Om jag tagit mig till Turin nu? Jajamensan! Jag kom precis i tid för att se slutet på en maltesisk presskonferens och så lite av San Marinos dito. Jippiee!

Men det är också som en tidsmaskin tillbaka till ett lite mer förvirrat och sämre uppstyrt Rotterdam. För här gäller mask på i presscentret och under presskonferenser. Även när man sitter ner och arbetar (det krävdes inte i Rotterdam).

För att hämta ut ackrediteringen krävdes ett antigen-test hemifrån, som för min del aldrig kontrollerades, och sen direkt vidare till testning på plats. Sen ska vi testas var 72:a timme här.

Men till skillnad från i Rotterdam så förväntas man inte vänta på sitt testresultat. Istället kan man tulta iväg in i presscentret och om man skulle visa sig ha covid så kommer de och hämtar en. Typ.

För då krävs isolering i minst 7 dagar beroende på om man är vaccinerad eller inte.

Hur tänkte de där?

Där allt i Rotterdam var styrt av ens ackreditering måste jag här fylla i namn, telefonnummer, mejladress och så vidare för hand på en blankett, som sen räcks över till personal som i sin tur ska föra in det i ett datasystem innan jag kan testas.

Vid varje testning ska den proceduren upprepas.

Väldigt manuellt och tidsödande, speciellt om man som jag inte har en särskilt bra handstil. Vid nästa testning ska jag komma ihåg att använda blockbokstäver.

Och redan när man hämtade sin ackreditering försågs man med det nödvändigaste: 40 FFP2-masker, ytterligare ett 20-tal kirurgmasker och handsprit. Allt i en riktigt fin Eurovision-påse.

För i hela Italien gäller följande regler från och med första maj: mask på i offentliga transportmedel som tåg, buss och taxi. Och mask på vid offentliga inomhusevenemang, som teaterföreställningar, konserter, sporttävlingar. Eller Eurovision. Så räkna med att publiken ska ha mask på sig i sändningarna nästa vecka. Ska alltså. För det är lite si och så med att följa reglerna för maskbärande, är i alla fall mitt första intryck.

Och i presscentret fick man sen en tygpåse fylld med massa turistbroschyrer, ett anteckningsblock, en ovässad blyertspenna (tror ajg att det är) och en nyckelring från något företag. Man fick också lite malet kaffe, som jag väl får ta med hem till någon som har en kaffebryggare, och en vattenflaska.

Tjohopp! I morgon repar Cornelia sin andra gång på scenen, och första gången som pressen får följa det. Jag kommer givetvis vara på plats och blogga om hur det ser ut och låter. Så häng med i bloggen för uppdateringar om allt möjligt Eurovision-relaterat så klart!