Tusse var så klart kung av turkosa mattan igår trots att den gröna outfiten kanske inte gifte sig perfekt ihop med den stickande färgen från den urfula mattan.
Och Tusse spelade så klart ut hela sitt minregister…
…tills Christer Björkman skyndade på honom till nästa intervju.
Natalia Gordienko från Moldavien har en låt skriven av Eurovision-legendaren Philipp Kirkorov som givetvis var med på turkosa mattan.
Han har väldigt svårt att hålla sig borta när det vankas kameror och tar gärna över. Men jag måste säga att han var ovanligt nedtonad igår.
Bulgariens artist Victoria kom tillsammans med en av sina låtskrivare, svenska Maya Nalani, som också körar i kulissen.
Nalani är också soloartist men då under artistnamet Rallie.
Vasil från Nordmakedonien har varit artist länge men alldeles nyligen valt att komma ut. Det är inte särskilt vanligt med öppet homosexuella offentliga personer i Nordmakedonien så han berättade att stödet från Eurovision-publiken varit väldigt välkommet och skönt.
Cyperns Elena Tsagrinou poserade när hon gick förbi.
Kateryna i Ukrainas Go A missade bandets andra rep på scenen för att hon kände sig krasslig, men coronatestet var negativt så i går kunde hon vara med på turkosa mattan.
Tjeckiens Benny Cristo skrattade åt att folk blir förvirrade av låttiteln Omaga, som alltså är en förkortning för oh my god, men inte den vanliga förkortningen OMG. Han har helt enkelt valt den för att göra folk förvirrade och förbryllade.
Frankrikes Barbara Pravi tillhör favoriterna i år. Jag satt med Christer Björkman när han såg ett av hennes rep och han var alldeles tagen. Han är ju väldigt förtjust i franska chansoner och klassisk fransk Eurovision. Och hennes låt är verkligen en modern variant av just det.
Irlands Lesley Roy tog med sig sitt svenska team på turkosa mattan. Låtskrivarna Philip Strand och Emelie Eriksson till vänster körar också i kulissen medan Ingrid Vagle och Malin Vängelin också är med på scenen för att sköta Lesleys väldigt avancerade scenshow som är skapad av Benke Rydman.
Israels Eden Alene hade egen extra bevakning med sig.
Storbritanniens James Newman fyrade av ett stort leende.
Litauens The Roop gav ett smakprov på sin fingerdans från scenshowen till låten Discoteque, men det var viktigt för dem att betona att låten inte är klassisk disco utan att den handlar om att man vill ut och dansa igen nu. Men det har inget med disco att göra. Typ så.
Portugals band The black mamba intog samma stenseriösa look.
Belgiens Hooverphonic var allvarligast på röda mattan och jag kunde inte komma på en enda fråga jag ville ställa till dem så det fick räcka med en bild.
Georgiens Tornike Kipiani såg ut att inte ha velat gå på turkosa mattan över huvud taget. Och med tanke på coronapandemin är det så klart helt förståeligt. Han valde att gå med munskydd, insvept i en Eurovision-halsduk.
Uku Suviste från Estland kom också ner för turkosa mattan i princip ensam och var duktig på att hålla avstånd, till skillnad från flera av de andra artisterna.
Spaniens Blas Canto valde också den allvariga minen.
Tyska Jendrik hade så klart sitt finger med sig på turkosa mattan. Det som i musikvideon varit ett långfinger är nu ett fredstecken. Lite gulligt. Eftersom EBU stoppat dem från att peka finger på scenen.
Jendrik hade med sig sin ukulele och sjöng typ snabba hyllningslåtar till varje Eurovision-sajt som ville. Jag var snabb med att undvika att han skulle sjunga för Aftonbladet.
Men han gjorde en särskild extra gullig sak tycker jag.
På sina kavajslag hade han satt bilder på de fem artister som inte kunde vara med på invigningsceremonin, så att de ändå skulle få vara med lite grann.
Destiny, Rafal, Dadi Freyr och Roxen var ju alla i karantän på grund av coronasmitta i väntning på PCR-resultat och Australiens Montaigne fick aldrig åka till Europa över huvud taget, efter att den australiska delegationen valt att stanna hemma på grund av pandemin.
Jag tycker att det var väldgit fint av honom.
Det var mycket spektakulära klänningar så klart. Och framför allt många höga slitsar och bara ben.
Sloveniens Ana Soklic gav sig i matchen med allvarlig min.
Azerbajdzjans Efendi fluffade till det med en rosa gräddbakelse och fick lite extra hjälp på turkosa mattan för att reda ut slitsen/fallet/benen, jag vet inte riktigt.
Till slut var hon nöjd i alla fall.
Grekiska Stefania var också med i matchen.
Serbiens coola tjejtrio Hurrican gav sig självklart in i matchen också.
Men vann gjorde nog ändå Albaniens Anxhela Peristeri i den här Jessica Rabbit-inspirerade röda galaklänningen med enorm fascinator på skallen och med slits upp till midjan. Hur hon lyckades se ut så här, varenda meter av turkosa mattan är faktiskt fascinerande. När jag än såg henne hade hon den här perfekta posen. Det var som att hon flöt fram så här, med klänningen perfekt placerad på mattan.