mina pojkar gick bananas i hemmet efter fanta och glass. Josefine ringde och jag smet undan en stund för att höra vad hon sa och kom ut ur mitt rum 15 minuter senare till ett fullkomligt kaos. En upp och nervänd soffa, diskmedelskum över HELA köksgolvet. Neddragen tvätt. Osv. ”Skulle bara leka att vi städa lite”. Orka detta 21.10 när jag hade tänkt bänka mig framför Lets Dance. Tvingade dem att städa upp efter bästa förmåga och sen blev det sängdags. Nu ligger jag här i soffan och saknar redan deras galna skratt och sjuka lekar.

Fick en nässköljare av mamsen förra veckan och nu är allergin ett minne blott. Eller så har mitt immunförsvar ryckt upp sig. Och alen blommar mindre crazy antar jag. För det är alen jag inte tål det är jag säker på. 

När jag va liten sas det att fästingar bodde i alar. Sen dess har jag tyckt att alar är vidriga. Så orättvist på något sätt. 

Sen vill jag bara uppmärksamma en helt jävla sjuk tendens i samhället. Lisa Magnusson som förut skrev briljanta krönikor i den här tidningen men som numer frilansar, skrev nyss en krönika i Rodeo som resulterade i en radda sinnesjuka våldtäktshot. Det här med att män (ja, det är tveklöst mestadels män som använder sig av den här sjuka retoriken) så fort en kvinna höjer sin röst,  skriver något som provocerar eller på annat sätt protesterar mot högervindar eller könsmaktordning ska hotas med att våldtas. Detta är vardags mat för mig. Skriver jag något med feministiska förtecken eller som uppmärksammar de islamofobiska högerextrema tendenser som får mer och mer fäste i Europa så fylls min inkorg av våldtäktshot och hat i största allmänhet. Gärna av könsordskaraktär. ”Hoppas du blir våldtagen av ett gäng muslimer så att du får känna hur det känns din jävla fitta” typ. Jag läser numer aldrig de här mailen. Öppnar mycket sällan inkorgen dagarna efter jag haft haft mage att tycka till om något jag borde hålla käften om. 

Det här jävla kvinnohatet bara pågår. Avfärdas som twitter- eller bloggtroll. Det rycks på axlarna åt det. Jag menar att vi fan i mig ska börja reagera. Vägra acceptera att det här förekommer. Man hotar inte nån med våldtäkt. Punkt slut. 

och låg i kramper hela dagen i går. Alltså satan i min lilla låda. Ska inte gå in på detaljer känner jag, men det var en ruskig dag helt utan kraft till nånting annat än soffligg. Orkade inte ens kolla på tv. Inte surfa. Bara ligga och dåsa bort för att väckas av att akut springa på toa. 

I dag känns allt mycket bättre, men jag passar mig för det där med att äta. Håller mig till vatten och vätskeersättning. 

Nu lyssnar jag på First Aid Kit och ryser av hur de tar sig rätt in i mitt hjärta, hur jag inte kan värja mig. Ju äldre jag blir desto svårare att nå in. Men så då och då hittar någon förbi mina förnuftiga försvar mot allt som berör och jag tror att det är sann och skär lycka jag upplever när det händer. När jag reduceras från alla mina måsten, mitt förnuft och mina rutiner och bara blir en själ som möter en annan själ i sann kommunikation. Detta kanske låter flummigt, och det är det också. Det är flummigt att vara människa på vår planet. Vackert. Känner att jag ska ge hippien i mig större rum.

För er som inte visste det så kan jag avslöja var jag en riktigt lite hippieunge. När min bästis drömde om att flytta till ett radhus och gifta sig med Niklas och blondera håret och få två fina barn, drömde jag om att bosätta mig i en stuga/tipi ute i skogen ensam med hönor, getter och naturligtvis hästar. Där skulle jag sitta och författa. Jag sprang i skytteltrafik hos Indiankristallen i gamla stan och köpte stenar som jag bad till och la under kudden. Och så såg jag typ ut som First Aid Kitarna. Långt hår, och morsans gamla utsvängda manchesterjeans som jag hittade i en låda på vinden och så horder av smycken.

När jag inte rörs till tårar av musiken i mina nyinköpta lurar så skärper jag mig och ägnar mig åt papper att sortera, räkningar att betala, kontrakt att skriva på. Och så surfar jag runt på jakt efter tapeter.

I går var jag och Ann Söderlund (följ henne på twitter här förresten, hon e kul, och så kommer hon att bli jätteglad!) hemma hos Amanda Schulman och Hannah Widell och åt gris och pratade om mansgrisar. Temat var svin helt enkelt. Vet inte om jag fick så mycket klokt sagt, det var mer som en trevlig middag a la Pluras kök, och dessutom tycker jag inte att svineri är förbehållet män. Finns ju suggor också.   

Det var fishy att helt plötsligt befinna mig i familjen Schulmans spa. Eftersom jag läser Alex blogg regelbundet så har jag sett den där bastun ta form, kaklet komma på plats. 

Nämen vad söta…

Ni som bor i Stockholm har väl inte missat Radio Lidingö. Bob Dylan, Vikingarna, Billie Holliday, Marie Fredriksson o lite folmusik. En crazy blandning musik som inte spelas någon annanstans. Alltid i mitt kök på söndagmorgnarna.

Min mamma alltså…
Så nöjd med den här veckan. Så glad att jag inte bara levererat tre texter, utan dessutom i god tid. Halleluja, jag utveckas! Va i allafall rejält slut, urvriden disktrasa typ, när fredag eftermiddag gick mot kväll. Tro då på självaste fan när det visar sig att min mamma stegat hem till oss och förberett den mest ljuvliga middag till mig och barnen. Fick bara sätta mig vid dukat bord och avnjuta smörstekt aborre, potatismos, frästa kantareller, vitvin-och gräslökssås och lättkokta, olivoljeslungade morötter. Gud så gott. Och så fint på alla sätt o vis. 

Sen gjorde min dotter en ljuvlig Gino som vi smaskade i 

Full extrem hustrumisshandlare får strafflindring i HD för att han var full och ”otillräknerlig”. Läs Elisabet Höglunds kolumn här.

om mina kollegor här på kontoret. Jag fräser och fräser och fräser. Ingen idé att gå in på toa för att skona de andra då skulle det ett JÄVLA springande. 

Det verkar pågår någon slags total utrensning av mina bihålor, vilket jag välkomnar, och hoppas hoppas, ber till gud att det här är en virusinfektion ändå och att allergin bara är sådär liten och nätt som föregående år. Bara en liten hinna av grus som snart försvinner. 

Skriver kolumn. Gör research och fnular på ett reportage. 

Många störde sig på mitt ”syniska” inlägg om Reinis skilsmässa. Tyckte att det var låg och så vidare. Till er: var inte så naiva. Allt so angår stadsministern och regeringen planeras i minsta detalj mediastrategiskt, varför skulle annars varenda offentlig politiker ha en presstalesman/mediastrateg vid sin sida? Varför lägger de miljontals kronor av budgeten på PR- och mediebyråer? Vakna!

Men Sofia hon går ett steg längre angående det här inlägget, och vinner härmed pris för den sjukaste kommentar jag någonsin mottagit under mina snart tre år som bloggare:

”Du är bara avundsjuk på han, jävla lata äckel. Och så är du avundsjuk på att Filippa är tusen gånger snyggare än dig och har snyggare barn än ditt jävla breivik till unge.”

H. E. R. R. E. G. U. D

Sjuk, sjuk, sjuk.