Har varit ointresserad av bakverk bakåt i livet. En rätt praktisk inställning ur nyttosynpunkt. Men nu blir jag bara så glad av dem!

Så vi drog till Taxinge i Söndags och åt loss från norra Europas största kakbord med över 50 sorters hembakt bröd pajer, tårtor, tryfflar, cupcakes, biskvier, mördegskakor, you name it.

Sen vandrade vi runt i slottsparken som dästa valrossar och jag utropade små suckar av själs- och ögonfröjd som kommer över mig i historiska miljöer. ÄLSKAR slott och herresäten. Kanske paradoxalt med tanke på att jag är röd, men så är det. Taxingen ägs av Södertälje kommun, så ur det hänseendet är det ett perfekt slott att besöka. 

Inte bara jag gillade Taxinges miljöer, Ingmar Bergman spelade in delar av Viskningar och rop och Persona här, och det sägs att Strindberg  hängde här några somrar under sin ungdom och att han hämtade inspiration till Fröken Julie här.

Väl värt ett besök, både för stora och små. Lo ville inte åka till dagis i morse, han ville åka till slottet.

Det här med att jag käkade lyxfrukost på Urban Deli nyss men fick nöja mig med att njuta av utseendet på mackan pga UTSLAGNA smaklökar och luktsinne. Sluta blomma nu jävla träd. I dag tycker jag att alla ska gå in på Hanna Fridens blogg och följa hennes uppmaning. Bara GÖR det!!!

Allergi!!!!! Vilket litet vrak jag är. Sjukt irriterande. Känner mig som en hypokondrisk 1800-talsfigur. Snorar o hoar o vandrar runt med mina rinnande blå. Haft mycket fin dammiddag, tyvärr utan smaklökar,men ändå så fantastiskt trevligt.

Vill så gärna ha en cirkusvagn. Det är något med att kunna flytta sitt hem som ter sig så lockande. Så när jag har tid över drömmer jag och surfar runt som en liten dåre efter cirkusvagnar. Det duger inte med en manskapsbod, husvagn eller nån jävla trailertrash-vagn. Måste va en cirkusvagn med välvt tak och den ska gärna ha fraktat runt en skäggig dam, sorgsen akrobat eller clown. Ååh vad jag vill ha en sån!

Sjukt, när jag skriver detta så hör jag Cirkus Kiev på P3 och tycker att det är så sjukt tråkigt. Hatar när de ska hålla på och göra egna texter till olika låtar. Så mycket inte min humor.

Nu ska vi baka muffins, eller cupcakes. Det har burit mig emot ska jag erkänna. De här små pastelliga bakverken har nämligen blivit en symbol för den dubbelarbetande soon to be utbrända kvinnan för mig. Cupcakes känns bara såååå Sarah Palin, om ni fattar vad jag menar. Men nu ska det då bli baka av i mitt feministiska hem. 

Älskar kanske var att ta i. Det är säkert sorgligt, jobbigt och vidrigt för de inblandade, men jag tänker rent bildligt. Med den här skilsmässan blir han kanske den smartaste politikern Sverige har skådat.

När han och Filippa fortfarande var ett par à la amerikansk småstad o hon stod och bakade cupcakes i nåt Malou-program och värnade sjuklingarna i landstinget som nån Florence Nightingale och han förde fram Nya moderaterna med järnhand och presission så framstod deras familjekonstellation liksom litet för kristet perfekt för svensken. Reinis var en överman, en besserwisser, en stålis, en schablonbild av den slipsprydda mannen som pekar med hela handen i näringslivets topp. En dryg jävel. Men ingen i det politikska landskapet kunde matcha honom. Håkan – mustaschen – Juholt med sin brabo som ändå visade sig vara en sambo, verkade ju rätt gullig och en tänkbar representant för de vanliga, men så gjorde han ju fetbort litet för många gånger. Men det gjorde i slutändan inte så mycket eftersom det bara banade väg för att släppa in Stefan, the sympatiic sosse vi alla längtat efter – Löfven på arenan. Och då, precis i takt med att Löfven börjar knappa in på alliansen, passar Reinis på att skilja sig och framstår plötsligt som människa och inte en maskin. Dessutom väljer Reinis som ungkarl inte att bosätta sig i nån fancy ungkarlslya, utan i ett mindre bostadsrättsradhus i Täby. Ödmjuk blev han plötsligt.  En vanlig svenne. Så jävla smart. Det ska han ha Reinis – att han är en strateg utan dess like. Och smart. 

Jag blev ledig i dag. Skulle ha filmat en intervju men den ställdes in i sista sekund. Bara flög i mina ridbyxor, tackade gud för den blå himlen och sitter föjdaktligen på en buss till stallet. 

med liten hostig och snorig Lo. Eller vabbar och vabbar, vobbar är vad jag gör. Skickade just i väg en krönika till tidningen Arbetsliv. Och i morse blev jag klar med mina notiser till Frilansjournalisten. Nu är två av mina extraknäck avklarade för i vår och jag tror att jag och sjuklingen ska ta och fira detta med en glass i solskenet. 

Helgen var underbar. Vilsam. Micke kom hem från Norrland med typ tre kilo Kalixlöjrom. ÄLSK på det. Min bästis hade brudklänningsprovning och bröllopsplanering. Mys. Och så var jag förstås i stallet i går. Kan inte med ord beskriva hur jag suger in den här våren i min själ.

Tecken på att jag är lycklig och mår bra=stor och stark längtan efter Paris, Versaille, Grekland och andra härliga ställen på vår vackra jord. Vill bara packa väskan, landa på Charles de Gaulle och ta en taxi till La petiite Moulin i Marais och lyxa runt i det av Christian Lacroix designade hotellet:

God morgon lilla frukost 

Minns när jag jobbade på Tosa Sushibar i Finntorp o åt såna här rullar till frukost. Underbara tid i livet. Så vilsen o utan riktning, men god mat, det såg jag till att äta!

från mitt kök.

Det har sovits oroligt i natt. Drömts och fäktats och sparkats under täcket. Men när klockan slog 7.15 i morse var den här ungen lika glad för det. Bara mamman känner att ögonen håller på att tränga ut genom hålorna av upphackad sömn. Men den här glädjen gör att jag kan leva med det. 

Nu tar ni och läser min kolumn i dagens blad. 

Puss

Därför vill jag uppmärksamma Zandra Lundberg, en kollega här på Aftonbladet som jag aldrig träffat face to face eftersom jag frilansar och håller på med femtioelva uppdrag på samma gång och aldrig hinner sätta min fot inne på redaktionen, hur som helst så skriver hon en sån djävulusiskt BRA blogg. Åh vad glad man blir i hjärtat när man hittar ett sådant litet guldkorn.

I övrigt: Jobb, jobb, jobb. 

Jag jobbar för mycket nu. Det har inte med antalet avverkade timmar att göra. Det handlar om anspänning. Om situationer. Om möten. Om tyngd, ansvar, fokus och viljan till perfektion. Då bränns det till slut. 

Därför tänker jag inte öppna min dator i helgen, om ni undrar vart jag tar vägen. Ska bara lulla runt i mjukisbrallor och göra ingenting. Inte twittra, inte läsa tidningar, kolla dokumentärer, blogga eller skriva fakturor. Ingetnting som har med produktivitet och pengar att göra.