Caroline af Ugglas är mer fokuserad på scenen idag. Hon tar i från tårna i sin ballad Snälla, snälla och har en rätt nertonad klädsel. En snygg gräddvit klänning och ett par turkosa gummistövlar.

Till vänster står hennes röda vattenflaska som hon haft med sig överallt sen hon kom hit till Göteborg. Jag undrar om hon faktiskt tänker ta med sig den på scenen även under framförandet. Får se ikväll på genrepet…

Alcazar har en hel del problem med tonerna under sitt rep, men det döljs effektivt av den snygga produktionen och pastellerna som nästan sticker i ögonen. Det här kan riskera att bli lite för mycket för tittarna, men jag tycker att det är kul när Alcazar går fullt ut och inte kompromissar.

Vågar knappt skriva nånting alls nu när Trusan försöker övervaka varje steg jag tar. Det här var ju inte bra…

Vi i pressen får vara med under repetitionerna men inte bakom scenen. Där finns viewingroom där artisterna efter sin repetition kollar igenom hur det sett ut tillsammans med produktionen. Dit in är vi i pressen absolut förbjudna att vara.

Den här skylten sitter på vägen in i viewingroom. Skönt att veta att inte bara vi i pressen nekas tillträde.

Jobbigt att veta att McDonalds-personalen får komma så långt att de kan läsa den här skylten, långt utom räckhåll för oss journalister.

Alcazar är precis en sån färgexplosion som vi kunde visa i tidningen och på webben redan imorse.

Rosa och turkost om vartannat och med Andreas lite mer disrketa svarta jacka med turkosa detaljer.

Det här är så mycket pastell att Caracolas klänningar förra året känns näst intill svartvita i jämförelse.

Körens Martin Kagemark, Jessica Marberger, Dea Norberg och Lars Häggström har rosa handskar (tjejerna) och slipsar. dessutom turkosa slag på jacketterna.

Hiskeligt fult faktiskt.

Lars såg inte helt bekväm ut när vi skrattade lite åt honom här på publikplats.

Emilias nummer är snyggt, men kanske lite för svalt och coolt för att ta henne vidare.

Hade det här varit i en senare delfinal hade hon kanske haft större chans, precis som Caroline Wennergen tog dig direkt till globen för några år sen, med ett riktigt jazzdoftande nummer. Nu tror jag att Emilia får hoppas på andra chansen.

Emilias nummer doftar 20-talsnattklubb och den känslan förstärks av kläderna. Emilia i guldklänning och dansarna i svart glitter och hattar.

Tine Matulessy koreograferar. Mellan repen försöker hon få ordning på vilken dansare som ska vara var och när. I år får man vara åtta på scenen istället för som tidigare sex och det märks att två personer till ställer till med oreda för produktionen.

Kamerorna ska fånga större shownummer, det blir mer avancerade danser och fler personer ska helt enkelt trängas om uppmärksamhet och utrymme.

Emma skrev:
”Har en fråga till dig. Hoppas du läser detta och kan svara här i bloggen. Skulle du kunna ta en bild från scenen ut över parkettplatserna i Scandinavium när du är där. Sen lägger du ut den här på bloggen. Skulle vilja se hur det ser ut.
Tacksam för svar.
Kram Emma”

Så här såg det ut under fikapausen precis före Emilias rep.

Repet sitter okej för Scotts. Jag fastnar fortfarande inte för låten, men det kommer inte hindra tusentals att ringa och rösta på Dansbandssveriges nya älsklingar.

Henrik känns lite osäker på scenen. Leendet saknar lite av den där självsäkerheten som han kunde behöva. Han ser sig hela tiden om mot sina bandkollegor som känns mycket tryggare.

Scotts-Henrik har fått vita lackskor till sin kostym. Hela gänget har fått snygga kostymer i olika stilar från en Stockholmsbutik som Henrik von Z gärna namnger mellan repen.

Själv har jag slutat handla där, framför allt i schalgertider för allt som känns unikt kommer nån annan också ha under turnén. På scenen eller på festerna.