Mimi Oh låter lite Veronica Maggio i sin ”Det går för långsamt”, och det här låter inte alls lika mycket 80-tal som jag förväntat mig av hennes tidigare singlar.

Det bubblar och plinkar och ploppar i produktionen lite som en 80-talssynth, men inte mer.

Gladpop på svenska, men lite anonymt. Alltså det är trallvänligt och så, men det händer inget.

David Lindgrens Shout it out är en dancelåt med den mest effektiva refrängen hittills. Tyvärr tror jag inte att det räcker om han inte levererar en show på lördag som blåser Ulrik Munther av scenen.

Refrängen är en lika anonym transportsträcka vid första lyssningen som refrängen får mig att vilja hoppa och skrika på ett dansgolv och sjunga med i varje ord. Kommer funka hur bra som helst på charterbarer och Gotland och Öland hela sommaren.

Men på lördag? Svårt, väldigt svårt?

Och nu börjar jag redan tröttna lite på ”When we shout it shout it out” och då har det bara gått knappt tre minuter.

Timoteij däremot gör precis det ni förväntar er. Svensk etnopop med discorytmer.

”I ett virvlande stormande hav” följs av ”trots alla löften du gav”. Det blir en karbonkopia på Kom, i lite högre tempo. Och det har ju visat sig förut att en kvinnlig version av Nordman med fyra snygga tjejer är oerhört gångbart i den här tävlingen.

Påminner också lite om Ruslanas Wild Dances på sina håll.

Andreas Lundstedt gör definitivt inte vad du trodde att han skulle göra. Det här är långt från Alcazar-disco och mycket närmare intelligent Orup-pop. Tyvärr utan ”Det gör ont”-schvunget, men det här är riktigt snyggt tycker jag.
Aldrig Aldrig är väldigt svårplacerad eftersom man inte hört Andreas göra det här förut, men jag gillar det inklusive falsettpartierna.

Sonja Aldén gör en ballad på svenska som öppnar med texten Ett steg i sänder.

Genom låten pulserar ett hjärtslag i bakgrunden. Refrängen är inte lika direkt som hennes förra låt, men byggs upp snyggt och låten växer från början till slut. En solklar svensktoppsetta som hela tiden blir maffigare och maffigare, precis som en bra Eurovisionballad ska vara.

I din himmel är på gränsen till smörigt disney-pekoral, men bara på gränsen och håller sig på rätt sida vid en första lyssning.

Top Cats gör exakt det man kan förvänta sig. Det här är rockabilly efter formulär 1A. Lika delar Elvis, Brolle och Playtones som går att dansa snabb bugg till. Oh oh baby doll.

Och man lyckas dessutom få in ett Don’t be cruel i andra versen. Inte min kopp te, men oerhört effektivt och definitivt en skrällkandidat till finalplats på lördag, lex Playtones.

Baby Doll doll doll, rock n’ roll roll roll. Enkelt så man fnissar åt det i pressrummet.

Ulrik Munthers Soldiers börjar med munspel och är gitarrpop i midtempo där refrängen är ganska anonym uppbyggnad till en refräng som smäller igång till lätttrallande Soldiers, you and I we’re soliders.

Lite dystert i tonen kanske, men allt det som Jimmy Jansson hade velat leverera när han tävlat, men som han inte riktigt lyckats med.

Mycket trummor och bas i refrängen, men det händer inte lika mycket i låten som jag hade velat. Den avslutas med Ulrik ensam till gitarrplink.

Spännande!

Klockan 18 får vi äntligen höra veckans låtr. Häng med i bloggen så lovar jag att uppdatera så snabbt jag bara hinner.

Nu har Thomas Di Leva fått på sig en kaftan. Artisterna gör ju en hel del intervjuer nu på onsdagen och då är det plåtningar också så då funkar det inte med myskläderna som han hade på tåget så klart.