Slovenien nu, och här kommer massor av flickhjärtan att krossas när landets största pojkband visar hur artisteri ska se ut på Eurovision-scenen efter massor av taffliga insatser.

Att de delar ut kondomer som merchendise säger en hel del.

Sångaren Bojan lägger gärna mycket tid på att flirta med kvinnliga fans och konkurrerande artister, men levererar också otroligt snyggt på scenen. De har verkligen inget att skämmas för.

Även Polens Blanka har sig själv på skärmen bakom sig. Den här trenden borde någon i produktionsteamet ha satt stopp för.

Det här är loj partypop med massor av omotiverad pyro genom låten.

Numret är otroligt rörigt i tv-kamerorna, dansarna flänger runt och jobbar stenhårt medan Blanka mest traskar runt och känns lite lätt uttråkad ut.

Men sången känns säkrare än i den polska uttagningen. I kulissen står svenska låtskrivaren Maria Broberg och körar, och dubbar Blankas sång. Det har gett resultat.

Nu har vi dansken som kan sjunga. Eller i alla fall lite bättre än Reiley. För Greklands artist Victor Vernicos är halvdansk, hanlvgrek och uppvuxen i Danmark om jag förstått rätt.

Oj, där verkar det som att han kom av sig och liksom blev arg på sig själv prcis i början.

Han fick ur sig ett ljud typ som:

– Oow.

Och vad är det med att alla artister ska börja sittandes och liggandes på scengolvet?

Och ha bilder på sig själv på skärmen bakom sig?

Även Victor har lite mer energi än vad låten faktiskt är gjord för.

Islands Diljan är lite lätt övertaggad på scenen nu under repet. Hon är superhärlig med massor av energi när man träffar henne, men i den här låten så blir det lite på gränsen till för käckt.

Det är liksom inte en sån låt.

Cyperns Andrew Lambrou sjunger barfota.

Hans låt Break a broken heart är svenskskriven, Jimmy Jansson och Jimmy ”Joker” Thörnfeldt har båda varit med på den.

Andrew sjunger säkert, och är ju dessutom fantastiskt snygg på scenen, i en tydlig låt, så han lär inte ha något problem att ta sig vidare till final.

Belgiens Gustaphe har semifinalens sstörsta hatt och tydligen klätt som i rosa och vitt som en hommage till Sandra Kim, som vann Eurovision 1986 klädd i samma färger.

Det här är funkig mammadisco med 90-talssound och han sjunger säkert.

Estlands Alika bjuder på mer fejktspelande, vid en flygel i öppningen av sitt nummer.

Jag tycker att den här låten är urtråkig, den berör mig ingenstans. Men hon sjunger väldigt bra och det lär räcka för att ta henne vidare.

Rumäniens Theodor Andrei kör första minuten ackustiskt på scenen, eller fejkackustiskt eftersom man inte använder liveinstrument i Eurovision.

Sen sparkar låten igång ordentligt.

Han håller i alla fall tonen, till skillnad från Danmark, men det ylande partiet i slutet av låten får mig att hoppa till. Det är så märkligt och man undrar om han har ont nånstans.

Och han kanske skulle ta och putsa gitarren lite från alla kladdiga fingrar?

Och där kom det in en kvinna i guldglittrig catsuit också. Jahopp.

Scenteknikerna rullar ut Danmarks hjärtan och in Armenien ramp som arbetar extra som skärm där det projiceras massa färger under numret.

Efter dansk falsksång kan nog Brunette räkna sig som solklart vidare.

Det är ett snyggt och suggestivt nummer.

Alltså Danmarks Reiley kan göra årets absolut sämsta repetition sångmässigt.

Det låter så illa att man känner en kollektiv skam. Jag tror inte att han tar en enda ton.

Och där dök det upp en tv-fotograf på scenen i flera sekunder också. Låter det så här illa i morgon kväll så måste han vara helt chanslös.