Har äntligen hittat Charlotte Perrelli på artisthotellet. Jag smet emellan och tog de här bilderna innan min kollega Helena Trus skulle intervjua henne. Och fantastiska Charlotte vet hur man klär sig för en intervju. Alltid med det där lilla extra!

Som alltid på veckans garanterat högsta klackar, dessutom!

Nu har jag fått Svenska Spels rykande färska odds efter uppspelningen av låtarna. Danny drämmer till med bara 1,18 gånger pengarna. Sen ligger Dynazty snäppet lägre än Lotta och Christer. Spännande!

Charlotte Perrelli 3,15
OPA! 90,00
Dynazty 2,07
Lotta Engberg &Christer Sjögren 2,50
Hanna Lindblad 36,00
Axel Algmark 36,00
Lisa Miskovsky 4,40
Danny 1,18

Jaha det var det. Nu ska jag kolla vad Markus Larsson tycker. Håll utkik efter vårt tv-inslag senare ikväll.

På andra lyssningen hörs Charlottes refräng tydligare. Det är inte Take me to your heaven och det är ingen Hero. Det är mer ett club-beat med gitarrer som kryddats med tydliga ABBA-referenser. Det här komemr funka på dansgolven, men frågan är om Charlottes The Girl kan klå Danny och Lotta & Christer?

Andra uppspelningen av Opa! får pressrummet att skruva på sig. De stavar upp varenda ord så det låter som ett stammande staccato. Så kommer ett ooooande. Och ordet skit återkommer gång på gång. Det är faktiskt inget snyggt ord att sjunga.

Dynaztys Land of broken dreams kommer inte med nåt nytt. Det är också bandets styrka. En stark sångare levererar en effektiv schalgerrefräng med sköna hårdrocksriff, precis som all 80-talshårdrock lät. Gitarrsolo? Jajamensan.

Lotta Engberg och Christer Sjögren har tagit Hanson, Carson och Malmqvists C’est la vie och – inte gjort någonting alls egentligen. Det här är Lasse Holms comeback till festivalen som låtskrivare tillsammans med Dille och han vet fortfarande hur man skriver en klassisk slagdänga. För det är vad det är. Livsfarligt för att Lottas och Christers fans äntligen får något att rösta på i festivalen i år. Med Carolas Främling-slut på det.

Jag gillar Hanna Lindblads Goosebumbs och här kan vi räkna med ett snyggt nummer, minns förra gången hon var med. Men den här glada lättpopen kommer nog drunka i Dannys glädjespridare trots en effektiv refrängen som inte så lite påminner om Linda Sundblads Lucky you från förra året. Men så har ju Linda också varit med och skrivit den här.

Axel Algmark har fått in textraden ”som om natten var skriven utav Plura” och rimmar det på lurad i sin Håkan Hellström-ripoff med inbyggt handklappsmoment och en schlagerhöjning i sista refrängen.

Lisa Miskovskys snygga Dido-låt är suggestiv. Jag gissar att musikkännare kommer skriva om att det här är tävlingslåten med högst kvalitet, men sånt vet ju jag ingenting om, jag är ju bara en glad amatör. Radiostationerna lär stå på kö för att få spela den här midtempo-balladen som kommer hålla oss alla sällskap på Lugna Favoriter i sommar. (Tro mig, jag har jobbat där).

Så får Danny avsluta med ett glädjepiller och öppningsraderna ”I’m feeling great, I´m feeling awesome”. Där Erik Saade förra året lånade från en mängd klassiska schlagers och Lili & Susies Oh mama så är Dannys lån betydligt nyare. Tänk Chris Brown i en mash up med Avicii och Swedish House Mafia. Tänk fotbollsarena! Och så klart med ett coolt dancebreak i mitten.

Nu får vi höra alla låtar igen. Jag skriver ett samlat blogginlägg om dem så kommer det ut så snart vi fått höra allt.

Dannys Amazing är glädje rakt igenom på ett helt annat sätt än In the clubs hårdhårda beat.

Men det är också tydliga referenser till både Avicii och Swedish House Mafia. Igenkänning funkar ju i festivalen och om Danny får fram den smittande glädjen på scenen kan det här bli livsfarligt.

Väldigt mycekt Chris Brown också får man nog säga.

Lisa Miskovskys Why start a fire är väldigt långt från Melodifestival. Det här är inte anpassat för tävlingen utan låter istället en hel del Dido.

Det här känns som en blivande radiohit, men eftersom den inte anpassat sig för schalger-formatet kan den kräva några lyssningar för att växa till sig. Det kan göra det svårt på lördag.

Jag tänker också på Mike Oldfields och Maggie Reilleys Moonlight Shadow när jag hör den här låten, kanske främst för att Lisa i sina falsetter påminner om Reilley.

Axel Algmark gör Håkan Hellström rakt av. La la la la kyss mig sjunger han och det är som att Chrster Björkman tog in en reserv när Håkan tackade nej för hundrade gången.

Men det innebär inte att det här är dåligt. Håkan är ju urcharmig. Och det kan ju Axel också vara på scenen.

Att han dessutom sjunger om Plura visar ju redan på charm. Exakt vad han sjöng ska jag försöka höra när vi får höra låten igen.

Hanna Lindblad har skrivit sin Goosebumps tillsammans med Linda Sundblad och Tony Nilsson. Den ger samma känsla som Linda Sundblads låt gjorde förra året. Gläjde i en Flashdancig refräng som doftar lätt 80-tal.

Ett coolt hjärtslags-break innan Hanna tar i en refräng igen. Jag hade så klart gärna haft en tonartshöjning där, men det hade nog itne hjälpt. Hanna komemr få det svårt trots att det här är en glad poplåt som jag gillar.