I skrivande stund börjar kommunfesten på stadshuset i detta nu. Men jag sitter kvar här på repet och ska se färdigt Playtones och åtminstone Sara Vargas första genomsjungning innan jag beger mig, bara så att ni vet.

Men sen ska jag till festen så att ni får veta allt som händer där också. Förhoppningsvis hinner jag dit innan allt är över. Det är lika märkligt varje år, men i år tror jag att reptiderna ligger extra sent. Sara Varga ska inte vara färdigrepad förrän klockan 21…

Det är svårt att skriva någonting nytt om The Playtones. Numret är enkelt med effektivt. Elden funkar som den ska och alla grabbarna är samkörda. Att instrumentens ljud inte går ut gör att bandet kan ta det ännu lugnare.

Precis som i Linköping känns The Playtones relativt färidgrepade efter en genomsjungning.

De är ett band som kör bandprylen fullt ut, inte en rörelse känns förändrad sen sist. visst har Mari Ryberger en genomgång med killarna mellan repen och pekar på vissa kameror, men det här är inget nummer som står och faller med missade kameror.

Nu är det dags för Playtones och Henric von Zweigbergk säger:

– Det blir eld på pianot alla repen. Och i framkant också sista gången.

Sanna sjunger och gör sitt nummer utan problem. Numret sitter och Sanna sjunger minst lika bra som hon brukar. Men jag får ändå en känsla av att någonting är fel. När hon sjungit färdigt och tackat för den lilla applåden snörper hon på munnen precis som hon vänder sig om för att gå av scenen. Leendet är bara i munnen och inte i ögonen.

Det är inte samma lyckosprudlande Sanna som jag är van att se. Kanske övertolkar jag någonting som inte finns där, men även mellan genomsjungningarna ser hon väldigt allvarlig ut.

Innan Sannas första repetition visas hennes nya klänning upp på scenen. Den är fortfarnde rosa, men nu har en del silver lagts till.

Nu komemr det äntligen lite riktiga bilder efter att vi haft tekniska problem här. Alla de bra bilderna i min blogg i dag är ju Magnus Sandberg som ligger bakom. De dåliga kan jag själv ta ansvar för.

Sanna testar alltså tungrök under numret och vi kan ju hoppas att det här behålls på lördag. Det är snyggt.

Tredje gången låter ljudet ut i arenan väldigt märkligt. det klipper i högtalarna och ibland hörs varken sång eller musik, men Sanna sjunger på oberörd så det verkar inte ha påverkat hennes medhörning i alla fall.

Andra genomsjungningen kommer stropparna ner i tid så Sannas dansare får snurra till det.

Sanna tar det lugnt och skippar flera av de höga tonerna.

mellan genomsjungningarna passar koreografen Fredrik Olofsson på att spela in en liten videohälsning på scenen.

Nu sänker vi bildkvaliteten i bloggen en smula och får leva med mina mobilbilder ett tag.

Medan dansarna går igenom sin koreografi står Sanna tyst i bakgrunden och ser på, när hon väl kommer in på scenen igen.