Nej det handlar inte om klänningen den här gången (2007 var det ju illgrönt på scenen), Sofia försöker bara hitta nåt nyttigt på hotellets meny.

Här tillsammans med Frida från skivbolaget som var sådär nöjd över att att ha hamnat i bloggen på lördagens efterfest. Det blir fler gånger, fröken HT!

Nyttigt på menyn? Det blev nog en ceasarsallad…

BWO gör en elektronisk ballad som bygger på Martins starka röst. You’re not alone sjunger han och med tanke på hur han brukar älska med kamerorna på scenen kan man inte helt räkna bort BWO:s fjärde tävlingsbidrag på fem år.

Den här refrängen är dessutom överlägset starkast den här veckan. Går att sjunga med i direkt, och upprepas lagom många gånger vid en lyssning, så man direkt fattar tycke för låten. Kanske blir den tjatig vid flera lyssningar.

Med ett starkt körarrangemang med jättekör – förinspelat så klart – blir det här pampigt som tusan, det är jag övertygad om. Jag gillar den, men Mollys megaballad signerad Bobby och Pling kan vara svårslagen, om det inte blir två ballader den här veckan.

Sofias Alla här har en skönare, mer melodiös refrängslinga än Sofias senaste låt i Melodifestivalen, Hypnotized 2007.
Men grekiska är ju inte det lättaste språket att varken sjunga med i eller förstå och det brukar inte gå så bra för låtar som inte är på svenska eller engelska.

Tar en kaffe, läser tidningen, en vanlig dag mitt i veckan, sjunger Maja Gullstrand i den här bossapopen som kan göras extremt oskyldigt och gulligt på scenen, eller väldigt porrigt, syndigt och coolt. Speciellt som Majas lite hesa väsande jazzröst gör texten rätt underordnad. det här kan egentligen göras hur sexigt som helst på scenen. Tänk er Serge Gainsbourgh (stavning?)-stönande. Eller så fegar skivbolaget ur och gör nåt trist.

G:son har skrivit Micke Rickfors låt och det är som en parodi på Rickfors, så mitt i prick är den. Du vinner över mig! heter den och är en gubbrocklåt med hihats och Mickes hesa stämma.

G:son är ju expert på att skriva just det som en artist förväntas leverera, men det här är på gränsen till för mycket.

Får en låt i huvet när jag hör den här dessutom. Sandra Dahlbergs Här stannar jag kvar finns till viss del i refrängen, för er schlagerfans som minns Sandras första schlagerlåt.

E.M.D:s Baby Goodbye känns faktiskt lite musikal. Framför allt verserna är som en musikallåt. Inte alls som jag väntat mig att popgrabbarna skulle leverera det.

Det ligger ett rätt tungt beat på låten och sticket i halvtempo upp till refrängen är snyggt. Because you’re gone gone gone är snyggaste partiet, där varje gone görs i ny ton av respektive pojke, men då gäller det att grabbarna kan sätta tonerna live också.

Molly Sandéns Så vill stjärnorna är en typisk Bobby Ljunggren och Pling-ballad.
”nu vet änglarna att det har hänt”

”mitt i min ensamhet rördes min själ”

Himlen log, styrde vart steg vi tog”

Ni förstår va? Stämningsfullt ut i fingerspetsarna och med en höjning som klår Shirley Clamps med hästlängder. Det här är en megaballad som bara Bobby och Pling, här med hjälp av Marcos Ubeda, faktiskt klarar av att leverera i den svenska schlagern och göra det trovärdigt.

med Mollys röst blir det också trovärdigt. det här kommer balladfansen som tidigare röstat på Sonja, Sanna och Sibel gilla på lördag.

Rigos låt hackar så mycket på skivan idag att det är svårt att ge den en rättvis bedömning, men första intrycket är tydligt Mambo no 5.

Rigo & The Topaz Sound feat Red Sox är ett jobbigt namn att skriva ska försöka göra det så lite som mellan den här veckan, men låten I got U andas Shaggy och Dag Vag och jojojojojojojoupprepningen i refrängen är charmig.

På uppspelningen idag hackar skivan tyvärr, men tänk er en strand på solsemestern och en billig skiva med ripoffs av de senaste hitsen och en hel del galna reggeae-ljud så är ni hemma när det gäller den här låten.

Lou Begas Mambo no 5 ligger väldigt nära. För att inte säga farligt nära vad Rigo har att erbjuda på lördag. Det enda Rigo inte gör är upprepar en massa tjejnamn.

Velvets The Queen är skriven av Tony Nilson och Henrik Jansson. Tony skrev också Marie Serneholts låt och har varit med på de flesta av Olas hits.

Det här är inte riktigt så melodiöst som vi hört från Velvet tidigare, Första versen är mest ett beat som leder henne fram till refrängen. Jag tänker lite Andreas Lundstedts Move. Kan bli skön på dansgolvet, men lite för anonym, kall för Melodifestivalscenen.

I am, I am, I am, I am, I am, I am The Queen upprepar Jenny så det nöter sig fast, men jag gillar bäst partiet ”People take a bow, show me that you love me” som leder upp till refrängen.

Kaxig text med divafasoner som komemr passa Velvet på scenen. Tänker mig ett coolt nummer, men tror det ändå blir svårt för Velvet på lördag.