Oj, en spontan applåd i presscentret mitt i Pastora Solers framförande av Quédate conmigo. Hon har en mäktig röst och framför en riktigt klassisk Eurovision-ballad som Spanien inte har levererat sedan typ 70-talet känns det som.
Pastora leder pressens omröstning just nu. Mycket spännande kan det bli på lördag.
Turkiet kommer direkt efter Loreen och Can Bonomo tramsar sig igenom sin Love me back som vanligt. Inget för mig.
Programledaren som vann förra året, Ell, ställde sig under Loreens rep på den lilla scenen mitt framför alla pressfotografer inne i arenan.
Jag fick precis ett sms om att han typ förstörde alla bilder för de svenska fotograferna där inne.
Nu Sverige.
Även Loreen har skippat scenkläderna. Hon repar i en tunn svart klänning i stället. Sången sitter, men hon tar det lugnt och det känns som att hon missar några kameror.
Det är fortfarande svårt att höra vad hon sjunger i verserna och vid nåt tillfälle känns det som att hon kommer av sig och skrattar till in i kameran.
Men hennes rep är det första som faktiskt får applåder här inne i presscentret. Och vi fick faktiskt se hela genomkörningen.
Grekiska Eleftheria Eleftheriou repar i scenkläder och det vinner hon på under det här repet. Hennes leenden och blickar i kameran är vad som tagit henne vidare till final.
Som tur är finns en körsångerska i kulissen som tar de flesta av tonerna.
Danska Soluna sjunger knappt på sitt rep. Hon överlåter stora delar av verserna till kören och nynnar mest med. Det här är verkligen inget rep hon bryr sig om.
Men så är det ju också kvällens rep som juryn ska bedöma.
Rumäniens tidigare favorittippade Zaleilah känns nästan helt bortglömd och det har bara gått ett par dagar.
Mandinga sjunger sin glada Mandinga och den känns välplacerad efter Azerbajdzjans ballad, men ändå inget som lämnar några avtryck.
Men Azerbajdzjans rep fick vi så klart se hela. Då skulle ingen drömma om att stänga av eller strula med ljud eller bild.
För i hela…
When the Music Dies är en ganska trist ballad för övrigt. Inte toppstrid.
Plötsligt är det katastrofdåligt organiserat här i presscentret.
Det som funkat felfritt under tidigare dagar med att följa repen på storbildsskärmen går nu knappt alls. Jag undrar hur de ungefär 1500 journalisterna på plats här ska kunna skriva något nytt utifrån repetitioner som man knappt kan se?
De fyra första låtarna fick vi knappt se alls. Sen har ljudet kommit i omgångar utan bild och lika många gånger kommer bilden utan ljud.
Axerbajdzjans organisation tycks bygga på att om en person är borta så vet ingen annan hur det ska kunna lösas. Katastrof för oss journalister på palts som faktiskt följer repetitionerna, inte för att vi är fans, utan för att ni där hemma ska få veta vad som händer här nere.
Nu missar vi stora delar av Toojis rep. Han repar utan scenkläderna och ser ut att ta det lugnt. Vi får höra kanske en tredjedel av sången och det låter så där, men han kompenserar det med utstrålningen och blicken in i kameran.