H.E.A.T:s sångare heter Kenny Leckremo. Vad jag vet är han inte släkt med rockskribenten Anders Tengner som i höstas släppte boken om Idol.

Men jäklar vad lika de är.

Anders har ju hunnit passera både 30 och 40 nu, men när han var redaktör för dåvarande musiktidningen (numera flicktidningen) Okej, såg han ut precis som Kenny gör nu.

Jennifer Brown gör verkligen en häftig soulballad i den större skolan som växer för varje gång man hör henne.

Hennes röst är det som ger låten liv och jag förstår att Markus Larsson gick igång på det här redan vid första lyssnignen. Jag behöver lite mer tid på mig. Det här är pampigt och snyggt men kanske inte jättespännande.

Kläderna blir i silver och glittriga byxor till. Den bruna kavajen lär väl gå till Kvint kan jag tänka? Han gillar ju just den färgskalan.

Henke von Z plockar upp tre statister från publiken som får agera violinister i Browns nummer.

– Se det som en audition, gör ni det bra får ni vara med på lördag, skrattar Henke och de frivilliga killarna som är på studiobesök under inspelningen lever sig in under Jennifers andra rep.

Jennifer får hjälp på scenen av medkompositören Peter Kvint och bakom scenen av huskörens Dea Norberg. Men här hörs det för första gången ordentligt att det ligger en skön bakgrundkör på tape också.

I år får man ju använda sig av förinspelad körsång enligt de nya reglerna för Melodifestivalen. Detta gäller dock inte i Eurovision Song Contest.

Ni ska vara glada att bleckblåset i Jennifer Browns nummer ligger på skiva.

Dansarna på scenen visar med all önskvärd tydlighet att de inte behärskar instrumenten när de känner på dem före Jennifers rep.

Hon förstärker känslan av orkester med en stor bild bakom sig på storbildskärmen.

Uppmärksamma bloggläsare såg felstavningen i bilderna från Lili & Susies rep. Nu har produktionen också upptäckt det. Under fikapausen fixas det till på storskärmarna.

Felstavat. Så här såg det ut under systrarnas rep.

– Titta upp, Lasse! Annars faller ljuset så du blir alldeles mörk i ansiket, förklarade en av stedicamfotograferna före tredje repet.

Nu funkar det bättre. Och här ser ni vimplarna som ska blåsa i Masens vind förresten.

Kläderna sticker inte direkt ut:
– Ja, ni jobbar i lite svarta nyanser, kommenterar studiomannen Henrik von Zweigbergk.
– Mörksvart till vänster och så lite mellansvart i mitten.

Jag är lite besviken här. Grabbarna hade ju funderat på att visa upp ett gäng suspensoarer på galge för att de tyckte det var tråkigt att visa upp sina kläder.

Lasse satsar på sköna bilder i bakgrunden, pilar som far, en pussmun och de här högtalarna. Förutom grabbarna i ”Bandet” har Lindh med sig Lars Hägglund och Martin Kagemark från huskören på scenen.

Bredvid mig sitter Fredrik Kempe och plåtar. Han rycker också in för att hjälpa mina stackars frenemies i nöd, som sitter fast i Stockholm på grund av ett inställt plan.

Skönt att få lyxig proffshjälp av bard och Kempe när man missat planet. Jag kanske ska försöka kontra med Måns Z och Bobby Ljunggren om jag blir sjuk nån gång…

Tine Matulessy går igenom koreografin med Lasse Lindh.

Jag börjar misstänka att han kanske inte fick så bra koll på sina danspapper efter att diskaren plockat upp dem ur slaskhinken igår.

Tine och Lasse tar i alla fall en rejäl genomgång.

Masen – skön min förövrigt, eller vad säger ni? – har släpat fram fläkten till Lasse Lindhs nummer. Han har stora flaggor i bakgrunden som ska blåsa lite.

”Bandet” (även känt som Lasse Lindhz) jobbar på att se coola ut trots att de var uppe sent igår.

Lasse själv hoppar och studsar över scenen som en seriöspopens Jimmy Janssons. Han hoppar så svetten stänker redan i första genomsjungningen.