Oj vad märkligt där i Armenien, i ett tv-klipp måste de ha använt bilder från en repetition för det var helt tomt i publiken och så plötsligt så var alla där igen.

Jättemärkligt. Om det skulle vara en effekt av nåt slag så förstår jag inte den.

Visserligen heter låten ”Walking out”, men om det skulle hänga ihop som nån effekt så var det högst otydligt.

Armeniens Srbuk är stabil i sitt wailande. Hon slutar aldrig alltså.

Armenien är först ut. Srbuk har bra energi, men jag tar inte riktigt till mig av det och i slutet blir det så mycket skrikwailande medan pyroteknikerna bränner av så mycket eld de bara kan.

Det är ingen öppningsakt i första semin. Så vi går nästan direkt in på första artisten, Armeniens Srbuk och låten Walking out.

Det är väldigt mycket fokus på att waila och briljera med sångrösten på ett sånt där självgott musikersätt som sällan gör att låten går igenom rutan tyvärr.

Tog kisspaus under Armenien så hann inte se hur det gick för honom… Borde ha väntat till Schweiz. Det är ju låten som jag verkligen inte är förtjust i under den här semin.

Armeniens Sevak Khanagyan är omgiven av nån slags stonehenge i en cirkel kring sig och scenen är fylld med rök.

Jag slås av hur bra jag tycker att det här är när han gör det. Men hur jag direkt efteråt fullständigt har glömt bort det. Han sjunger bra. Det borde räcka till final.

Armeniens Sevak Khanagyan är ensam på scenen i sin molliga rocklåt. Han gör ett starkt rep och sjunger väldigt bra.

EBU tycks inte tycka att det är något som helst problem att Azerbajdzjan och Armenien år efter år rankar varandras låtar lägst i Eurovision.

Och att döma av deras svar på mina frågor om den azeriska juryns behandling av Cyperns bidrag i år, som sjöngs av artisten Hovig som har en armenisk pappa, så ser EBU inga problem med att den azeriska juryn tycks påverkas även av detta.

Åtminstone inte om man ska tolka det officiella uttalande som jag fått från en Eurovison-talesperson:

”Eurovison song contests vinnare utses genom telefonröster och jurygrupper (bestående av personer som arbetar inom musikindustrin), som båda har 50 procent del i resultatet.

Varje jurymedlem skriver under en bekräftelse på att de ska bedöma låtarna oberoende, baserat på ett antal kriterier, så som sången, texten, framträdandet och hit-potentialen.

De förstår att deras bedömning också ska exkludera personliga synpunkter för eller emot en artists personliga bakgrund. Vi förväntar oss av dem att respektera dessa regler, och är tillfredsställda med att de gör det, för att hålla tävlingen fri från (geo-) politiska influenser.”

Dock inget svar på om Cyperns delegation har lämnat in någon protest.

Men ska man tolka vad EBU säger här är att de inte vill se något problem i röstningen. De fortsätter att ducka helt enkelt.

This year – again –  I found the Armenian and Azeri jury votes somewhat troubling. And especially the Azeri jury’s treatment of the Cypriot singer Hovig, who is born in Cyprus, but has an Armenian father. Looking at the Azeri jury’s ranking this fact seems to have influenced the Azeri jury a great deal.

These are the questions I emailed to the Eurovision press-guys:

Azerbajdzjans och Armeniens avsky mot varandra framgår som vanligt tydligt när EBU släpper de deltajerade röstningssiffrorna.

Samtliga jurymedlemmar i respektive land rankade ärkefienden sist både i seminfinalen och i finalen.

Att EBU godkänner det här som ett ”valid result”, ett giltigt röstningsresultat, är anmärkningsvärt. Speciellt som vi har sett det återkommande och systematiskt ända sedan jurygrupperna återinfördes och EBU började särredovisa resultaten och jurymedlemmarnas poängsättning.

Men i år tycks även Cypern ha drabbats av osämjan mellan Azerbajdzjan och Armenien. Cyperns låt ”Gravity” är skriven av svenska Thomas G:son. Artisten Hovig är född i huvudstaden Nicosia, men hans pappa är armenier.

Och när man granskar de azeriska jurymedlemmarna tycks detta (Inte G:son alltså, men Hovigs pappa) ha haft en tydlig påverkan. För i semifinalen rankar den azeriska juryn Armenien i den absoluta botten, men näst sämst är Cypern, det är alla i juryn eniga om.

Även i finalen blir Cyperns låt rankad näst sist av den azeriska juryn, även om jurymedlemmarna i sin individuella rankning är lite mer varierad där.

Att Armenien och Azerbajdzjan ligger i luven på varandra är kanske en sak, om även irriterande. Men när deras konflikt också drabbar tredje part blir jag förbannad.

Jag har hört av mig till EBU med frågor om hur de motiverar att det systematiska bottenplacerandet av varandra kan fortsätta att räknas som ett ”valid result”. Jag har också frågat om det samma när det gäller Azerbajdzjans poängsättning av Cypern. Dessutom har jag frågat om de hört något från den cypriotiska delegationen och om de har lämnat in en protest.

BAKGRUND – Armenien och Azerbajdzjan:

Azerbajdzjan och Armenien ligger i väpnad konflikt över Nagorno-Karabach, ett område i Azerbajdzjan där invånarna till största delen är armenier.

Osämjan mellan de två länderna har synts tydligt i Eurovision ända sedan 2008, när Azerbajdzjan ställde upp för första gången. Armenien debuterade 2006.

När Azerbajdzjan arrangerade Eurovision 2012 hoppade Armenien av tävlingen med motiveringen att deras säkerhet inte kunde garanteras i landet. I Baku stängde också den lokala arrangören av alla officiella Eurovision-DJ:s av från den nattklubben Euroclub efter att en av dem spelade en armenisk Eurovision-låt.

Minst ett år har också personer i Azerbajdzjan som telefonröstat på Armenien i Eurovision tagits in på polisförhör, misstänkta för opatriotiskt beteende.

När den armeniska artisten Iveta Mukuchyan tog sig vidare till final i Eurovision i Stockholm 2016 viftade hon med Nagorno-Karabach-flaggan i greenroom. EBU riktade skarp kritik mot Armeniens delegation efter tilltaget.