Men det var inte det sista jag såg av Anis.

Redan 12:40 träffade jag honom igen på centralstationen. Vi skulle med samma tåg.

Ett tåg som togs ur trafik och ställdes in och gick i konkurs och jag vet inte riktigt vad för kaos vi hamnade i.

Så det sista jag såg av honom var ett lite trött leende på perrongen medan jag och kollegorna jagade rätt på den hyrbil vi nu sitter i på väg mot Stockholm.

Hur det gick för Anis? Jag vet inte. Kanske står han kvar där än, ensam på tågperrongen.

Om ni ser honom där så ge honom en kram. Han kan behöva det.