Storbritanniens Lucie Jones sjunger inuti ett ostron. För det kan man ju också göra.
Faktiskt ett ganska smart sätt att göra scenen mindre.
Och när hon lyfter på armarna avslöjar hon tatueringen: ”I and Love and You”.
Ett av Storbritanniens bättre bidrag på senare år. Stagingen är snygg oc enkel och Lucie gör bra ifrån sig.
I sista genomsjungningen får vi se det tyska pyrot. Det är så kraftigt att hela arenan fylls med rök.
Nej, alltså, vi pratar inte Lordi-nivå på pyrotekniken, men det blir rejält med rök i hela taket i alla fall.
Tyska Levina sjunger urtrista Perfect life i, på riktigt, 50 nyanser av grått.
Hur man kan välja att göra en så tråkig låt. I så tråkiga färgskiftningar på scenen går över mitt huvud.
Känslan är att Tyskland satsar på att komma sist igen. Levina sjunger bra och är snygg. Men det räcker inte. Inte heller att hon gör delar av numret liggande på scengolvet, elelr att hon framträder barfota.
Jag tror inte något kan rädda den här låten och Tyskland ska vara glada för att de betalar så mycket pengar till EBU att de är garanterade en finalplats. Annars skulle de ha åkt ut i sin semi.
Men en liten charmig detalj är ju att Spaniens ena körkille har låtens titel på sin axelrem.
Och en smiley intatuerad på överarmen.
I Spanien blev fansen rasande över vinnarlåten. Två låtar hamnade på samma poäng, men till skillnad från om det skulle hända i Sverige så sa de spanska reglerna att juryns favorit var den rättmätiga vinnaren.
Om två låtar skulle hamna på samma poäng i Sverige så vinner den som fått högst poäng av folket.
Manel Navarro vill vara lite härligt somrig med isn Do it for your lover med surfbrädor i grafiken och Hawaii-skjorta som outfit.
Visst är han söt och gullig, men tyvärr blir det här för blekt för att man ska engagera sig. Det blir inte mer än en axelryckning.
När Italien repat klart tackar Henric von Zweigbergk alla på scenen.
– Thank you Francesco. Thank you united colours of Benetton.
Jag gillar hans vassa pikar som ofta går över huvudet på artister och fans.
Italiens Francesco Gabbani är årets absoluta storfavorit.
Och under hans andra repetition lever han upp till förväntningarna.
Jag skulle önska att han tog kamerorna lite mer, men Francesco har valt att fokusera på publiken, men det gör inte så mycket. För hans charm lyser igenom vid varje genomsjungning.
Och när gorillan dyker upp efter halva låten vaknar allt till liv ännu ett snäpp.
Det skulle kunna ses som en fånig gimmick. Men har faktiskt betydelse i den här låten, Occidentali’s Karma, som inspirerats av zoologen och etnologen Desmond Morris bok ”The naked ape”.
Och gorilladansen får verkligen igång Eurovision-fansen. De blir som tokiga.
Nu är jag på plats i presscentret igen. I dag repar värdlandet Ukraina och big 5.
Ukraina var först ut och med årets enda riktiga rena rocklåt borde de på pappret sticka ut. Men tyvärr är numret alldeles för tråkigt.
Låten Time hade en snygg nedräkning i digitala siffror på skärmarna i den nationella finalen, som räknade ner till låtens slut. Det är borta i Eurovision. Så trist. Nu är det bara ett stort huvud på scenen.
Såg ni det här förresten? Shotsen som heter Ruslana, Verka Serduchka, Ruslana. Och Tjernobyl.
Bara för att kunna erbjuda er en fullständig bild av livet här i Ukraina så såg jag till att ta lite ledigt från jobbandet igår kväll.
Och med livet som insats prova på en Tjernobyl-shot.
Allt bara för er skull så klart.
Ni förstår hur jag offrar mig för att ni bloggläsare ska få så mycket information som det bara går!
Givetvis var den här shoten självlysande grön. Skiktad i tre lager, med sambuca och sen möjligen grön chartreuse och jäger. Fy, säger jag bara!
Nej, jag drack inte alla tre på egen hand. Jag kunde ju bara inte vara ensam försökskanin. Anders och Micke var villigt med på tåget.
och nu har vi testat. Så nu behöver ingen någonsin testa igen.
Jag är glad att jag inte blev grönt självlysande på kuppen. Man var ju lite orolig att just det skulle kunna hända. Däremot fick jag – PÅ RIKTIGT – tårar i ögonen.
Ja, jag kanske är en lättviktare. Men hellre det är gravt överviktig. Även om jag känner mig lite viktig ibland…
Det var bra stämning på Euroclub i alla fall. Superskoj. Första låten som spelades när vi gick in var Robin Stjernbergs You och vi fick massor av härlig Eurovision.
Härliga Eurovision-sajten Wiwibloggs stod som värd för kvällen.
Jag hann till Euroclub i går också. Så roligt! Ryktet säger att lokalen byggdes som övernattnignslägenhet åt en numera avsatt president. Komplett med helikopterplatta.
Här är menyn i baren. Dela alla priser på tre så får ni en uppskattning av vad det kostar. Ett helrör vodka för typ 175 spänn. Inhemsk brandy för 135 kronor flaskan. Öl från 15 kronor.
Med såna här priser förstår jag om Eurovision-fans helst inte vill att Sverige ska vinna igen. För på vårt Euroclub gick ölen på omkring 50-60 kronor om jag inte minns fel. Och en G&T var minst tre gånger så dyr som här.