knät som gör snuttljud med sin lilla söta mun i sömnen.
Risken finns att jag kommer att skämma bort pälskorven något alldeles oerhört. Kan inte låta bli att låta honom komma upp i sängen. Trots att jag vet att vuxna vovvar är en annan femma att ha på kudden. Trots att jag vill att det här ska bli en väluppfostrad liten gentleman som ligger fint och nöjt i sin korg. Men kan inte låta bli att ha hans lilla kropp nära, nära och höra hans pickande lilla hjärta.

I morgon är det polarprisgala och jag har smått panik över en ickeinhandlad klänning i kombo med en jobbspäckad dag. Får ta någon gammal trasa tror jag. Klantigt av mig. Men hatar shoppingen så mycket som ni vet.

ojade sig över att jag hade en ledig dag i stallet medan barnen var på dagis. Att man kan vara så ego att skicka i väg sina barn på ”förvaring” medan man själv är ute och njuter.

Då vill jag förtydliga två saker:

1. mina så kallade lediga dagar kan i själva verket innebära jobb, jag driver bloggportalen Hästliv.nu och har således gjort min stora passion till yrke. Ni hästnördar: gå gärna in och botanisera och kom med förslag på hur vi kan göra sajten ännu bättre! 

2. Jag har varit med min barn 24/7 sedan den 8 juni, en fantastisk föräldraledighet på över två månader. Men jag sticker inte under stol med att jag med med gott samvete säger att jag njuter av att dagis och skola är i gång igen. Tror att mina barn som förmodligen är lätt uttråkade av umgänge med enkom familjen njuter lika mycket som jag av ny input!

I går hade vi en magisk kväll. En av mina allra allra finaste vänner fyllde femtio, och ett litet tjejgäng surprisade henne med skumpa och en helkväll på PA. Å så så fint vi hade det. Vänner vänner vänner. Håll hårt i dem, livet torkar utan. 

och gör en ceviche till de ni älskar (och er själva förstås).

400 gram vit fast fisk. Torsk par example. Obs, den ska ha varit fryst i minst 2 dygn. 

1 rödlök

1 röd chilifrukt

2 lime

1 tsk salt

1 kruka koriander

1 mango 

1 isbergssalladshuvud. 

Skär den fina lilla firren i tärningar. Skala och finhacka rödlöken. Hacka chilin. Ta ur kärnorna om du inte vill ha hett, hett. Tärna mangon.  Blanda allt i en skål. Pressa över limen, salta, rör om. Låt stå i kylskåp i minst ett par timmar.  Hacka koriandern strax före servering och vänd ner.  Servera i krispiga isbergssalladsblad. Gudomligt gott! Det var Josefine Crafoord som lärde mig att älska denna rätt i somras på Gotland. Tack lilla peruanfru.

De två små i familjen dömde ut den här anrättningen vid blotta åsynen. Fisk i sur och stark sås. Blä sa de och satte tänderna i ännu en grillkorv med ketchup. Har helt givit upp tanken på att de ska bli finsmakare. Övriga familjemedlemmar gav den fem av fem Sannas!

De små är lämnade på sina dagis o skolor. Solen gnistrar och jag tänker stoppa in Vladimir (hunden heter så nu till vissa familjemedlemmars stora missnöje) i bilen och bege mig ut på landet och hästen. Det blir en magisk ritt om jag får bestämma. Vlad får sitta i en ryggsäck på ryggen när han inte orkar springa med. Som ni förstår är det inte mycket som kan mäta sig med mina planer…

är en kopia av mitt ex. Eller så som Wille Crafoord var när vi levde tillsammans. Människor förändras ju och jag kan inte garantera att han är sig lik. 

Sitter och kollar på Här är ditt kylskåp när jag konstaterar att de är lika som två bär. Och då är ju Alex ändå en synnerligen excentrisk person, en udda man. Men de är så sjukt lika.Kan inte peka på exakt vad det är, men på något besynnerligt sätt känner jag så väl igen mig där i deras våning i råttingfåtöljerna kring köksbordet. Och jag längtar ut. 

I kväll är det bara jag och lo här hemma. Hämtade honom från första dagen på dagis och gick raka spåret på hans begäran till glassbaren på Nytorget. Sen kom störtfloden från ovan. Vi blev fast under ett träd i Nytorgsparken med glass som blev alldeles regnvåt. För att inte tala om oss. Det rann oss när vi fattade att regnet bara blev galnare och galnare och bestämde oss för att springa över parken.

Det är inte synd om mig. Har just avnjutit, och då menar jag det verkligen, en fem rätters på operakällaren med tillhörande vinpaket och sitter nu i biofåtöljen i väntan på Dark Knight Rises. Som bomull på själen som är aningens fladdrig efter mellansonens inträde i skolans värld. Litet barn blev storbarn…

gamla mögliga och för länge sedan urvridna format. Vill inte se JR Ewing 1000 år gammal med utbyten lever och löständer. Inte se ett gäng Robinssondeltagare som i repris från sent 90-tal. Ge mig nytt för bövelen. 

älskar känslan när man riktigt känner att bakterierna är krossade. Slaget vunnet. Man svettas inte längre. Det dunkar inte någonstans av smärta. Livet rinner åter i blodet. Man är svag och glåmig och utmattad efter kriget, men slaget är vunnet. Tjoho.

Bra grej med sjukhelvetet var dock att jag fick se två fantastiska dokumentärer: Fotohuset som fångade världen. Beskrivs så här på SVT´s hemsida ”Miriam Weissenstein är änka efter en fotohandlare. Nu ska affären rivas, och vid 96 års ålder måste Miriam gå igenom nästan en miljon negativ för att avgöra vad som skall sparas. Finns här oskattbara bilder ur Israels turbulenta historia – och familjens? Till sin hjälp har hon barnbarnet Ben. Men det blir en allt annat än lätt uppgift.” vilket är fullkomligt absurt och låter astråkigt, men tro mig den här dokumentären var bland det finaste jag sett på mycket länge. Jag grät, skrattade, lärde mig massor och ville aldrig att den skulle sluta.

Den andra dokumentären jag såg var porträttet av performencekonstnären Marina Abramovic. Ett namn som vuxit till en mindre besatthet sedan dess. HERREGUD, gå in på SVT play bums och kolla. Så spännande, gripande, levande, inspirerande. Vilken kvinna. Ytterligare en idol. Nu ska jag färga håret mörkt igen, måste bli mer lik Marina i allt jag gör och är känner jag. 

Still knocked out. Halsfluss är det. Streptokockjävlar har invarderat mina tonsiller och jag påbörjar en penicillinkur nu. Ligger mest i en säng o svettas och fryser om vartannat. Då och då kommer ett sött barn in och vill känna på min panna eller en vovve som vill visa sitt senaste byte: en kopparorm. Önskar att jag hade kunnat visa er bilden men det funkar tydligen inte att bild logga från telefonen av någon anledning.