Azerbajdzjans Efendi är ingen stor sångerska. Alltså det låter riktigt illa i början. Men i den här typ av låt är det inte lika viktigt.
När det är party så är det party och mycket lättare att maskera.
Rumäniens Roxen har sjungit falskt under varenda rep, men nu hamnar hon helt fel i musiken stackarn. Det måste vara något helt fel med hennes medhörning. För hon ligger helt fel i sången.
Här måste hennes delegation gå in och kräva att hon får sjunga om, för det här är helt katastrofalt och kan bara bero på att något ligger fel i medhörningen. Jag har aldrig hört något så katastrofalt. Stackars Roxen.
Hon låg liksom en halv takt efte genom hela låten.
Israels Eden Alene sliter av sig den första klänningen och avslöjar den här trådstassen under.
Och hon ser helt avslappnad och lugn ut när hon bränner av ett femstruket b, den högsta tonen som tagits på Eurovision-scenen. Men hon kan nog ta i ännu mer i morgon.
Om någon får de seriösa poängen från juryn ikväll så lär det vara Belgiens Hooverphonic. Det är en snygg Bond-pastisch av ett ”riktigt” band med ”riktiga” musiker. Sånt brukar kunna skrapa ihop en del från andra ”riktiga musiker” i jurygrupperna. De mest pretentiösa alltså.
Jag har nog ändrat mig från dagrepet. Kroatiens Albina får med isg fansen i arenan och här i presscentret. Och sången håller.
Det här är en dansgolvsfyllare och jag gillar när hon kör delar av låten på kroatiska, det passar snyggt in.
Jag gissar också att den avslutande rumpchocken, när hon vänder ändan mot kamerorna och henens manliga dansare faller ner döda omkring henne, kan ge en och annan bonusröst.
Det är något märkligt med Norges Tix och låten Fallen angel som i den norska orginalversionen kändes som en modern poplåt. På engelska har det nästan bytt genre och blivit en Westlife-ballad. Nu är det verkligen inget dåligt i min bok, jag gillar Westlife-ballader. Det är bara så konstigt hur mycket ett språkbyte kan förändra en låt.
Andreas, som han egentligen heter, levererar i sången och Eurovision-fansen här på plats jublar. Det som på bild kan kännas som ett cirkusnummer får mycekt mer mening när man hör låten.
Cyperns Helena Tsagrinou och hennes dansare helt i silverröd lack gör ett väldigt Eurovision-coolt nummer. Av den här låten som så uppenbart är en blandning av en handfull Lady Gaga-låtar, inklusive Bad romance, det kommer ni höra.
Men Helena levererar i det här numret som verkligen osar sex rakt igenom. Inte bara för att hon har ett gäng flåsande break, där man bara ska höra henne andas. Och när hon går upp i brygga på en hand och samtidigt fortsätter sjunga tappar jag nästan andan.
Svenska Ingrid Vagle och Malin Vängelin är med Irlands Lesley Roy på scenen och sköter den avancderade scentekniken som gör att miniatyrer framför henne ser gigantiska ut i tv-bilden.
Det är riktigt kul att se det bakom kulisserna och sen också på tv-skärmarna när man vet hur det går till.
Men stackars Lesley blir snabbt flåsig i sitt nummer.
Hon klarar liksom inte av att sjugna hela låten tyvärr. Sista minuten kan hon inte ens sjunga ut och då ska hon ändå fortsätta springa. Ibland får hon till några ord rätt, men resten får den svenska kören sköta.
Nordmakedoniens Vasil gör ett bombastiskt musikalnummer i låten Here I stand och sliter av sig ett tyg för att blotta sin spegelbringa under kavajen.
och nu funkar det här ljuset faktiskt. Så de här bilderna ljuger inte längre. Det blir såna här strålar nu faktiskt, inte länge, men under några viktiga sekunder. Snyggt. Det är inte bara i stillbildsfotografernas kameror det fastnar längre.
Montaigne från Australien är inte i Rotterdam. Istället visas ett förinspelat framträdande. Det här är tajt och snyggt i ett litet rum. Men låten är inte särksilt bra. Och sången låter riktigt illa. De hade tre försök på sig och har fått välja det bästa försöket att skicka hit. Och det låter verkligen fruktansvärt. Hej då Australien.
