ska inte gå in på den högst skiftande färgnyanserna på mitt snor. Men det ser inte bra ut. Inte alls. Kan vara en bihåleinflammation på G. 

Vi var alltså inte på Oscarsgalan i natt. Och det var ju trist, älsklingen gick ju och vann. Hade verkligen varit en one´s in a life time-pryl. Anledningen: inga biljetter. De är snåla med biljetterna over there. Hämndens entourage fick fem biljetter. Inga skådespelare fick således haka på.

Nu hoppas vi på att The Hobitt blir nominerad. Och får pris. Vore ju så kul att få gå på den där galna tillställningen.

Åter till internet-banken och räkningarna som jag i vanlig ordning är sen med.

av mycket fint beröm från olika människor. Jag blir så glad av det. Så fantastiskt glad och varm i själen. Ett tag var det i princip bara idioter och elakingar som skrev till mig. Ett litet rövgäng till stor del bestående av missunnsamma Sverigedemokrater.

Men nu blommar det i inkorgen. Nu strömmar det värme från alla håll och kanter. Det är fint. Och fint också att kunna ta emot. Jag är skitdålig på att få komplimanger. Jag skruvar på mig och känner antingen att ”så säger han/hon nog bara för att…” eller ”hur kan du tycka det???”

Men nu njuter jag.

Jag ser inte ut genom mitt fönster. Ni ser inte ut genom mitt fönster. Det skottas snö från taken. Enorma mängder. För femtioelfte gången this winter. Gården ser ut som en gräddtårta. 

Jag är ensam här i stan. Resten av flocken är i saltis. Har sovit ut. Låg som en död när klockan ringde i morse, så jag sov vidare som en tonåring. Kroppen behövde det. Nu är jag mycket gladare. Varmare. Trevligare. Nu dricker jag kaffe, äter avocado och läser The Lancet. Den där engelska medicinska tidskriften som nyheterna alltid refererar till. Senaste nytt i dag: Alkohol är helt klart överlägset den drog som tar livet av flest personer what so ever. I går en stor artikel om ADHD och mat. Alltså en kost där vissa födoämnen (läs socker och snabba kolhydrater) utesluts kan bota/dämpa ADHD-symptom. Tänk att det ska behövas en jävla forskningsrapport för att fatta att ungar blir galna av socker. När det gäller hästar är detta ett faktum. Proppar man i hästen havre och betfor, så får man en stressad, het och ofta ohanterlig häst. Är hästen vid tillfälle seg, så fodras det gärna på med ovanstående. Väldigt enkelt. Sunt förnuft. 

Ana-Maria Ezpinosa på Rival. Bra!!! Hon sjöng Marie Fredrikssons Sparvöga så fint. Tänk att minns den där serien med en gaffel i en störd gubbes rumpa. Thats it! Och låten givetvis. I övrigt bara gaffeln i gammeldövsrumpan. Så minns Ana-Maria serien också. Dålig Deli Platter för 98 spänn bara. Hadedefinitivt gjort den bättre själv om man säger så.

fin lunch i dag. Med det menar jag oftast mat bättre än jag själv hade kunnat laga. Med risk för att låta högfärdig, men det händer ganska sällan. I dag så. Rimmad sej, med sallad på koriander, melon, tomat och gurka, kokt färskpotatis och limeyoghurt. Mycket enkelt egentligen. Den var bara så perfekt gjord. Så varsamt hanterad. Och väl avvägd. Och just den kombon skulle jag aldrig ha kommit på. Fin och len och rentav ljuvlig. 

Bakom detta fina recept: Urban Deli. Tack gud att jag bor så nära. Och obs, jag är inte sponsrad av det här haket. Tvärtom, de tömmer min plånbok. Dessutom kan jag avslöja att en av charkkillarna var så sjukt otrevlig mot mig en gång i tiden, då jag inte var stammis ännu, vilket gjorde att jag bojkottade haket i ett halvår. 

och kolla på Dox: DeVilles, en väldans fin dokumentär.

I övrigt denna fortsatt frusna dag: Kiropraktorn från Gud sänd! Oj vad jag knakade i lederna. Sned, en krum svanskota och lite annat smått och gott har skapat min ichiasvärk. Nu ska han knäcka bort skiten. Tack tack.

Stallet. Ska inte tråka er med min växande häst, men det var naturligtvis lika mysigt som vanligt ute i den snötyngda spenaten.

Jobb. Jo jag jobbar ju faktiskt också, och lyckades få till två avslut vilket alltid, alltid får mig på strålande humör.

Glad idag. Glad och godmodig. Hoppfull. Lugn. Känns som om att våren är på väg nånstans långt långt borta i horisonten trots allt och jag vet att jag kommer att njuta så hejdlöst. Längtar efter att picknicka. På djurgården. Många, många gånger. Jag ska suga musten ur den här sommaren kan jag lova.  

är inte byggd för den här polarkylan. Det drar. Blåser här inne. Man måste konstant vara påklädd. Här kan inte bebisar springa nakna och ha det mysigt. Nej, nej, här är det ylleplagg som gäller, tofflor, extra filtar, halsdukar och vindtätt. När jag sover har jag dubbla duntäcken, ändå vaknar jag om morgnarna stel som en 80-åring och drar genast på mig ett par extra mjukisbrallor utöver dem jag sovit i. 

Vågar inte ens tänka på hur många varma bad som jag tappat upp den här vintern. Skållheta extremt energikrävande bad. Tur, tur, tur att jag inte bor i villa och måste betala för mitt uppvärmda badvatten själv. Tur att jag inte bor i en bostadsrättsförening som utövar individuell (jag kallar det stasi-kontroll) mätning av vattenuppvärmningen för att hänga ut storförbrukarna. Eller tur och tur. Skulle helt enkelt aldrig bosätta mig i en bostadsrättsföreninge med den typen kollektiv uthängning. Finns det något värre än bostadsrättsföreningar och dess småpåvar till ordföranden? 

av snön nu. Den tar över. Tar för mycket plats. Vägarna blir liksom smalare och smalare och snart kan man inte mötas för att man kör på en stig. När ska det ta slut? Snälla snälla sol, kom tillbaka nu. Värm upp oss, jag står inte ut. 

Morgonstund har verkligen guld i mun. Men bara, bara när man befinner sig i ett stall. Ni anar inte hur vacker fullmånen var över Slussen i morse.Där gick jag som en sibirisk gryningstomte med fruset näshår och knallröd näsa medan ungdomen vinglade gatan fram efter gårdagens fest. Känns sjukt att mötas mellan dygnen så där. Mitt började just, deras är på väg in i sömn.
Nu ska jag ta en promenad med min lilla flicka och se solen ta över!!!

Kolla här!

Alltså, rävbandmask måste ju vara det vidrigaste man kan få. Och nu är den här mitt bland våra blåbär. Jävla skit! Ska man behöva bli fobisk mot skogen nu? Skogen den tysta, vackra, rena. Och rävarna, mina favvodjur. Tänk er att ha en tam räv, vore inte det fint? Men nu är det slut med de drömmarna. Utrota maskhelvetet och ge mig mina rävdrömmar tillbaka!!! 

Stallet i dag också. Med bieffekten att jag är djupfryst. Har trots ett skållhett bad inte tinat upp ordentligt. Ska ta och värma min vetekudde och bädda ner mig med te, soppa och varma sockor. Vad oparty jag är. 

Men först vill jag skriva om maten. Detta känsliga ämne. Detta för oss kvinnor ofta så tabubelagda, så heta, så skamliga, så krångliga. Eller? För jag kan bli galet störd på att man som kvinna förväntas ha ett komplicerat förhållningssätt till mat. Man förväntas vara ätstörd på ett eller annat sätt. Antingen för mycket av det goda, eller för litet. Hög ämnesomsättning. Eller låg. Man förväntas ha koll på sånt. Ha koll på sina kalorier och intresserad av fibrer och protein och dieter och kolhydrater och diverse fetter. Man förväntas vara intresserad av sin kropps jävla utforming och man anses som skum och lite provocerande om man kliver upp på morgonen och INTE ser sig själv i spegeln och önskar bort eller vill lägga till det ena eller andra. 

Och det är mysko. För maten är inte en issue för alla. Den borde inte vara en issue. Det är galet är matfrågan ens är en fråga. Den borde vara vad den är: livsnödvändig näring. God sådan.