Det tar lång tid för EMD att komma igång med sitt rep idag. Först går grabbarna individuellt igenom sina visslingar och vissa sångpartier. Samtidigt passar Danny på att gå igenom sina danssteg ännu en gång med en av dansarna.
Det kanske är välorganiserat men för oss som tittar på ser repet ut att börja i fullständig kaos, där inget tycks vara förberett förrän de kommer upp på scenen.
Henric von Zweigbergk är sådär nöjd med en artikel i getingen idag. För att förstärka det driver han stenhårt med dem på repet idag:
– Det jag sa nyss var för övrigt ett skämt, jag kommer alltså betona det idag eftersom det finns folk här som inte tycks ha förstått när jag skämtar.
Samtidigt hörs hur EMD värmer upp rösterna bakom scenen under Mollys rep.
– Oj, nu har ni en ny artikel till imorgon, EMD sabbar Mollys rep, varsågoda Expressen, fortsätter Hence att driva med getingen.
Molly Sandén gör inte många fel på scenen. Rösten är oantastlig så klart och den vackra balladen innehåller klassiska schlagermoment som gjorts två hundra gånger förut och som inte kan gå fel. Den vita klänningen är enkel, pliserad med glitterdetaljer.
Men var har jag sett det här förut? En kollega gör det klart för mig. Det här är ju Sonja Aldén. Det är ju hela Sonjas nummer från 2007.
När ljuset kommer på i slutet av numret (bilden till höger) känns det som att Sonjas skivbolag Lionheart kanske borde ta kontakt med Mollys representanter på Warner och fråga om de inte kan få tillbaka sitt nummer.
Eller kanske bara skicka en faktura?
Rigo and Topaz Sound feat Red Fox är sjukt jobbigt att skriva och ännu knepigare att få till när man ska säga det. Men på scen är det massor av energi idag.
Det här känns som ett riktigt fräscht försök med att få in lite nya tongångar i Melodifestivalen. Där The Elephantz, Papa Dee och B-boys International känts på låtsas de senaste åren är Rigo äkta på scenen och gört ett nummer han står för och gillar att göra.
Men jag funderar fortfarnde över Ikeas flyttlådor som de har släpat in på scenen och klättrar på under numret.
Jag råkar gäspa till mellan Rigos rep precis när körfavoriten Dea Norberg får syn på mig från scenen och skrattar till. Så klart inte meningen att gäspa varken åt henne eller Rigo. Skäms lite…
Red Fox, dea, Rigo, Hence von Z
Visst blir det svartvitt i Rigos nummer, men inte i slutet som jag skrev igår. Numret börjar så inuti en gammal svartvit tv för att sen övergå till färg när kranen går över från tv:n till vad som faktiskt händer på scenen.
Troligen för att behålla känslan av 50-tal så har både Rigo och Red Fox sladdmikrofoner och idag har tjejerna i kören fått vita handskar.
Fler än jag har Velvets låt på hjärnan. När Rigo riggar för sitt första rep sjunger han en egen version:
– I am, I am, I am, I am the KING!
Så här höga är Velvets klackar. Inklusive en liten platå under tån.
Jag förstår att hon får lite problem med den lilla träklossen när det går snabbt.
I slutet av Velvets nummer ska hon klättra upp i sin jättekjol igen och dansarna ska sluta den om henne. Nu verkar det som att hon kommer snett och fastnar under andra genomsjungningen. Hon sluter numret med ett stort garv och gör grimaser på scenen.
Tydligen har hon en liten träkloss mitt på trappan där hon ska hamna för att komma helt rätt, men det gick lite för snabbt under repet och Jenny hamnar fel.
Velvet har ett helt annat stuns i rösten idag och Nathalie Rosenbergs nummer sitter snyggt under repet. Visst låter det fortfarande surt ibland men inte alls som igår.
Textraderna People take a bow, I am, I am, I am, I am, I am, I am the queen sitter fastklistrat i mitt huvud sen igår kväll och jag gillar det här. Tyvärr brukar det innebära en klar 5:e plats på lördag.
Jag har en tradition av att få låtar jag gillar på 5:eplatsen.