Helg: 

GARVA HÄR

Känner mig alltid som ett litet ufo när vuxna människor samlas och pratar allvar om ansvar och föräldrarföreningar och klasskassor och sånt.

En förvuxen tonåring bland alla de vuxna. Ett barn som det inte kunde ordnas barnvakt till, som fick hänga med och sitta under bordet. Alla andra känns som föräldrarna kändes när jag var 12. Aldrig spelar vi vuxna VUXNA så trovärdigt som på föräldrarmöten. Alla har gått på KTH och är fast anställda och har försäkringar och pensionssparkonton och fina bilar och vigselring på fingret. Glasögon och Odd Molly-koftor. Och frågar kritiskt om scheman och läxor och försvarar sina barns intressen. 

Vore skönt att få en sladdis i 42-årsåldern så att man för en gångs skull är äldst bland föräldrarna. Äldst och duktigast och mest sugen på att samla in pengar, ordna skolfest och ställa upp som allmän anslagstavla för alla förvirrade och osäkra päron. 

vill jag denna utarbetade kväll till ära visa den brunch min 10-åring svängde ihop i ett litet nafs i söndags. Ett barn som gör brunch. Hur gammal är jag?HINNER INTE MED LIVET.

på hur vi ska vara ruskigt effektiva i dag. Det börjar bra. Har redan varit uppe o bakat dinkelbröd, kokat ekologisk apelsinmarmelad, kört ett yogapass och väckt barnen med frukost på sängen.

SKOJA BA

Men jag har sminkat mig, check.

Bloggat, check.

Klätt på barnen, check.

Givit dem mat, check.

Och är på väg ut genom dörren före 8.30 utan att ha haft stressattack en enda gång, check.

Nöjd så. 

Har åkt runt planlöst. Åkte ut till stallet i morse när det spöregnade. Blöt som en hund geggade jag runt på ridbanan med en häst det droppade om, en häst som fällde ut sina öron som paraply och rörde sig i slow motion av de helt sjuka vattenmassorna. Mockade en kärra gödsel i hagen. Sjukt osmart eftersom det väger tre gånger så mycket i spöregn. Höll på att välta kärran och orsaka nervsammanbrott hos mig själv x antal gånger på spången upp till containern. Hem dyngsur i buss. Blöt och kall och jävlig. Ringde runt till myndigheter och intervjupersoner, ingen svarade. Åkte till Kungsholmen för att jailbreaka min dotterns mobil, det gick också åt helvete. 

Ringde runt igen, säkert 20 samtal och pratade och pratade och pratade men fick inte mycket till klarhet i nånting. Inte en inbokad tid. Inte en endaste liten vinst för mödan.  

Hem och försök till städ, men alla bakteriedödandesubstanser var slut. Och min lust nere på noll. 

Barn kom hem och var på rishumör. Hungriga och trötta och gnälliga. Försökte läsa en bok, men den minsta var övertrött och började asgarva mitt i varenda mening av kapitel 30 i boken om Sandvargen (en i övrigt skitbra bok som ni bara måste läsa för era kiddos. Räds inte att huvudrollen är flicka, det funkar även för pojkisar, glöm inte det). Så det var bara att släcka lampan och vänta in sömnen och för min del den lilla vuxentimmen. Den där lilla stunden då jag kanske kunde få ta igen allt ogjort. 

En skitdag rätt och slätt. 

Älskar skitdagarna också. 

Läser Natalias kolumn och känner hur jag sakta men säkert börjar ta det slutgiltiga steget mot ett vegetariskt liv. Jag tvekar, dels för att jag av hävd är emot militanta idéer, dels för att jag har svårt för att sitta o välja och peta och tacka nej till föda med vetskapen om att en stor del av jordens befolkning svälter och skulle kasta sig över en hund om de fick tillfälle. Och dels för att man missar goda grejer. För kött är gott. Gåslever. Pata negra. Griskind. Gotländsk lamminnerfilé. Alla de här små djurdetaljerna är ju goda.

Men den här massindustrin av grisar, massindustrin, de obarmhärtiga slaktmetoderna. Det onda och avstängda i mänskligheten som bara fritt får gro när de sätter slaktpistoler i skallen på halvårsgamla grisar dagarna i ända. Den osköna känslan när jag tvingar mina barn att dämpa sin medkänsla i mataffären när jag svarar på frågan om vad som egentligen ligger innanför plasten. Dött djur. Hur då dött? Ja, slaktat alltså. Men nääääää, stackars ko och en tår i ögonvrån.

Mer vegetariskt och mer kravmärkt kött blir det i allafall. Och jag tänker inte äta på nån jävla köttrestaurang i sällskap med styckdetaljer. Bårhusfeeling på det.

Såg Mia Skäringer show på svt1 i går och fik mig en rejäl genomkörare av känslolivet. Hon når ända in. I själen. 

Nu: brunch. Jag hoppar över baconet, men allt det andra frossar vi i så klart. 

Yves Saint Laurents lilla stuga i Marrakech. Vill ha.  

Sitter o sörjer att det minst sagt dröjer ett jävla tag innan vi får stå under en magnolia och gråta av skönhetschock. Skulle gått på Kristallen o minglat loss, men barnvakten ringde sig sjuk. Gick i stället med tom, sugen buk och handlade för 650 spänn. En entrecote, trattkantarellsås, getost, salami, oliver, glass med maränger och tre lakritsmacaroner senare ligger jag overkligt still i soffan. Glor på film. Myser. Fredagsmys.