när man sitter på en unghäst. I´m all with you på den punkten. Men ibland bara uppstår feeling och med Birgitta Freter (svensk mästare i Barrel Race och proffs på att rida unghästar) i andra sidan grimskaftet kändes det helt tryggt. Hon hade suttit upp före mig och flaxat med rep och händer och betett sig som en galning däruppe på ryggen, Ninna stod mest och sov. Hon var som en zombie i händerna på Birgitta. Helt trygg. Och jag fick feeling. 

De enda kommentarer jag fick på den bilden var av karaktären ”hur jävla ointelligent kan vara som sätter sig på en unghäst utan hjälm, det säger mer om din bristande vana” osv, osv, osv. 

Kom igen, jag fick feeling. Jag är inte en förebild när det gäller inridning. Jag tar hjälp med den biten och känner mig helt trygg med den hjälp jag anlitar. Easy folks, jag ska inte dö på hästryggen, jag lovar.  

Nu har Los vilja bestämt sig för att utvecklas och jävla till livet. Mössor, tröjor och jackor som inte ska sättas på, vagnen som han ligger och gormar helt konkav och fastspänd (skrämmande likt en scen med spännbälte) i för att inte ramla ur. Upprepningstvång, dvs tron på att om han bara säger ordet hät, hät, hät, hät, hät  miljarder gånger på en timme, så kommer mammas vilja att hålla honom utanför boxarna i stallet att ge vika så att han äntligen får gå in och krypa runt inne hos hästarna och slå ihjäl sig. Skriker man bara tillräckligt högt när man går förbi godishyllan på Ica så blir det godis. Och så vidare. Den lilla milda personen Lo är stundtals ett minne blott. Nu är det mest vilja hit och vilja dit och som ni vet är 1,5-åringar kanske inte de mest rationella små figurerna. Det går inte att förklara eller resonera sig undan, det är att visa med hela kroppen och själen vart skeppet ska. Och det är tröttsamt vissa dagar. Tröttsamt att börja dagen med en kamp om tröjans vara eller ickevara på den mjälla babytorson.    

gå in här. Alltså jag dör. Ligger i en krampande hög.

va bra ni är på Östgötska! Hälften pommes, hälften mos och en kokt korv. Sjukt roligt uttryck. Hälta hälta o kokt. 

Ligger nu i min soffa alldeles mör som efter en vecka på Ibiza. Fullt schema med hästar, finbesök från Lidköping, teater, restauranger och – hör och häpna – en lagom mogen efterfest (där det mest surfades runt på internet efter den perfekta hästfärgen men också intogs ett par glas vin för mycket till alldeles för sent på natten)

Men detta är också helgen då jag för första gången suttit på min lilla häst.  

Som ni förstår är jag mycket, mycket nöjd efter den här helgen. 

Hälta hälta o kokt!!!
Ja hörrni, vad betyder detta?? Den som gissar rätt får en date med mig ätandes ovanstående!

Hon fick tårta av sin man:

Hon bjöd på mat och champagne så det stod härliga till:

Hela partyt kryllade med sköningar som jag älskar att hänga med:

Kassi och Rod, min bonusson som nu är två meter lång och säkert tycker att jag är skitjobbig med mina ”åååhhhh vad stor du har blivit, det är inte klokt”.

Micke Bohman och Peter Siepen, fina och roliga killar. 

Sist men inte minst fina Margita!

Mina söner hade glada timmar. Lo hittade en elgitarr som han mest låg så här med:

Kort sagt en perfekt liten fest. Alldeles alldeles nödvändig för att tanka mitt uttorkade glamourkonto.

50 ton off my back nu när kvittopärmen är inlämnad till revisorn. Gud vad bra jag mår, vad jag njuter, som en liten elchockbehandling eller nåt. 

Nu ska jag hetsa i väg och hämta min boys och gå på kalas hos Josefin Crafoord som fyller år i dag. Josefin är ett under, ett mysterium som kanske kan lösa åldrandets gåta, hon ser nämligen inte en dag äldre ut än år 2000 då jag första gången mötte henne live. Inte en rynka, inte en cellulit, perkfekta magmuskler, hon blir bara snyggare och snyggare för varje år. Och yngre. Och det är helt naturligt. Hon har inte spenderat många timmar på gymmet kan jag avslöja. Helt galet. 

När vi går förbi den här annonsen säger båda smågrabbarna ”Mamma, vad gör du där på bilden?”

Är det verkligen så jävla likt?

och garvar med uppmaning av min skrivbordsgranne Charlotta Zingmark, åt att Elton John läser sagor för sin nyfödda baby. Läser sagor. Är inte det lite väl avancerat liksom? 

I övrigt älskar jag Elton. Shit vilket Elton-sug jag fick nu. 

I dag: kvittohög som vackert ska klistras på papper. Bläääää

Typiskt att solen ska skina som en ängel just då. 

Sjukt skön helg. Stall, bastu, promenad, salsiccia, perfekt marmorerad ekologisk biff, ett par bra rullar, glada barn, mycket kärlek, lugn, ro, hemgjord vaniljsås, tidningar en masse, ljusa kvällar, kringlor, varmt bad, 100 situps…ja, här vidtog det osköna. Min kondis är så oskön. Fullkomligt kass. Nu ska min hjärtmuskel få växa. Träna som en gasell är min melodi i vår.

Nu: bulle, te och Taken på fyran (inspelad).