Finalen börjar med flaggparaden, en tradition som Sverige införde i samband med Eurovision 2013 i Malmö.
Foto: Robin Lorentz-Allard
Många av artisterna har inte bytt om till sina scenkläder än. Här Barbara från Frankrike…
Foto: Robin Lorentz-Allard
…norska Tix…
Foto: Robin Lorentz-Allard
… Italiens Måneskin.
Foto: Robin Lorentz-Allard
Tyska Jendrik är ombytt i alla fall.
Och jag har tagit mig in i arenan för första gången för att se lite lite grann här inne.
På det här repet får bara press vara inne i arenan. På de följande genrepen får publik vara här, men då får vi i pressen inte vara i arenan av smittspridningsskäl.
När EBU i natt gick ut med startordningen för finalen i sina sociala medier gjorde de det med den här bilden:
Bild: EBU
Det har fått en del fans från Storbritannien att reagera. För landet presenteras med fel flagga!
Bild: EBU
Kolla på den, det saknas röda streck i de diagonala vita fälten. Under bilden på Eurovisions Facebook-sida har det uppstått en diskussion bland framför allt brittiska fans kring missen.
Eftersom diskussionen snabbt urartade i diskussioner kring Skottlands vara eller icke vara i Storbritannien och andra brittisknationalistiska ämnen så väljer jag att inte lägga upp fler inlägg. Men lite smått pinsamt av dem som valt flagga här.
Nu har EBU gått ut med hela startordningen för finalen och Tusse startar näst sist. Det är ett otroligt bra startnummer, och inget jag trodde att Sverige skulle få. Intressant detta!
– Det var konstigt, jag hörde inte riktigt publiken som skrek men jag kände det och jag fick också massor av videoklipp från arenan. Det var en kul kväll.
Foto. Robin Lorentz-Allard
– Det är en process, vi måste hålla oss medvetna om att hålla modet uppe. Det skulle vara väldigt lätt att inte göra det men det skulle inte heller vara lika roligt och vi försöker göra det bästa av situationen.
– Det känns inte riktigt som att vi tävlar i Eurovision utan mer som att vi sitter på ett hotell och tittar på Eurovision. Och så är det vi som tävlar för Island där på tv.
Foto. Robin Lorentz-Allard
Jag fick frågan och undrade exakt hur blandade känslorna var nu, när de satt bara några kilometer från arenan och inte kunde vara här, och också om det fanns nån chans att vara på plats på lördag.
– Det känns konstigt, som jag sa. Jag kanske vet hur jag känner mig senare. Och vi kommer inte kunna vara på scenen på lördag. Det är irriterande för vi har lagt ner så mycket jobb på det här. Och vi har varit redo för det länge. Igår dagen före vi skulle tävla var dagen vi fick veta att ”nej, sorry”, jag hade satt på mig skorna och några av oss var på väg till bussen när vi fick veta. Det är irriterande, ssäger Dadi Freyr.
– Vad hände precis? frågar en av de finska sångarna.
– När vi började skriva låtar ville vi påverka folk, det var vårt mål. Och när det bara var en plats kvar och publiken i arenan började skandera ”Finland”, tre tusen personer gjorde det, det var den största vinsten ikväll.
– Skrek, skrattade, grät av lycka, säger Stefania om reaktionen när Grekland ropades upp.
Foto: Robin Lorentz-Allard
Hon får frågor om att vara född och uppvuxen i Nederländerna men representera sitt fäderneland Grekland.
Foto: Robin Lorentz-Allard
– Man måste tänka på mycket saker när man är på scenen, men när jag lutar mig bakåt är inte det svåraste, det är faktiskt det enklaste för ajg lutar mig bara bakåt och nån håller mig. Men det är mycket i mitt nummer som är riktigt läskigt, säger hon om scenshowen.
– Vet du, det är en sån konstig tid med covid, vi kunde inte förvänta oss att det här skulle kunna bli av. Att se alla folk (i arenan) och tänka på min familj hemma. Jag är så lycklig över att jag kunde få vara här för att få göra det här. Jag är så lycklig över att det här kunde hända och att folk gillade det. Jag vet att jag inte var perfekt men det viktigaste är att vara mänsklig och det var jag. Jag försöker alltid vara en bättre version av mig själv än jag var igår. Med dem i arenan och alla som tror på mig, säger Gjon’s tears.
Foto: Robin Lorentz-AllardFoto: Robin Lorentz-Allard
– Jag försöker utmana mig själv, inte bara sitta vid pianot. Jag försöker röra på mig på senen, jag vill inte påstå att jag dansade, för jag är ingen dansare. Men Sacha har utmanat mig att vara mig själv och leka med kontraster, ibland med aggressiva rörelser, precis som livet är, säger han om sin dans och samarbetet med svenska koreografen Sacha Jean-Baptiste.
San Marino får köra före Island. De försöker tydligen koppla upp sig mot hotellet och det går inte så bra som det verkar.
Foto: Robin Lorentz-Allard
– Hedrad att vara här, det var häftigt bara att vara här, hela arrangemanget är over the top, säger Flo Rida.
Foto: Robin Lorentz-Allard
– Allt är spännande här så jag ser fram emot vad som händer i USA, säger Flo Rida på en fråga angående om han skulle kunna tänka sig att ställa upp i American song contest.
Inte säker på att han faktiskt förstod frågan.
Foto: Robin Lorentz-Allard
Jag är också lite nyfiken på vad Flo Ridas smycken kostar… ”Miljardärpojkklubben” på tishan, och allt det där blingblinget. Det är inte gratis, men miljardär? Njae.