Min pappa är typ 26 och blir intervjuad i radio för allra första gången och det är bara för jävla fint. Klingan heter programmet. 

efter underbar dag. Den här sommaren bara flyter på i välbehag. I lugn lunk. I flow. Nu är dessutom min telefon kvarglömd på ön och det skänker ytterligare ett lugn över tillvaron. Jag är i sann gammeldags anda hänvisad till brevskrivande (mail och facebook) i o f s) för att göra upp om möten. Känns bizzart. Men sänker stresshormonpumpet maximalt. 

Kan inte bestämma mig för om jag älskar att bo i stan eller om jag är redo att somna i tystnaden och vakna upp och se träd utanför fönstret. Träd som färgas roströda, tappar sina blad, blir nakna, snötyngda, mer snötyngda och sen efter en hel evighet beströs med ljus, yrvakna trastar och knoppar. Riktigt känna  åskan när oväder drar in, regnet mot rutorna och vinden över taket. Höra bilar på långt, långt avstånd och förbanna mig själv när jag glömt köpa blöjor och vet att natten därför  kommer innebära kissiga lakan för att det inte finns en seveneleven på flera mils avstånd. Känner en vag längtan dithän. Men jag vet inte. Kanske slår jag ut en vägg, målar mina golv och gör om mitt kök i stället. Boar in mig där jag bor. Nöjer mig med vad jag har. 

leksaker med massa smådelar som försvinner i golvspringor och dylikt liksom godis i en unges käft. Frustrationen när ungen gråter av ilska efter den förlorade delen. Frustrationen över att man aldrig har en lugn stund med kids in da house. Är det inte det ena så är det det andra…

Och ja, jag somnade 3.38 i går och vaknade av att den minsta drog i min näsa 9.10. Med lite överslagsräkning blir det typ 5 timmars sömn. För lite såklart. Ska vara extra snäll mot mig själv i dag därför. 

Klockan alltså… 

Tiden kan då konsten att rusa i goda vänners lag. Oj så trevligt vi har haft det i kväll, jag och mina girls. Som jag har längtat, och så satt vi där allihop plötsligt på en filt i Vitabergsparken medan solen fortfarande stekte. Den ene efter den andre anslöt sig och till och med  den lille nyfödde pojken Isaac kom på kalaset. Njuuuuuut som fan och pepp och kärlek och lycka på den här kvällen. Fulländad afton kort och gott. 

Dagens ungdom tar bild på sin tomma tallrik och mms:ar mamsen för att verkligen bevisa att allt ätits upp. Därmed förtjänas efterätt. 

Liten räka, stor hatt!

på att jag, den fina Vi-omslagstjejen, kunde sjunka så lågt att jag ställde upp på en mer hudnära bild på Wellness framsida. Jag håller förvisso med om att orden ”så formar hon sin taighta kropp” kändes skrattretande lite Sanna. Och att det där med ”Persbrandts flickvän”  var lite ovärdigt. Men ORKA bry sig. Folk som vill lära känna mig surfar förhoppningsvis in hit och ser att min kropp är halvtight, att jag inte ägnar särskilt mycket kraft åt träning, bantning eller annan kroppsfixering. Att mitt liv handlar om mig och inte nån snubbe. I övrigt tycker jag att intervjun i Wellness var utmärkt nedskriven för ändamålet.  

för åska, skräckrullar och mörka, djupa hav. En töntig mamma som lägger sig under täcket tillsammans med barnen och väntar sig att blixten ska slå ner just precis i det här huset och radera allt levande liv. Rycker till och får hjärtklappning när det gnistrar till på himlen. Som inte vill vara nära tv´n (läs går ett ”ärende” till köket) när det börjar dra i hop sig till mord och den där vidriga stråkmusiken i filmen som den envisa skräckälskaren tvingar mig att genomlida. Min kropp mår piss av skräckfilmer. Utsätts för stresspåslag så fett.

Annars har jag kommit på att mitt något orimliga sug efter att uppleva hela sommar-Sverige, dvs: Skåne, Jämtland, Västkusten, Halmstad och gärna typ en fjällvandring uppåt Kiruna direkt kan härledas till att jag i min barndom ofta kuskade runt på turnéer.Inte nån överdriven rastlöshet här alltså. Bara kroppsminnen som vill packa och dra hela tiden. Lugnade ner mig betydligt och kunde njuta av att bara vara kvar här i regnet vid havet när jag gjorde den kopplingen.  

så kom den dagen då jag plötsligt kände en liten dust av längtan efter hösten. Efter friska vindar. Skogen som doftar svamp. Tystnaden när alla arbetar. Livet som återgår till verksamhet.  Koftor och nya skor. Barnens scheman att sätta upp på väggen. Morgonpasset i P3. Det ska bli den absolut bästa höst ever känner jag. En drömhöst. En vacker, klar alldeles ljuvlig höst. Ska omfamna mörkret och kylan och göra dem till vänner. Måla om golvet och göra vackert, vackert, vackert. 

Hej Hej