– Men vem är det som ligger och trycker lite tillplattad under trumsetet? undrar Hence von Z och drar fram en bild i storformat.

Stackars Rennie Mirro kommer få leva med att bli retad med för den här bilden. Förra året hade de rotat fram en bild så han kallades för Bagdad Bob av halva produktionen.

– Den är i naturlig storlek också, säger Zweigbergk lite stolt.

Han verkar lite sladdrig, den där papp-Rennie. Inte som våra stolta papp-Björn och papp-Dolph om ni minns för några år sedan. De kunde stå på egna ben. Det kan inte papp-Rennie.

Det oreanga ljuset på scenen är riktigt snyggt i Ulriks nummer. Det sträcker sig över led-skärmarna i fonden och även upp i linjer i scentaket ovanför honom.

Numret går från litet till stort till litet till stort igen. Det här är väldigt säkert redan från början.

Efter första genomsjungningen är Anders Johansson på scenen och går igenom med Ulrik vad han ska tänka på.

Ulriks nummer börjar väldigt litet och mörkt på scenen. Han själv med munspel och gitarr under versen. Så när refrängen dundrar igång blixtrar också ljuset till och ett trumset – av två – blir synligt.

Det låter bra redan första repet och numret kommer bvara enkelt, men effektivt när allting sitter, det är jag övertygad om.

Dags för första repetition. Ulrik Munther är redan inne i arenan och pratar med sin manager Anders Johansson på catwalken.

– Så där, lite innan utsatt tid. Det är så vi jobbar, säger Henric von Zweigbergk och sätter igång repet.

Svenska Spel som är med under genomlyssningen av låtarna sätter lägst odds på Ulrik Munther och Timoteij. Det förvånar mig lite faktiskt. Ska bli verkligt spännade att se alla repetitioner i morgon och se om de ändrar något då.

TOPP 2
Ulrik Munther 1,68
Top Cats 4,00
Sonja Aldén 2,33
Andreas Lundstedt 9,00
Timoteij 1,70
David Lindgren 6,10
Mimi Oh 25,00
Thomas Di Leva 6,00

Här är oddsen över vem som kommer sist, enligt Svenska Spel:

SIST

Ulrik Munther 45,00
Top Cats 7,30
Sonja Aldén 18,00
Andreas Lundstedt 3,50
Timoteij 43,00
David Lindgren 4,75
Mimi Oh 2,03
Thomas Di Leva 4,75

Förra veckans superhjälte Rennie Mirro dök precis upp i hotellreceptionen i träningskläder.

Det gäller att hålla formen så klart om man ska kunna avbryta knytnävsfajter varje vecka.

Eller är det bara myskläder, Rennie?

Ulrik Munthers Soldiers kommer få tjejrösterna den här veckan utan tvekan. Han är charmig och sjunger bra och gitarrplinkandet på scenen lär bli snyggt. Refrängen är effektiv, men versen är riktigt blek.

Top Cats kommer få röster från hela Sverige om de lyckas leverera sin något förutsägbara Baby Doll. Den har ju alla ingredienser som rockabilly-älskarna gillar. Och de är inte så få. Baby doll, need some rock n’ roll. Baby doll doll doll, rock ’n roll, roll, roll. Ni fattar eller hur?

Frågan är hur det ska gå för Sonja i det här startfältet. Hennes megaballad av Bobby Ljunggren kan få svårt att hävda sig. Det är känslan under början av andra genomlyssningen. Men den växer och sväller under hela låten, så där som klassiska Eurovision- och schlagerballader gör. Vi kan nog räkna med tungrök och fläktar som kommer välla fram precis som Sonjas låt.

Andreas Lundstedts Aldrig aldrig är en cool produktion, som kan få en riktigt skön danceremix, men det här kommer få svårt att hävda sig i den här veckans startfält. Större chans för en radiohit med den här Erik Gadd-snygga produktionen med Coldplayvibbar.

Timoteij inleder – så klart – med snabba stråkar. Den här låten är skriven av Sarek-gänget och det hörs. Det är svensketno med pop och trummaskiner.

Jag gillar David Lindgrens refräng. I två och en halv minut. Men sen blir det för mycket. Jag kommer flyga upp på dansgolvet varje gång den spelas i sommar, men sen lär jag gå av innan den är slut. Versen? Fanns den?

Mimi Oh lär tyvärr inte få så många som utbrister Oh! på lördag. Det här drunknar i Lindgrens och Lundstedts låtar. Känns som de kommer döda varandra tyvärr. Kanske även Timoteij i det.

Di Levas Ge aldrig upp bryter av efter fyra låtar med olika typer av popkomp, club och dance-låtar. Men ajg skulle vilja att den växte mer i låten. Att den började mindre och slutade större på nåt sätt. Men woohooandet är effektivt.

Mitt inlägg om Di Leva tycks ha försvunnit i schlagerrymden. Han är ett refränggeni, men det här håller inte riktigt samma klass som Dansa din jävul och Vi har bara varandra. Men ett woohooande landar väldigt swnyggt efter refrängen som en brygga till versen.

Nu får vi höra alla låtar en andra gång. Jag skriver en rad om alla låtar i ett samlat blogginlägg som kommer när vi hört alla.