och vi har haft en vacker dag. Så glad att jag har fått den äran att föda så fantastiska personer. Att mitt liv är berikat med tre små människor som lär mig så jävla mycket om mig själv. Som får dagarna att glittra. Nätterna fyllda av drömmar och djup, tung, medvetslösliknande sömn för att deras tempo suger musten i mig. Samtidigt tankas jag ständigt med kärlek, med en humor jag inte trodde var möjlig hos barn. Jag tvingas till närvaro. Att se de där små tecknen som gör dagen vacker. En blåmes på en gravsten. 

men det är overkligt att min äldsta redan är 11. Fullkomligt overkligt faktisk. Hon borde vara fem för att passa in i min upplevelse av tiden. 

och har ägnat mig åt att brottas och kittla mina barn i kväll. Och tjata på dem när jag insåg att jag ju är en vuxen person med ansvar över deras matintag, hygien och sömn. Önskar att jag vore en i syskonskaran i bland, och slapp vara den där vuxna som ska leda och visa och sätta gränser och säga myndigt att ”nu barn är det tandborstning, nu är det läggdags, iiiingen glass före maten”. Åh så trött på den förnumstiga mig. Vore så najs att vara barnet utan koll och bara rulla runt i brottarhögar, käka glass hela dan och aldrig gå och lägga mig. Gråta rätt ut för att jag är trött och så vidare. Men, men, min barndom är avverkad. Förbi.  

I synnerhet om detta är sant: http://www.aftonbladet.se/nyheter/babylyckan/article14423830.ab

Så jävla vettig kille mitt i denna bisarra monarkisituation han hamnat i. 

Nu: möte med Aki på Mindflower. Vi ska snacka hästliv.nu och dess utveckling. Vill ju inte besvära er som inte gillar hästar här inne, därför bloggar jag om havremoppar på hastliv.nu som satsar på att samla Sceriges bästa hästbloggar. Vi är en bra bit på väg med stora namn som John Moore, Helena Persson och den hårt bloggande veterinären Marianne Lindsjöö. Men tipsa, vilka hästbloggar läser ni? Vilka vill ni se på hästliv.nu?

Kram

för jag VILL känna smaken på den härliga ostkaka min snubbe just nu värmer i ugnen, vispar grädde till och snart ska servera. Men jag är genomtäppt. Sprayade loss med sån där Otrivin Comp som gjorde rent hus i morse, snoken blev helt jävla urblåst för att vara exakt. Uttorkad. Men nu har det verkande ämnet släppt  och läget är dubbelt värre än före. Trippelt. Andas gör jag med munnen som en fisk, och den börjar bli ruskigt torr den med. 

Men nu släpper vi de trista ämnet. Nu är det dags att outa att jag tillsammans med Linda Bengtzing är veckans gäst i Sculman Show som sänds på fredag. Alltid lika trevligt att snacka med de där Schulmans. Har bara en liten eftersmak av ångest för att jag lite väl hårt dissade det faktum att Christer Sandelin tog ett återfall i dagens avsnitt c/o Hannah och Amanda. Tyckte det var jävligt smaklöst att bjuda en svajig nykter alkis (nåja, känner ju inte honom, men han har hur som helst varit rätt öppen med sin beroendeproblematik sedan sin medverkan i Så mycket bättre) på vinmiddag. Dvs hela programmet går i Plura-anda och det dricks Amarone till höger och vänster och en bit in i programmet tar Christer plötsligt tag i en vinflaska och bestämmer sig för att dricka vin i stället för vatten. Och Hanna och Amanda hanterar det ganska så superknäppt tycker jag…Kolla själva här. 

Borde kanske inte ha ångest, men jag kände mig lite taskig. Gillar ju de där systrarna. 

Ifyllda och ivägskickade sådana gör mig så lättad.

Har ägnat hela kvällen åt blankettande. Så jävla tråkigt. Men uthärdig. Varför måste man likom alltid väga upp fyra dagars ledighet med att ta tag i allt det där skittråkiga som ligger i en ångesthög och väntar på en vid hemkomst. Det ska jag ta tag i. Beta av det skittråkiga INNAN jag åker och komma hem till idel softa uppgifter, 

Tänkte passa på att ösa beröm över Copperhill Mountain Lodge i Åre. Vi bodde, njöt, åt oss berusade, och spaade oss skrynkliga i denna fjällpärla, detta örnnäste som man inte någonsin ville lämna, utan i stället bosätta sig på för resten av livet. Det enda minuset var priset. Dyrt med skidsemester. Ekonomisk bankrutt efter en några dagarns liftåkande. Så ska det ju inte vara, man ska ju inte åka till alperna i stället bara för att det är billigare. SJ kan som vanligt ställa sig i looserledet. Dyrt, pisstinkande, försenat och skitdyrt nattåg på väg dit. Vi avbokade hemresan och flög hem för att det var billigare och för att vi slapp buss från Ljusdal pga urspårningar. 

Man måste känna sig så förbannat instängd på småorter om man inte har bil. SJ är ju fullkomligt oberäknerligt. Tåget kanske kommer. Och dyker det upp så kostar det kostar en förmögenhet och känns som en boskapstransport. Ett jävla looseralternativ. 

Ligger i en soffa och har skön träningsvärk i låren och äter chokladfondant och är så fantastiskt nöjd med lilla livet. Åre, några lediga dagar, perfekt skidföre, en femårig son som på dag 2 kan ploga och svänga alldeles själv. Så fint att det inte är klokt.

Tills jag kommer hem: ge mig en bloggutmaning. Har aldrig gjort nån, fått nån, skrivit nån. Vill ha. Tipsa!

Puss

Bra att jag glömde bifoga bilden på bröllopsinbjudan jag skrev o igår. Här är den:

Jippi fick den här i brevlådan i dag. Min bästis gifter sig. Overkligt, men alldeles fantastiskt. Älskar bröllop. Finns inga roligare fester. Och den här med dresscode:”19th century burtonesque ”, brud och brudgum som lagar bästa maten jag vet, alla våra fantastiska polare, rock’n’rollfest utomhus under blommande äppelträd i juni. Längtar ihjäl mig!!!
I övrigt en skitdag privat. Toppdag på jobbet. Tycker ofta det blir så. Man ger allt och lite till på jobbet och kommer hem som en bättre begagnad trasa. Just i dag var det extra mycket vinterns fel. Stod på Djurgården i tre timmar o filmade. Utan långkalsonger o vantar – fortfarande inte tinat. Till och med ögonen frös.

o överhör en finsk film på svt. Så mycket svt att sända en finsk film känner jag. Överhör ja, för jag sitter här och är besatt av att samla turridningsarrangörer i en lista. Har ni varit på något riktigt grymt ställe o ridit som jag bara inte får missa? 

Fattar för övrigt inte vad som hände med det inlägg som jag skrev i går där jag rasade över DN kultur´s idiotiska debattartikel av Åsa Moberg. Hon skrev något egentligen obegripligt om Felicia Felds bok som hon inte ens hade läst och inte tänkte läsa. Ifrågasatte Felicias pappas brist på ingripande om det nu va så hemskt att växa upp hos Anna Wahlgren. Om Åsa hade bemödat sig om att läsa boken, och inte bara hade förlitat sig på sin väninna Anna Wahlgrens uppgifter, hade hon förstått att Felicias pappa bokstavligen förbjöds umgänge med sina döttrar. Det där var för övrigt jag något som 22-årig nybliven mor tyckte var mycket skumt när jag läste Barnaboken. Att Anna tyckte att det viktigaste för barnen var att bo på ett och samma ställe, att slippa varannan vecka-livet om föräldrarna gick skilda vägar. Barnen skulle till varje pris bo i flock, och slippa hoppa hit och dit. 

Har DN kultur ingen redig redaktör som rensar upp?