För att skydda golven läggs speciella plattor ut där Scotts ska stå på scenen. De ska glida fram och tillbaka med skorna och det gör de lättare på lite glattare material och dessutom slits inte golvet så hårt.

Efter varje artists sista rep har man ett quick change. Det innebär att scenteknikerna ska få repa scenbytet realistiskt på tid. Shirley Clamp hade inte riktgit greppat detta så hon stod kvar på scenen och såg förvirrad ut:
– Shirley av scenen, ropar studiomannen Henrik von Zweigbergk i mikrofonen.
– Shirley av!
– Shirley bort bort bort!

Till slut tittar Shirley upp på mikrofonstativet. Sätter ifrån sig mikrofonen, ändrar sig och tar loss den igen och hastar av scenen.

inte riktgit så quickt change som man kanske hoppats på.

Så här ser klänningen ut på nära håll.

På fredagens rep behåller artisterna gärna sin ackreditering på för att markera att frisyr och smink inte är som det ska se ut. Med ackrediteringen blir ju bilden inte lika snygg och fotograferna undviker att ha skicka de bilderna till sina redaktioner.

Och exakt så här hög är slitsen. den kommer fram när Masen kör igång Carolafläkten.

Henrik von Zweigbergk konstaterar att Shirley kommer hålla igen på repet idag för att spara rösten:
– Bara så ni vet för ljudets skull. Det är ju några rejält höga toner i slutet. Ikväll tar hon i som det ska låta.

Shirley har hellång aftonklänning med en rejält hög slits i sidan.

Här med Henke von Z på scenen.

Jonathans kläder ser ni här. Slitna jeans, armlös t-shirt. Ser ut som en typisk 18-årig kille på väg till pluggen en varm vårdag. Inget som sticker ut. Inget som får modeexperterna varken att gråta eller jubla.

Tjejerna i fejkbandet som gör honom sällskap på scenen ser tyvärr ÄNNU yngre ut i sina scenkläder.

”Hello, hello, hello, here I am” jag kan inte sluta tralla med.

Jonathan Fagerlund tar långa snack med sin koreograf, Henke von Z och annat löst folk i produktionen mellan varje rep, men han känns inte alls lika nervös på scenen idag. Kamerorna sitter där de ska. Kanske har man skalat bort nån tittvinkel som var onödig sen igår.

Numret är enkel glad gitarrpop som är omöjlig att inte sjunga med i, men som andranummer efter Nina Söderquist och precis före Shirley så kommer han fullständigt drunkna.

Innan Jonathan gick och la sig igår kväll lovade han mig att han skulle öva på kameravinklarna ordentligt. Nu får vi se hur det går.

Jag gillar Ninas coola rocklåt mer och mer. det är några delar Cher och några delar Erika Norbergs Together we’re lost – bra alltså i mina öron.

En kollega sitter några rader bakom mig och kommunicerar via sms:
”Om inte den här går vidare så ska jag gå naken på avenyn på söndag.”

Det skulle ju också kunna vara roligt i och för sig. Lite naket blir jag ju sällan ledsen över.