Lotta och Christer sjunger Don’t let me know i en av de mest traditionella schlagers vi hört i den här tävlingen på väldigt länge.

Det här är mossigt ut i fingerspetsarna, men så charmigt så det är omöjligt att räkna bort. Produktionen skulle lika gärna kunna ha gjorts 1989, men det höjer egentligen bara låten.

Att Christer inte kan uttala engelskan gör inte heller nåt. Det låter tysk schtomp-schlager och kryddas med kastanjetter och påminner i vissa strofer om C’est la vie som tanterna Hanson, Carson och Malmqvist sjöng för några år sedan i festivalen.

Till och med ett stomp, stomp, stomp-slut som får repssen att skratta.

Dynazty gör precis som väntat en rockrökare med 80-talet som enda förebild. En rejält effektiv schlagerrefräng pyntad med distade gitarrer och hårda trummor.

Livsfarligt på lördag. Rockpubliken älskar att rösta det här vidare, lex The Poodles och HEAT.

G:son som skrivit låten vet hurman gifter ihop Melodifestivalen med rätt genre och det här är precis vad man kan tänka sig. Snoreffektivt, kanske billigt, men absolut omöjligt att räkna bort. Lägg till det ett gäng långhåriga killar som lär headbanga tills de får huvudvärk och en sångare som kommer få ta i från tårna på scenen på lördag.

”Tittar dit och tittar på vad skit” börjar Opa!:s Allting blir bra igen. Det här är etno med balalajka och banjo, arabisk musik och balkan-toner, men humorn i Andra Generationens båda tävlingsbidrag saknas.

Det här känns lite deppigt, trots titeln.

Delar av Charlotte Perrellis låt läckte ut på nätet tidigare i veckan och de av er som hört det vet att det första man tänker på är ABBA och Mamma Mia! och Money money money.

Men det här är inte lika glatt som Abba är. Och refrängen är absolut inte så direkt som Charlottes tidigare låtar. Soundet är betydligt skramligare och där drunknar ganska mycket av låten förutom de uppenbara ABBA-referenserna i synth-plinket.

Men schlagerfansen kommer älska höjningen som det nästan varit brist på i årets festival. Tonartshöjningar ger mig ett litet leende. Och det dunkande slutet är gjort för ett snyggt Charlotte-poserande.

Spännande det här.

Det har snackats om Danny sen tidigt i höstas. Men sen får vi inte glömma vare sig Charlotte Perrelli eller Lotta och Christer. Klockan 18 får vi i pressen höra låtarna för första gången. Häng med här i bloggen så lovar jag att uppdatera er med allt som är värt att veta om hur det låter vid en första uppspelning.

Sarah Dawn Finer hostar och avstår från att kramas när hon kommer till hotellet.

Jag frågar om hon fått det Gina hade förra veckan, när hon twittrade om att hon fått halsfluss och mådde piss.

– Åh nej. Skriv inte att jag är dödssjuk nu, blir svaret.

Det har jag ju inte gjort. Jag skrev bara om Ginas halsfluss förra veckan och att jag hoppades att hon ändå skulle kunna genomföra sångnumren ordentligt, med tanke på hur hon hostade under sista genrepet.

– Vi är alla lite sjuka, men vi kommer kunna genomföra allt vi ska på lördag, fortsätter Sarah.

– Jag är inte i närheten av så sjuk som jag har varit i den här tävlingen.

(Minns Movin on-året i Andra Chansen då Sarah ställde in första genrepet inför publik för att kurera sig).

Nu har Sarah Dawn Finer och Helena Bergström dykt upp. Med sig hade de också Gina Dirawis bagage, men hon åkte vidare ut till arenan direkt verkar det som.

Kolla in Sarahs Uggs. De är blingade.

– Bling-Uggs, säger Sarah.

 Hanna Lindblad har matchat knapparna på sin snygga röda kappa – med sina silvernaglar. Bling passar bra när det är Melodifestival.

Nu har äntligen Lisa Miskovsky kommit till Malmö efter flygstrulet. Eller som hennes presskontakt säger med ett leende:

– Plupp på fjället är nu i stan!

Lisa bara skrattar innan hon tar hissen upp till sitt hotellrum.