Finlands The Rasmus öppnar och jag gillar faktiskt deras Jezebel, men hela öppningen är som hämtad från en skräckfilm, när sångaren ser ut att vilja var Pennywise med en gul ballong.

Ikväll tycker jag att energin är lite loj, om jag ska vara ärlig. Jag saknar tryck i sången ordentligt. Slutet lyfter mer, men de första minuterna känns lätt avslagna.