Bara bra kvinnosamtal. Vänner är ta mig fan livet. Tänk att vi människor har vänner, det är så vackert tycker jag. Inget samhällsnyttigt i det liksom, inget mammon, inget egocentriskt närigt. Bara kärlek. Bara omsorg och styrka och hopp och lycka. 

I kväll har jag också konstaterat följande:

– Lulu Carter skulle aldrig, någonsin få göra om mitt hem. Vi skulle aldrig kunna bli sambos. Jag är och tycker om allt som Lulu Carter inte förmedlar. 

– Jag skiter i min träning. Min träning har prio längst ner på listan. Men det grämer mig. Jag vill ju vara fit liksom. 

Måndagar är stalldagar nämligen. Och, ni som läser här, vet ju att jag blir lycklig av pussa en mule, mocka en box och kratsa hovar. Lycklig också av att vara med min nioåring själv. Vi äter på the golden M, drar till stallet, kommer hem helt färdiga med iskalla fingrar och badar hett, dricker te och avslutar med Hollywoodfruar. Finfint. 

Har softat mig igenom helgen. Inga andra åtaganden än en trevlig glöggsammankomst hos min söta vän Margita i Söndags. Hon sa det så bra själv: ”Den gemensamma nämnaren för min samlade vänkrets är att ALLA är väldigt snälla”. Och det hade hon förbaskat rätt i. Med snälla människor blir man snäll, trygg och lugn själv. Så trots att jag inte kände många, så hade jag och kidsen en magisk eftermiddag/kväll. Mys.

Nu ska jag packa i hop mig och mina grejer och dra ut till Dieselverkstaden för en intervju med Agneta Sjödin. Spännande…

Dagens bedrift: Efter dagislämning sov jag mellan tio och 14.30. Sömn ljuva, underbara sömn. Det kallar jag belöning för torsdagens slit. Gå in oläs min kolumn om niqab här på Aftonbladet , surfa sen vidare till www.mama.nu o läs min fredagskrönika om overallhelvetet. Nu kollar jag Vuxna människor. Så där va…

ALLT utom risalamaltan var fanfuckingtastic på Kungsholmens julbord. Efter en dag i det jagade djurets tecken avnjuter jag nu vuxen samvaro med kollegor. Vi sköter oss. Lagom snaps. Lagom och fint och trevligt. Jag ser ljuset när jag får umgås med vuxna människor som inte vägrar att ta på sig vantarna, vägrar intag av viss mat, skriker JAAAAG VIIIIILLLL HAAAA MEEER, när dagens chokladkalenderlucka är öppnad o uppäten!

Dee Snider. Vilken man. Vilket hår. Vilken morgontoilette!

Visst blir man glad av den här bilden. Visst blir man glad av Dee Snider. Oj, vad vi älskade den här videon när den kom, vilken jävla dramaturgi för ett lite gäng upproriska barn. Kan Dee så kan vi. Det finns hopp om livet liksom. 

Jag gillar honom. Jag gillar hans böcker. I´m a sucker for history. Dessutom bodde vi granne med hans syster under hela min uppväxt, så hela familjen Lindqvist ligger mig varmt om hjärtat. 

Men, jag kan inte sluta tänka på att han for ut så förbannat mot den där kungaboken, ni vet den däringa skandalboken där Henemark outas som kungens älskarinna. Herman gick bananas och tyckte att det var ”vidrigt och äckligt ”att ”Den ofrivilliga monarken” ens fick ges ut.

Det jag inte förstår är att Herman tycker att det är helt rätt att skriva 300 sidor om Madame Pompadour, Ludvig XV älskarinna. En smaskig, sexig story om den franske kungens mätress, som lämnar föga snusk åt fantasin. Ok, det här hände för 250 år sedan, men poängen är att Herman skriver i boken att det franska folket mycket väl visste om att Ludvig XV levde i synd och den katolska kyrkan förbjöd honom att delta nattvarden, vilket får lov att ses som ett mäktigt och mycket officiellt statement på den tiden. Det skvallrades alltså friskt även på 1700-talet. Jag tycker att det ligger någon slags dubbelmoral i Lindqvist extrema försvar av Carl Gustavs privatliv. Eller? 

Sånt sitter jag och tänker på medan kylan intar Stockholm.

och det gnälls ofantligt i mitt hem. Kan inte ägna mig åt annat än att vara den ömsinta, barmhärtiga just nu. 

Men snart får alla bli friska så att vi kan rumla runt i snön med sweet Ninna:

Älsklingen med mamma. Ninna utan täcke.

Och tillsammans med sin älskade kastrat Valentino:

För er som vill prova att rida western, boka en lektion på Okna Ranch i Tysberga, inte långt från Nyköping. Ni kommer inte att ångra er. Även ni som rider engelsk borde prova. Jag skolade om mig för tre år sedan på allvar, och stannar på den här sidan staketet. Främst för att snobberiet och dutteliduttet i princip inte existerar, och för att synen på hästarna är så mycket trevligare. Och naturligtvis för att jag gillar action. Vem vill inte rida in i en flock ungtjurar och leva rövare??? Och vem vill inte känna sig som Ennis del Mar på Brokeback Mountain?? 

Jag vill också be alla er som blivit upprörda över mitt Carrie-hat och som fått för er att jag tycker att alla kvinnor måste vilja ha barn för att vara normala, att läsa texten en gång  till. Det jag skriver är att jag inte skulle stå ut en sekund ENSAM med den kvinnan. Det är helt fine för mig att inte vara sugen på kids. Men, jag tycker synd om Big. Och ni som har sett tvåan vet ju att Big börjar tröttna på det cosmopolitansippande skelettet. Han vill fly genom tv´n.  Om Big åtminstone fick ett par ungar att ägna sig åt under sin livstidsdom som mr Carrie Bradshaw. Alternativt skilsmässa då förstås. Och det blir det garanterat i 3:an. 

Jag friskare, Lo sjukare. Ett skämt börjar det likna. Sjukfrekvensen i detta hem alltså.