Teknikstrulet fortsätter när det bosniska bidraget går av scenen. Först rundgång och plötsligt kör man ut testbild på alla monitorer. Men så kommer programledarna in en kort sväng och det blir dags för Boaz från Israel.
Laka och hans härligt galna syrra får äntligen dra igång sitt rep. De tycks inte ha störts nämnvärt av strulet.
De fortsätter sitt springande över scenen, slängandet med blombuketter och det knäppa stirrandet. Någon har försökt övertyga mig om att det här är på allvar, men det är klart att det inte är. Möjligen ironiskt. Men låten är skön.
Nåt ska man väl bjuda publiken på, tänkte nog Henke von Z på och börjar sjunga Bä bä vita lamm i sin mikrofon.
Tydligen är det ljudproblem för Bosnien och Laka skämtar med publiken medan han väntar på att allt ska kunna starta.
Här i presscentret där jag ser genrepet frös bilden på ett så kallat vykort och vi kan höra publiken i arenan jubla och applådera för att försöka få igång repetitionen igen. Nu är det ju dags för Laka från Bosnien.
Armeniens Sirusho gick vidare från den första semifinalen trots olidlig falsksång. Det låter lite bättre på det här första genrepet, men inte mycket.
Hon fokuserar för mycket på rumpskakningarna för att få sången att funka. Dessutom ser hon trött ut på scenen och missar flera kameror.
Blev det sen fest igår?
Qele Qele är ju annars en bra förening av Sertab, Ruslana och Tina Karol så det borde ju kunna gå vägen om tonerna sitter rätt.
En av sångerskorna i No Angels, Tysklands bidrag, har under repetitionsveckan varit sjuk och ställt in en del repetitioner. Vid senaste tillfället var en av deras körtjejer med på scenen istället.
Nu tycks hon ha vaknat till liv igen och tillsammans med sina tre gruppmedlemmar viftar hon med stora slaäp i lätta tyger a la Carola 2006. Låten är okej och kan gå hyfsat bra. Bättre soul än England i alla fall.
Olta Boka från Albanien är bara 16 år gammal men precis som Amy Diamond visar hon gång på gång vilket superproffs hon är. Kliver upp på scenen och river av en stadig och fin ballad som växer. Topp 10, men inte mer än så ändå va?
Terry Wogan har hotat med att sluta jobba med eurovision i England om inte Storbritannien går bra i år.
Hej då, Terry, tack för lång och trogen tjänst, får man väl säga då. Andy Abraham levererar en okej dussinsoullåt i klarblå kostym och lär knappast hamna på den övre halvan i den här tävlingen.
Kanske vore det också det allra bästa. Om brittiska kommentatorn och programledaren Terry Wogan avgick så kanske nån som tar eurovision på allvar kan ta över.
Wogan är ju näst intill ensamt ansvarig för att ingen i England ser ESC som mer än ett skämt. Om Storbritannien istället kunde hitta nån som Christer Björkman skulle landet kunna ta ESC till nya höjder!
Rumäniens Vlad & Nico är först ut med sin margarin-låt. Den är fin, men efter att ha påmints hur stark Molitva var precis innan så tappar den här balladen lite av sin styrka. I år finns ingen supereurovisionstompballad ikläass med Molitva, Hol me now, Ne partez pas sans moi med i tävlingen.
Marija Serifovic inleder hela ESC-finalen med Molitva – en vers och refräng helt a cappella i en riktigt grymt snygg öppning av årets final. Bra jobbat Serbien!
Snart kommer ett danceremix-beat och en kvinna iklädd brudklänning ställer sig bredvid Marija som är i förd smoking.
Mer QUEER än så här är svårt att få det.
Snacka om en rejäl hyllning till alla ESC:s homosexuella fans och en hård knäpp på näsan på de serbiska extremnationalisterna som hotat att ”knacka bög” på allt gayfolk som vågar visa sin kärlek offentligt här i Belgrad under ESC.