Jag och min bror har samma humorgen. På hans facebook i dag:

det här. Jag gillar tanken på att min Lo ska bli riktigt jävla tokig i hästar. Så länge det är hästar mitt i leverpastejmackan så är jag med på noterna. 

Bad på medis. Pizzahut. En balansövning som hette duga. Undrar hur många som bröt ben i Stockholm i dag. Och fick isklumpar i skallen. Jävligt många såg Solsidan i alla fall. Mina Facebooksvänners statusar var som ett enda långt eko: solsidan solsidan solsidan.
O det var ju kul som vanligt. Men förväntningarna var skyhöga och det är aldrig bra.

Ännu mer skäms. På fyran nu nån slags romcom ”My best friends girl” med Kate Hudson. Och herregud vad mycket skämmigt som sker i den här rullen. Kryper bokstavligen in i min tröja och lägger en kudde utanpå paketet och funderar på det här med att medskämmas, att liksom dela skammen med nån som gör bort dig. Bisarr grej, helt klart. Ett fullkomligt onödigt beteende, i synnerhet när det gäller totalt för mig okända personer i en overklig filmvärld. Idiotiskt faktiskt.

Görel Crona och vita arkivet är ett stycke outhärdig reklam. Jag är allergisk mot människor som skäms. Och Görel skäms när hon pratar om Fonus. Det hörs och syns tydligt. I kombo med att hela inslaget handlar om döden, den oundvikliga, blir den här upprepade minuten med Görel fullkomligt vidrig faktiskt.

I övrigt: fångarna på fortet efter tacos. Svennekvoten är fylld med besked denna afton!

att vara lyckligare än jag den dagen kastanjerna står i blom utanför fönstret. Jag har en sån längtan i kroppen efter ljus och fågelsång och bristande knoppar att jag bokstavligen håller på att gå sönder. Det är väl det fina med den här svenska jävla skitvintern, att man fan i mig uppskattar sommaren på ett sätt som inte en enda käft i resterande delar av världen gör. Vi blir ju tossiga. alldeles överfuckinglyckliga här uppe i norr när vi träder in i maj. Och det är förståeligt med tanke på hur det ser ut nu. Hur kylan biter sig in i märgen. I benen. I hårsäckarna så att gåshuden liksom etablerar sig som ett konstantum. Man fastnar i gåshud. 

Glömmer aldrig när jag var gravid med Lo. En av bieffekterna av den graviditeten var just konstant frossa. Alltså jag skojjar inte, under de tre första månaderna var jag frusen dygnet runt, hur många täcken jag än lindande in min huttrande lekamen i. Alltså inte lite småfrusen utan ett darrande stelfruset asplöv, totalt overksam, totalt oförmögen till värmande rörelser. Freeeze. Fy fan vad vidrigt det var. Vill aldrig vara gravid igen efter den kölden. På riktigt. 

och frossar i sommaren 2010. Här har ni delar av frossan:

Nu är jag avskuren från omvärlden. Ann var här lämnade min Iggy efter härlig simning och råkade få med sig min telefon. Nu sitter jag här med hennes urladdade som jag förövrigt inte kan koden till och kan alltså inte ringa nånstans. Inte ringa värden och klaga på att det inte finns nåt varmvatten i kranarna. Inte ringa mamma. I´m cut of. Men det är rätt skönt ska jag säga. Men Mamma: du behöver inte vara barnvakt i morgon!!!! 

Angelina Jolie i Salt. 

Vill. Inte. Se. Närbilder på hennes kaxiga narcissistiska stoneface med overklig plutmun parat med hennes egna superlöjliga stunts. Så osugen på det. Tur att jag slipper. 

Låt Angelina få göra en bra jävla film snart, där hon får visa att hon kan briljera. För det kan hon. Låt henne få göra en Monster, där hon får fula ner sig lite och sluta leverera idel munplut. Dumma producenter som använder Angelinas mun och hennes actionstunts, när hon har så fantastiskt mycket mer att bjuda på.

Vårkänsla ta mig fan. Glad som en liten lärka över det blå läget på himlen. Tillbaka på kontoret efter julkoma. 

Saker jag ägnar för mycket tid på som jag ska sluta ägna mig åt det här året:

– Ställtid. Alltså den där timmen som går åt till att kolla mail (som jag redan har kollat i morse), surfa in lite på fejjan, får för mig att ställa in en ny radiokanal att lyssna på så att kreativiteten kommer i gång, börja rota i nån kvittohög och koka te och prata alldeles för länge med mina kollegor. Vips så har hela förmiddagen gått åt till ställtid. Ställtid går så jäääävla fetbort i år.

– Surfa hästprylar, stallplatser och annat hästrelaterat som amerikanska stamböcker, sadelmakerier, träningsmetoder och fan och hans moster. Vågar inte ens tänka på hur mycket tid det här tar i anspråk. Pinsamt mycket. 

– Min ineffektiva reseplannering som går ut på att jag tror att jag e nån jävla backpacker som ska boka på allt själv, gärna via andra storstäder så att jag hittar de absolut billigaste, sjukaste rutterna possible. Sen ska det bokas unika, underbara, hemliga hotell…Ja ni hajjar. Det här tar en jävla tid och slutar oftast i att jag skiter i allt i hop och stannar hemma när jag tänker på exakt hur jobbigt det kommer bli att sitta i en trång flygplansfåtölj med lilla Lo i x antal timmar med x antal mellanlandningar och hamna på ett skabbhotell fast det såg så fint ut på bilderna… 

– Prata i telefon på arbetstid. Telefontid hos Sanna Lundell mellan 9-10.30, sen efter 16.00 igen. Vill ni mig nåt under dagen sms:a. Eller blir folk skit sura då?

Saker jag ska ägna mig åt i stället:

– Meditation och yoga. Jag ska ha ett stressfritt 2011. Yogapass i stället för telefonväkteri.

– Vara hos hästen, i stället för att surfa hästrelaterat.

– Skriva effektivt. Vara effektiv och bli lycklig därav (som min bästis Josse hävdar). Får se om hennes devis är riktig.