på tv och framför mig och fyraåringen en ”picknick” bestående av ett fat med ett berg av ketchup där det flitigt doppas frysta fiskpinnar och köttbullar. Har inte hjärta att avstyra, han har fixat upplägget helt på egen hand, så jag får glatt låtsas gilla läget. 

En sorgens dag för mig eftersom jag alltid har varit småkär i Prins William. Han verkar så fin. 

Men Kate är söt som en blomstrande äng och har vänliga ögon som möter hans så vackert där i kyrkan, så min svartsjuka går snabbt över. Jag tror det blir bra det här. Jag tror att det är kärlek där i London. Riktig kärlek. 

läs den här bloggen, den är såååå bra. Anita Schulman sätter ord på precis det jag kände för 10 år sedan när jag bar omkring på en liten Olga, nyss hemkommen efter 6 veckor på neonatalen. Mitt liv är så tydligt delat i två. Före och efter våren 2001. Olgas inträde i livet förändrade naturligtvis allt. 

Läs bloggen och ni kommer garanterat att känna er mindre ensamma.

Nu vill han, fast i positiv riktning om ni förstår. Han vill ha byxor. Vill ha tröja. Vill ha mössa och små strumpor. Allt det där vägrandet har ersatts av en riktning framåt. En riktning mot det goda samarbetet. Halleluja säger jag bara. 

Jag tänker så klart mycket på Patrik Sjöberg och på sexuella övergrepp och på  pedofili och på hur det förstör, förgör och lämnar så mycket trasigt efter sig. Hur gränslöst jävla fel det är. Det är så modigt av Sjöberg att stå upp för sin berättelse, att våga dela sin sanning. För det ligger så mycket skam och gnager kring det här ämnet. Och Patriks mod kan hjälpa så många att lyfta frågan och våga anmäla. 

Uppsaladialekt!! Eller heter det rikssvenska? Så jävla snygg dialekt hur som helst. Riktigt vacker. Veronica Maggio i P3 i morse fick mig att minnas min studietid och allt snyggt prat jag fick äran att uppleva i Uppsala. Bara att blunda och lyssna på allt det vackra som kom ur det där slättfolkets munnar.  

Vilken underbar påsk. Pensionärvarning på mina känslor här, men jag blir så glad av det här vädret. Hoppfull och sprittande. Vi har ätit oss febriga av påskgodis, grävt i potatisland, bränt fjolårsgräs, softat hos hästen och sist men inte minst: SOVIT. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har sovit i genomsnitt 11 timmar/dygn. Har slutat tro att det har med allergin att göra, jag tar nog bara igen typ två års förlorad sömn. Jag vaknar efter de här 11 timmarna med känslan av att jag bara skulle vilja ligga kvar för resten av dagen. Ingenting är så skönt som mina lakan och duntäcken. Ingen deppkänsla alls. Bara ren njutning. 

Anslagstavlan på min Coop tillhandahåller poesi:

Likaså mitt grovsoprum, sorglig övergreppspoesi:

Vill också tipsa er om den här bokhandeln:

Den är som en godisaffär. Man vill ha varenda bok därinne. Livsfarligt för plånboken att gå förbi där på Götgatsbacken. Kommer alltid ut med en bunt härlig litteratur. I går blev det Och allt ska vara kärlek (av han som skrev Yarden, har fått fullkomligt strålande recensioner) Herman Lindqvists Solkungen om Louis XIV och en liten påsksursprise till min mamma.  

Nu: kaffe och uppsträckning på kontoret. Fan vad ineffektiv jag är. Ett skämt faktiskt.

Nu valsar alla runt och provar finkläder. Skjortor ska strykas, skor putsas och naglar klippas. Det blir dop i Ingarö kyrka. Och vilken dag för dop sen då!

After work är ett underskattat nöje. Som en liten fest utan att den märks eller stör liksom. Och som den gula vackra sken varmt i dag. Goodness greatness, livet är tillbaka. Det är ändå något av en chock. Vinter blev vår på ett brutalt sätt i år. Från skotermundering till pastell på ett par dygn. Is blev fågelbobygge blev knastrande grus på bar mark. Marken bär. Man kan springa fram utan att vingla.

Ett upprört samtal. Ett ont i magen-snack. En oro som skulle ut. En gräns som skulle sättas. Ett vuxet omhändertagande av mig själv. 

Ritade följande psykblomma som säger allt under tiden:

på Högbergsgatan i Stockholm är en riktigt bra italiensk restaurang. I dag fick jag in en pasta vongole som höll hög klass. Detta vågar jag påstå efter att ha ätit pasta vongole på säkert 40-50 restauranger runt om i världen. Att lyckas med en vongole är konst, respekt och kärlek. Min favvorätt alla kategorier med andra ord.

Även secondi piatti , en fin Saltimbocca alla romana var riktigt bra. Shit vad god den var. Här har ni ett recept som ser ut att leverera.

I övrigt: Städning. Men med min nya dammsugare av märket Elektrolux (en dyr jävel som jag unnade mig när min förra billiga en dag exploderade) blir städningen uthärdig. Den här dammsugaren är som ett hungrigt djur, en slammsugare, en myrslok. Fantastiskt effektiv. Trodde aldrig att jag skulle glädjas åt en dammsugare. Det känns absurt och jag skäms lite när jag känner så här löjligt varma känslor för den.