är avslutad för i år. Nöjd, men ändå inte helt.

Jag är besattt av almanackor, jag erkänner. Varje årsslut är jag som en spårhund, fullkomligt svettig över idén på att hitta den perfekta kalendern. Den där lilla boken som ska få ordning på mitt liv. Som ska strukturera upp virrvarret av bokade möten, dagissammankomster, middagar, träningar och annat som jag tar mig för. Jag ser framför mig hur jävla ordnad jag kommer att bli när jag bara hittar the PERFECT planner. Har gillat ordning och redas. Bara namnet får mig på fall. Men nu ville jag hitta ett mellanformat. Lite mindre, behändigare, men med samma sköna känsla. Det blev en Moleskine. Abret är att våra svenska namnsdagar, högtider och veckor inte finns med. Sidorna är också tunna, vilket gör att jag inte kommer attt kunna kladda på med vilka tuschpennor som helst (vilka oftast är de som finns tillhands i mitt barnrika liv. Plus dock för att jag känner mig internationell, som en rik intellektuell Manhattanförfattare typ. Det känns fint. 

Skumma mongfingrar här…

Nu drar vi från den här stan ut till Gnesta. Det blir ljuvligt. Det enda rätta. Ta sig an det vita och bara äga det. 

Tjejkväll på gamla hederliga PA. Råraka och Gino och fyra barnfria kvinnor i olika pälsar som behövde skratta åt allt. Allt verkligen. Befriande.

TADA: Ellinor Magnusson!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Folket älskar din omfamning av kuken samt pubeshåret.

och jag kan inte annat än att hålla med!!!!!

Du vinner en champagnekväll på Urban Deli med mig! Maila på sannalundellsblogg@gmail.com så bestämmer vi en tid! Bor du inte i Stockholm utan i tjotaheiti så ska jag givetvis ordna något annat trevligt för dig!

Jag är trött på det vita. Less på skiten. Less på drivorna, modden, istapparna, de försvunna vantarna, less less less. För all den här tunga snön kräver en stark jävla jätte för att orka konka runt på kids som inte klarar av att hålla balansen i en rymddräkt till overall. Ska man behöva köpa ett gäng slädhundar och en släde för att ta sig ner till Tanto tur och retur. Instängd är känslan. Instängd i en kall lägenhet invirad i en i och för sig jävligt snygg Missonifilt, men instängd likväl. Förslag på uppiggande aktiviteter emottas varmt!!

Oj den blev stor den bilden. Allra käraste syster på Stockholms stadsteateatern. Så himla himla bra.

Och mysigt att bara var med mellanpojken, bara njuta ettbarnslandet för en eftermiddag. 

Kram kram

Det ligger skrämmande jämnt mellan Kurt och Ellinors fina skapelse. Rösta på, så avgörs slaget i morgon. I går var jag ute och letade lösdrifter till min lilla toto hela dagen och det var noll mottagning på mobben. Sorry för det. 

Det här året ska jag bli flitigare med inlägg. Efter en genomläsning av höstens samlade kommentarer har jag fattat att ni vill ha mina ord oftare. Ni tycker att jag är slapp och oengagerad här på bloggen. Jag håller i och för sig inte med till hundra, men ska ändå jobba upp frekvensen på mina inlägg och ge er mer bilder. Vad mer vill ni ha härinne på bloggis? I´m all yours, inte, men ja ja, jag vill ju att vi ska ha någon slags samspel i allafall!

Nu ska jag och Iggy ner o se Allra käraste systen på Stadsteatern. Mys. 

Hey sweeties, nu är jag tillbaka efter en veckas julledigt. Satan i min lilla galna låda vad välbehövligt det var. Bara degat. Bara ätit oanständiga mängder choklad, kollat konstiga filmer och läst Rädd att flyga som en alldeles förträfflig inledning på det nya året. Den boken är ju så uppiggande. Läs den om ni inte redan har gjort det!

Men hörrni nu blir det snökukar:

Först ut den drygt tre meter höga snökuken Kurt byggd av Marcus Forsgårdh och hans polare:

Sen har vi Saras fantastiska lilla skapelse:

Ellinor Magnusson har byggt så det står härliga till:

Och så sist men inte minst, Lollo Strandbergs son:

Nu röstar vi hörrni!!!

älskade fina läsare. Min afton blev så himla bra faktiskt. Om ni undrar varför jag lägger till ett faktiskt så beror det på att det har varit långt i från självklart med ”bra” alla jular. Nu röker jag en cigg i natten och njuter av vackert sovande nöjda barn.

Nya liv på Skånegatan 61: Marsvinen Kakan och Tårtan. Ja, och så eventuella av grannar införskaffade djur och barn då, men det vet jag ingenting om…

är ett värdelöst ställe att gömma julklapparna i. Att man aldrig fattar det utan bara fortsätter att trycka in sina oinslagda grejer där och på fullt allvar bli förvånad när något barn kommer ut med en BR-påse och ba: va e re häääääär?????